2009-01-02

Utmaning 2

Här kommer en kort uppföljningsövning till gårdagens övning - men den kan också göras helt fristående.

Tänk på din person från igår - eller en helt annan person, verklig eller påhittad. Klar?

OK, den person du tänker på har just fått beskedet att hon eller han är polisanmäld för förstörande av annans egendom. Anklagelsen är falsk. Vem har anmält och vad gör din huvudperson åt saken? Skriv i 10 minuter, gärna i dialogform.

När du skrivit din utmaning har du tre alternativ:
1. Behåll den för dig själv.
2. lägg upp den på din egen blogg och gör en länk till den i en kommentar till detta inlägg (rekommenderas)
3. Lägg in övningen som en kommentar till detta inlägg.

10 kommentarer:

Camilla sa...

Denna anklagelse ligger så nära verkligheten så jag behåller den för mej själv.

Lillemor sa...

http://puttikraftlosblogg.blogspot.com/2009/01/skrivpuff-21-2009-jag-gjorde-det-inte.html

Anonym sa...

Surpotta Bengtsson blev verkligen upprörd. I brevlådan med den lilla nallen i gult och grönt på, låg ett långt smalt brunt kuvert från Stockholm. När han dröjande öppnade det, såg han ett maskinskrivet ark från Polismyndigheten.

Vad kunde detta betyda? Med darrande fingrar vecklade han upp pappret och läste: "Härmed meddelas att herr Surpotta Bengtsson anklagas för förstörelse av en bysthållare av märket Warners, tillhörande änkefru Anita Ekberg med adress Värtavägen 21 i Stockholm. Förstörelsen ägde rum på midsommarafton fredagen den 20 juni 2008 hemma hos ovan nämnda fru Ekberg."

Nu gällde det att tänka kallt och klart. Var hade han varit den dagen? Kände han fru Ekberg? Vilket motiv skulle han haft? Fanns det någon person han kände som kunde vara av hjälp?

Frågorna besvarade han med:

1.Hemma
2.NEJ
3.Inget alls
4. Hemliga Granskog på UD

Så fick det bli. Långsamt och eftertänktsamt slog han numret till Granskog.

"Hallå, Granskog här"

"Ja hej, det är Surpotta Bengtsson. Något underligt har hänt". Han berättar historien för en mycket förvånad Granskog som säger "Du skojar väl?". "Nej, tyvärr inte. Vad skall jag göra?" "Det finns bara en sak att göra. Vi får åka hem till tanten och fråga vad som i hela friden är meningen!

Jag kommer och hämtar dig om en kvart. Försök att klä dig lite snyggare än du brukar. Och..ingen potta på huvudet tack!"

Efter en kvart kom Granskog glidande i sin Mercedes med CD-skylt och tonade rutor. Surpotta Bengtsson, iförd rutig kostym, rosa skjorta och lila slips, hoppade in i baksätet.



Nu gällde det. När de stannade på Värtavägen 21 stod det en kvinna på den lilla balkongen precis över porten. Hon såg vacker ut med det gråa håret blåtonat och glasögon med strass på. Nej men, nu vinkade hon åt dem. Så konstigt.

Kunde det vara fru Ekberg? Mycket riktigt i porten stod det

-Ekberg 1 trappa-.

Surpotta Bengtsson och Granberg marscherade uppför trappan och innan de hann ringa på klockan öppnades dörren av den vackra kvinnan som kvittrade "Välkomna! Äntligen fick jag nöjet att träffa herr Surpotta Bengtsson. Jag har försökt länge, men ni avböjer alltid min förfrågan att komma och värdera mina antikviteter. Så därför tog jag till det här lilla tricket med bysthållaren! Fiffigt, eller hur?"

Granberg tittade på sin vän. Nu hade det verkligen gått för långt. Han brast ut i ett skallande gapskratt. Han skrattade så att tårarna rann och fick till slut fram med " Jag har ju sagt till dig att förr eller senare får du betala för dina fasoner att vara en av Sveriges skickligaste värderingsmän som alltid försöker slingra sig ifrån uppdragen att värdera antikviteter. Inte för utan att du fått öknamnet Surpotta!"



Surpotta Bengtsson blev till slut riktigt nöjd med sin dag. Drickande sherry och ätande småkakor hemma hos den paranta fru Ekberg och i gott sällskap av sin gode vän Granberg.

/MN

annen sa...

Inger är polisanmäld för att hon har snattat äpplen hos grannen. Jag tror inte ett dugg på det här.

Lennart kommer till undsättning och tänker be att den som gjort polisanmälan tar tillbaka den.

