Skriv en kort text om favoritplatsen i ditt (eller din huvudpersons) hem.
Lägg gärna din text som en kommentar här eller i din egen blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vad är SkrivPuff?
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
Skrivarkurser med Ann
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(388)
-
▼
januari
(34)
- Utmaning 31 - Första Skrivpuff-tävlingen!
- Utmaning 30
- Utmaning 29
- Utmaning 28
- Utmaning 27
- Missa inte!
- Utmaning 26
- Utmaning 25
- Utmaning 24
- Utmaning 23
- Utmaning 22
- Utmaning 21
- Utmaning 20
- Utmaning 19
- Utmaning 18
- Utmaning 17
- Utmaning 16
- Om dagens övning
- Utmaning 15 .
- Utmaning 14
- Utmaning 13
- Utmaning 12
- Utmaning 11
- Utmaning 10
- Utmaning 9 - Allting är vitt vitt vitt!
- Utmaning 8
- Utmaning 7
- Utmaning 6
- Utmaning 5
- Utmaning 4
- Utmaning 3
- Utmaning 2
- Nyårsdagen. Nytt år, nytt liv.
- Utmaning 32
-
▼
januari
(34)
12 kommentarer:
Mitt hem är trettiotre kvadrat och tjugofyra karat. Varje plats är en favorit. Det går inte att ha det annorlunda när man bor trångt. Men hur mycket jag än älskar sängen, fåtöljen i köket, meditationsplatsen, badkaret; är det nog sekretären jag tycker bäst om. Sekretären, min oas av oordning, även när resten är städat. Sekretären, där jag har min laptop och för det mesta sitter flera timmar om dagen. Sekretären med alla små lådor, där jag hittar allt. Lådorna är i masur, ja, hela sekretären är i björk och på utsidan betsad i olivgrönt. I pengar är den inte särskilt värdefull, sekretären, fyrtiotal, skulle jag tro, liten och nätt. Varje dag längtar jag till den och dess matchande stol, buntad, med ett modernt linnetyg med päron på. Platsen är replipunkt för mina äventyr i världen. Här sitter jag nu.
min utmaning 20 finns på www.cattis-attskrivaenbok.blogspot.com
Hörnan i vår gamla maskätna kökssoffa är underbar. En fluffig kudde bakom ryggen, bena uppdragna med en hemvävd yllefilt över. Sitsen ordentligt stoppad som den bästa säng.Men framför allt så blir detta favoriten för att utsikten är så underbar. Fönster på tre håll. Vänder jag blicken ut över vårat 30m2 stora kök ser jag ut över innergården med stallbyggnaderna på andra sidan. Framförmig har vi delar av trädgården, äppelträd och min mans stora växthus. Ut genom fönstrena som soffan står vid ser man Österlens öppna åkrar. På sommaren är det vajande sädesfällt med inslag av valmo och blåklint. Den absolut bästa stunden här är med min stora handmålade italienska kopp mellan händerna, fylld med kaffe, vispad grädde och ett härligt doftande puder av kanel.
http://puttikraftlosblogg.blogspot.com/2009/01/utmaning-20.html
här finns min text. http://betty-perfektion.blogspot.com/
Det handlar om 56,9 kvadratmeter. När jag kommer in i hallen är garderoberna borttagna, där finns nu ett långt bord med två datorer och ovanför, en massa pärmar på hyllorna. Jag sätter mig där när jag kommer hem, skriver en e-post eller två, maken kommer, jag vänder mig om och ser hela köket, det är snyggt i sin ljusgrå färg med vita luckor. Väggen är borttagen, det är en stor plats om vi jämför med de andra lägenheterna i huset.
Jag kramar om lilla hunden också, hon får lite mat. Jag lämnar köket och går in i det rum som vi kallar ”stora rummet”. Där finns vita möbler men en mörkblå bäddsoffa med turkost bomullsöverdrag. Mot ena väggen har vi ställt klädskåp, det är numera våra garderober. I fönstret hänger det vita genomskinliga spetsgardiner, ner till golvet och en turkos kappa är behängd ovanpå detta arrangemang. Vid sidan av det långa fönstret står en motionscykel, jag tittar lite kärleksfullt på den, längtande men samtidigt avståndstagande. Jag viskar, ”sen, jag kommer sen”.
Jag vänder och går tillbaka till köket, sneddar in till sovrummet som har lite mörkare än köket, grå väggar, här hänger det rosa spetsgardiner och möblerna i det här lilla sovrummet är också vita.
Allt känns så nytt fast det är gammalt men det kan ju bero på att vi flyttade från vår femrummare, i samma hus, till denna tvårummare för bara 10 månader sedan. Å här trivs vi väldigt fint.
Vad fint ni skriver här! Jag blir alldeles kär i era hem/favoritplatser! Här kommer min lilla beskrivning:
Jag älskar hela vårt lilla hem på 40 kvadrat. Måste jag välja en plats så är det dock sängen. Jag har alltid älskat sängar men förstås mest min egen.
Vår säng är en loftsäng. Under den har vi ett stort skrivbord där vi sitter bredvid varandra och datanördar. (Min sida av bordet är oftast minst stökig...) Över skrivbordet hänger anslagstavlan som jag gav till älsklingen i födelsedagspresent. Bredvid mig på väggen till vänster hänger två tavlor med indianer på. (När jag var yngre drömde jag om att få gifta mig med en indian.) Förutom datorerna är skrivbordet fullt med sladdar och datarelaterade grejer och lite annat. Till höger är vår lilla kontoretundersängenavdelning avskärmad med ett drapperi. Här spenderar jag mycket tid.
