God morgon! Det var ett tag sedan jag skrivpuffade nu, har skrivit en del annat som ni också gärna får läsa ;) Men nu har jag gjort dagens utmaning! www.metrobloggen.se/maricak
Jag hör att jag pratar och jag ser att de som borde lyssna inte hör. Vad är det jag säger? Vet inte, men jag låter. Det är kanske det som händer. Jag har behov av att låta. Jag vill att ni ska lyssna, jag vill att ni ska fråga, spinna vidare på det jag säger. Men ni orkar inte. Ni har försökt, ja jag vet. I alla år har ni förskt, men nu orkar ni inte längre. Varför låter ni mig fortsätta att låta då? Vänlighet, kärlek eller rädsla. Oklart eller alla det kankse är ganska klart om jag stannar upp och verkligen låter tyssnaden tala en stund. Vad är jag rädd för, för visst är jag rädd, rädd att inte vara behövd att känna att jag inte mer behöver. Kan jag bara vara och se vad som händer, kan jag behöva tystnaden?
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
16 kommentarer:
jag behöver inte skriva nu för jag har redan gjort det Allt jag behöver är på min blogg just nu.
Blev en psykopat idag.
Bli inte rädda. Han finns inte. Lr ??
Behovet är tillfredsställt för idag
God fortsättning önskar jag alla skrivpuffare!
Dagents text om att behöva...
om att behöva
God fortsättning till alla!
God morgon!
Det var ett tag sedan jag skrivpuffade nu, har skrivit en del annat som ni också gärna får läsa ;)
Men nu har jag gjort dagens utmaning!
www.metrobloggen.se/maricak
Blev en liten saga.
http://bokmanglarns-skrivhorna.blogspot.com/2009/12/skrivpuff-362-om-att-behova.html
Jag hör att jag pratar och jag ser att de som borde lyssna inte hör.
Vad är det jag säger? Vet inte, men jag låter. Det är kanske det som händer. Jag har behov av att låta. Jag vill att ni ska lyssna, jag vill att ni ska fråga, spinna vidare på det jag säger.
Men ni orkar inte.
Ni har försökt, ja jag vet.
I alla år har ni förskt, men nu orkar ni inte längre.
Varför låter ni mig fortsätta att låta då?
Vänlighet, kärlek eller rädsla.
Oklart eller alla det kankse är ganska klart om jag stannar upp och verkligen låter tyssnaden tala en stund.
Vad är jag rädd för, för visst är jag rädd, rädd att inte vara behövd att känna att jag inte mer behöver.
Kan jag bara vara och se vad som händer, kan jag behöva tystnaden?
Vad det har strulat med nätet i dag, men nu äntligen finns min text på skrivklotter
En liten dikt
Om att behöva och vara behövd.
Jag märkte först när jag var klar att jag kommit bort från ämnet lite. Men det viktigaste är ju att man skriver eller hur.
oj oj oj... fann denna skatt till skrivarinspiration idag. I will be back!
Lite funderingar om vad vi verkligen behöver.
Sömnlösa nätter är bra för att skrivandet ibland.
Om att behöva en kropp
Behövde sätta ord på mina tankar o dagens utmaning passade
Skicka en kommentar