Men vem är det som gjort anmälan?

Nu åker i alla fall Lennart iväg till Norrtälje och pratar med en polis som heter Jerkasson. Han kan inte berätta för Lennart vem som anmält Inger. Inger måste själv komma till stationen.

Sagt och gjort, Lennart ringer och säger till Inger att ta bussen. Hon kommer.
De pratar med Jerkasson och han säger vänd mot Inger medan Lennart får lov att gå tre meter åt sidan.

"Det är Roger som anmält dig"

"Roger? Jamen han är ju i Spanien?"
"Nej" säger Jerkasson "han kom hem i går och sa att han såg dig i sin trädgård, bärandes på en korg och däri la du äpplen som du tog från hans träd!"
"Nämen," utropar Inger "nu Lennart måste du lyssna, det är Roger som sagt att jag pallat hans äpplen och han säger att jag stått i hans trädgård och plockat från träden och lagt dom i en kort"
"Näe, det kan inte vara sant" säger Lennart, "det här är en falsk anklagelse för:

1) Roger har inga fruktträd
2) Det är vinter och massor av snö
3) och du själv kom ju hem från Italien i går eftermiddags

"Denna polisanmälan är bara humbug, det är ingen sanning bakom den, att ens polisen tog anmälan så här i vinterstormen" sa Lennart när de sakta gick ut från polishuset.

SÅDÄR JA, nu har jag försökt mig på en kul grej...hoppas jag förstått det här rätt också! Men vaddå, de´e´baré till å skriv!

A sa...

http://sopkarusellen.blogspot.com/

Anonym sa...

testing

Marie med författardrömmarna sa...

Mitt bidrag: http://skrivpuff.blogspot.com/2009/01/utmaning-2.html

panchopper sa...

Utmaning 2

Denna händelse utspelar sig i ett mindre samhälle där alla känner alla. På orten har AMS en skola där man omskolar arbetslösa. Pecka är här för att lära sej muraryrkets hemligheter och knep. Han är inne på sin sjätte vecka av tio veckors utbildning. På förmiddagen får Pecka följande meddelande av läraren
”Du skall till rektorn på förhör snarast”!
Pecka ser lärarens ängsliga blick att nu e de fara färde, samtidigt tänker han att det möjligen har nåt med gårdagens party att göra inte för att han drack något. Han skjutsade fyllona till granstaden där närmaste Bar finns.
I trappan ner till andra våningen hinner lärare upp peka och han läger handen på pekas axel, Pecka vänder sig och ser in i lärarens ängsliga ögon, peka förstår ingenting för vad han vet så har han varken dödat eller våldtagit någon. Läraren säger med en faderlig ton i rösten
- hur kunde du göra det, jag som trodde på dej, fattar du vilken chans du går miste om med din talang skulle du ha gåt långt i muraryrket. Jag tycker du skall försvinna och aldrig komma tillbaka.
Pecka blir så tagen så att han inte kommer till att försvara sej i nästa sekund springer läraren upp till klassrummet. Han står i trappan och känner hur gamla minen från skolåren kommer. Han kommer ihåg alla gånger han fick straff för det andra hade ställt till med, knäna skakar och munnen känns som torr som en öken. Han vill fly för att han förstår vad som kommer att hända. Han har inge chans mot alla som tydligen har bestämt för att han är skyldig. Nu börjar ilskan väckas i bakhuvet. I helvete skall dom här idioterna döma han för nåt som han inte gjort. Han går nerför trappan tar till höger, går in till rektorns kontor utan att knacka, han skiter i sekreteraren som skriker efter han, Du kan inte bara stövla in till rektor sådär du ska anmäla dej till mej, han är upptagen,
Mer hör inte Pecka för nu rycker han upp dörren, där inne sitter rektorn och en annan karl. Dom ser alvariga ut och sträcker sej för att riktigt visa hur viktiga dom är.
Rektorn säger ”Sätt dej så får det här överstökat!”
Pecka fräser till svar ”jag står lika gärna men nu vill jag veta vad ni anklagar mej för och hur kan alla utom jag veta det”.
Nu tar den tredje personen till orda ”tro inte att du skall komma undan, det finns vittnen och du skall inte tro att vi är dumma så försök inte dra en historia som ska rädda dej. Om det finns någon karl i dej så erkänner du och tar dit straff!” Pecka känner hur ilskan kokar i kroppen men gör allt för att behärska sej. Han tänker, precis som i småskolan, dömd på förhand utan att få rätten att försvara sej och allt för att dom som dömer han anser sej vara bättre än han.