Men det är förstås i själva sängen jag trivs allra bäst. Det är det bästa jag vet när det är dags att gå coh lägga sig. Att få klättra upp där nära taket. Krypa ner under duntäcket med älskling och bok. Att känna hur varje kroppsdel lägger sig till rätta. Jag älskar också doften av säng. Lakan, sömn, kärlek...
Och på morgonen när katten kommer in, äter och dricker för att sedan, spinnande och gosig klättra upp till oss.
Åh vad jag gillar sängar!
Min text finns som vanligt på http://minskrivarlya.blogspot.com/2009/01/utmaning-20.html
//Marie
HerrNisse favoritplats var på fönsterbrädan under den stora amaryllisens tunga blomma. Han låg där trots att han nös ofta av blommans starka doft. Herr Nisses människa hade inte en lika bra nos som han så hon bannade honom ofta för det slemmiga fönstret. Herr Nisse hade oxå funnit att hans utsikt i fönstret även fungerade positivt för hans mathållning. Han älskade mat och tyckte inte alls att han alltid fick den godaste maten. Varför förstod han inte.
I fönstret vissa dagar kunde han på långt håll se sin människa komma från bussen. Han satte sig fint på baktassarna och såg bedjande ut samtidigt som han skrapade lätt på glaset så hon tittade upp. Då sken hon upp och sprang in på fiket för att skaffa en varm korv med bröd och gurksallad.
Det var en bra dag för en hund som heter Herr Nisse.
Kom gärna in på min blogg och lämna en kommnetar...
du kan läsa min utmaning på languedoc-liselotte.blogspot.com
2009-01-20
Utmaning 20
Skriv en kort text om favoritplatsen i ditt (eller din huvudpersons) hem.
-----------------------------------
Surpotta Bengtssons absoluta favoritplats i hemmet är vinden. Man tar sig ditupp genom att öppna en lucka i taket utanför badrummet och fälla ner en stege.
Vingligt klättrar man upp till den mörka vinden. Det tar ett tag att hitta strömbrytaren, och ibland måste man vifta bort lite spindelväv för att nå knappen. Det doftar damm och trä och hemligheter. Det första han gör när han klättrat upp, är att gå bort till den vinröda sammetssoffan som han ärvt att en gammal faster från Varberg. Framför soffan står en stor tung kista med gediget hänglås.
Ingen, förutom Lennart själv, ja det är ju så han heter, har någonsin fått öppna denna kista. Med kalla fingrar vrider han om den rostiga nyckeln till det stora hänglåset. Lennart har alltid kalla händer. Faktum är att fingrarna brukar bli blåvita, när han är ute på promenad på vintern. Doktorn har sagt att det är någon slags fransk sjukdom , Reynards... någonting. Låter nästan lite adligt. Han suckar belåtet. Nåja, nu kommer det stora ögonblicket när kistans lock slås upp.
Åh, så fantstiskt. Helt underbart! Han tar upp ett paket inslaget i rosa silkespapper med sidenband runt om. Det prasslar så härligt när Lennart vecklar upp sin skatt. Det här är det bästa ögonblicket. Just när han skall få njuta av innehållet.
Varje gång Surpotta Bengtsson känner sig lite ner eller arg går han upp till vinden och besöker sin favoritplats. Och genast känner han sig glad och optimistisk.
Nu har han äntligen vecklat ut alla silkespapper och där ligger den och skimrar i all sin
prakt. Han kommer precis ihåg när han köpte den. Det var en stor auktion på en herrgård i Småland. Så fort han fick se den, visste han att den här måste han ha. Vad den än kostade. När dagen för auktionen kom, satte han sig längst fram i salen för att inte missa detta tillfälle.
Det hade kommit många utländska handlare. Det var en viktig husauktion med många tunga nummer som silver och utsökt konst. Han kände sig faktiskt lite nervös. Det var ovanligt. För det mesta var han kall och beräknande. Men den här klenoden ville han inte missa.
”Nummer 466” ropade auktionsförrättaren ut! ”Ett ur från 1700-talet i guld och emalj med speldosa och rörliga figurer.” Nu gällde det! Med fast stämma följde han budgivningen och till slut var det bara han och en antikhandlare från Wien kvar. 550.000 kronor...Pang...såld till herren med pottan på huvudet.
Åh, vilken lycka! Uret var hans! Han smekte det med andakt och såg helt förälskad ut när han med fasta steg gick ut ur salen.
Så gick det till när han införskaffade det allra dyrbaraste uret han någonsin ägt. Lite synd var det ju att bara han skulle få njuta av de små figurerna som doldes bakom urets lock. En herdinna i vacker vit emaljklänning med rosor på som med mekanikens hjälp lyfte på kjolen och gav sig åt en herde upprepade gånger tills man slog igen locket.
Lennart log för sig själv och vek omsorgsfullt ihop det rosa silkespappret och lade ner det lilla paket i kistan och låste hänglåseet.
Så satte han sig i soffan och tog upp en bok ur fickan och de guldbågade glasögonen och lutade sig bekvämt tillbaka. Det var verkligen hemtrevligt här uppe på vinden. Solen sken in genom det lilla fönstret i snedtaket och lugnet lägrade sig över Surpotta Lennart Bengtsson där han satt på sin favoritplats och läste, väl medveten om den lilla herdinnan inlåst i kistan vid hans fötter.
copyright Maina
Mitt bidrag - ofärdigt, men jag tror lite av den här puffens mening är att man inte ska sitta och detaljputsa sina texter i oändlighet?
Skicka en kommentar