Rektorn ”Som vi alla här vet, så har du i natt varit utanför predikant Olssons hus, närmare bestämt i hans blomster rabatt, där har du ätit upp blommorna, samtidigt som du urinerade i vatten kannan, det innebär att du har gjort dej skuldig till skadegörelse samt blotat dej för predikant Olsson och frun Olsson. Att du samtidigt var så berusad att du knappt kunde stå på benen gör inte saken bättre. Du skall vara glad för att predikant Olsson här vid min sida är så storsint så att han är bered att göra upp i godo utan att blanda in myndigheterna.”
Pecka känner sig lättad, nu vet han varför kompisarna ville gå sista biten i natt när dom kom hem. Nu börjar han klura på försvar och en hämnd, han besluta för att ge i gen på grymmast möjliga sätt han kan komma på.
Han ber om att få ställa frågor till predikant Olsson. Följande diskussion utspelar sej mellan Rektorn och predikant Olsson
- Jag skall väll inte behöva svara på några frågor, är det kanske jag som är anklagad här?
- Lugn vad skall han ha att komma med och han måste kanske få förklara sej även om alla vet vad han gjort.
- Sådana där som han kommer hit och har ingen respekt för oss, han kommer påstå att jag och min fru hittat på allt.
- Det skall vi nog bli fler om. men om du inte vill svara på frågorna så förstår jag dej skärskilt efter det ni varit med om.
- Ja alla blommor som är borta, vattenkannan som vi får slänga och allt prat som kommer att gå i bygden. Men jag har inget att dölja, han kan få ställa sina löjliga frågor, men börjar han svamla så kommer jag inte svara utan då går jag till myndigheterna, så får dom ta hand om saken.
- Lugn vi hade ju kommit överens om att inte blanda in myndigheterna.

Nu vänder sig rektor mot Pecka och säger ”ställ dina frågor får vi det här undanstökat, det är nog bäst för alla parter om vi gör upp i godo”.
Pecka frågar ”kan vi kalla in sekreteraren så kan hon skriva ner vad som sägs här, Det kan vara bra att ha ett papper när vi gör upp i godo”.
Rektorn vänder sig mot predikant Olsson, predikant Olsson nickar bifallande. Pecka ser att Olsson är rädd för frågorna, samtidigt ser han ner på Pecka
Pecka tänker ju högre dom är ju hårdare faller dom. Han känner sig stolt för nu har hann gillrar betet, nu skall det bli en helvetes dans, som inge av deltagarn kommer att glömma i första taget. Dom skall allt få lära sig att sådana där som han skall man inte reta upp.
Rektorn ropar till sekreteraren, ”Kan du komma in Inger”. Sekreteraren kommer in. Hon drar fram en stoll och säter sig vid bordet med pennan i högsta hugg. Pecka myser när han tänker fan så dum hon var. Hon visade tydligt att hon lyssnat bakom dörren, för hur kunde hon annars vad hon skulle göra där.
Nu tar Pecka kommandot, han stirrar Olsson stint i ögona och börja med att fråga ”kan du beskriva vad som hände i natt hos er”?
Olsson svarar ”vi vaknade i natt av att det var ett fasligt liv utanför vår villa, jag och min fru smög till fönstret för att se vad som pågick, där ser jag dej Pecka stå på knä i vår blomsterrabatt samtidigt som du betar av blommorna som ett djur, sedan ställer du dej upp och raglar till vattenkannan som du pissar i, för att sedan ragla vidare till ganens tomt”. Där stod vi chockade det är det värsta vi har varit med om i våra liv.
Pecka ställer nästa fråga ”vilken tid hände detta”?
Olsson svarar segerviss ”exakt klockan 02,57 för jag var noga med att titta efter vad klockan var”
Är du säker på tiden frågar Pecka.
- Hundra procent säker, jag tittade för säker hets skull två gånger!
- Hur viste du vem jag var?
- Jag frågade min dotter vad du hete, för jag råkade se dej i förra veckan när du lämpade av vår dotter mitt i natten.
- Du är säker på att det var jag?
- Hundra procent säker!
- Ni har föreslagit att vi gör upp i godo, på vilket sätt tänkte du?
- Ja själklart skall vi ha kompensation för skadorna samt att du försvinner, så vi sliper påminnas om vad du gjort oss varenda gång vi ser dej!
- Hur mycket pengar ska ni ha för skadorna?
- En vattenkanna kostar cirka 300 kronor, blommorna är egentligen oersättliga, för att dom har min fru drivit upp själv, men cirka 700 kronor kostar det väll att köpa nya, min fru vill ha ersättning för sveda och värk hon kommer inte att kunna sova på flera veckor med tanke på vad hon utsatts för säg 500 kronor för det, själklart vill vi att du aldrig mer tar kontakt med vår dotter i fortsättningen.
- Det vill säga sammanlagt 1500 kronor?
- Ja du skall veta att du kommit undan biligt!
- Kan du intyga att allt som du sagt är med sanningen överstämmande?
- Ja.
Nu vänder Pecka sej mot sekreteraren och frågar ”kan du skriva på papperet vilka som var här och så intygar vi alla att det är vad som sagt på detta möte, sen kan vi alla skriva på och få var sin kopia”. ”Ja” svara sekreteraren.Alla skriver på, sekreteraren går ut för att kopiera, när hon kommer in så delar hon ut ett papper åt alla. När hon ger Pecka pappret lyser djävulen i hennes blick, peka förstår att hon är den enda förutom han själv som fattat att här ligger en räv begravd.

Pecka läger upp sin gladaste min samtidigt som han tackar alla i hand rektorn och Olsson står där som fån. Pecka börjar gå mot dörren då utbrister Olsson ”nu är det bara du betalar och försvinner”! Innan jag försvinner skulle jag vilja säga några ord svarar Pecka. Det går bra inte år jag rädd för dej svar Olsson spydigt.
Pecka vänder sej mot dom andra, han tittar på dom ett överlägset förakt i blicken. Han tar demonstrativt fram börsen, Olsson går mot Peka för att ta imot pengarna som han tro Pecka gräver efter i börsen, han stannar ett steg framför. Pecka, som ger Olsson ett papper, samtidigt som han säger läs det här och du titta extra noga på klockslaget som står skrivet där. Olsson läser hans händer faller efter sidorna samtidigt som han tappar papperet på golvet. Sekreteraren springer fram och norpar åt sig papperet, hon läser och börjar skratta högt ja
nästan hysteriskt. Rektorn frågar ”vad fan är de där för papper”? Sekreteraren säger ”där står att Pecka är bötfälld för ett trasigt baklyse 02,56 i natt”.
Pecka säger åt Sekreteraren att ”kan du gå ut för nu skall här dansas efter min pipa”. Han går och säter sej i rektorns stol, han njuter av att se rektorn och Olsson som befinner sej i någon slags chock tillstånd. Han säger åt dom att sita ner, dom säter sig ner utan några protester båda med ett ansiktsyttryck som om dom var på väg till sin egen avrättning, vilket dom i och för sig var.
Peka frågar ”hur ska vi lösa det här”? Han får inget svar av fågelholkarna som sitter framför han. Han ställer frågan igen. Nu vaknar rektorn ur sit chock tillstånd, han börjar mumla, ”inget har hänt så vad då lösa det här”
Nu exploderar Pecka han ryter, ”tror ni att ni kan behandla folk som ni vill bara för att ni ser ner på dom och göra det ostraffat, då är ni dom största dårar som finns på den jord, det är en djävla soppa ni kokat hop men ni ska själva få äta den”.Rektorn försöker komma med ett inlägg men blir bryskt avbruten av Pecka som ber han håla käft. ”Här är mina villkor” säger Pecka för att jag skall glömma den här soppan, för det första skall ni två betala mej 10000 kronor den skada ni orsakat mitt ryckte och jag skiter i hur ni fördelar er andel men innan klockan 15,00 ska jag ha 10000 kronor i min hand, för det andra ska ni inför all skolpersonal och elever be mej om ursäkt, för det tredje så skall ni dementera allt skvaller som ni spridit om mej, för att all skolpersonal viste om vad jag anklagades för i morse, har ni förstått vad jag sagt?
Både Rektorn och Olsson nickade och sade med en lågmäld röst ”Ja”
Pecka fortsäter ” om inte mina krav uppfylls så kommer följande att hända, jag gör en polis anmälan om ärekränkning, utpressning, bedrägeri och alla djävla åtals punkter jag kan hitta i den här soppan, vad beträffar din dotter Olsson så är jag bara glad om jag sliper hon för tänk, att hon för vidare en stor idiots gener som jag för allt i värden vill ha i min eventuella avkomma.

Margareta sa...

Detta är ett tips på hur man tuktar besvärliga grannar. Läs vidare......

Snoo sa...

Anita stirrade misstroget på sin granne. Hon var ful, den där grannen. Anita hade aldrig tänkt på det förut, men grannen var riktigt bedrövligt ful. Hon var gammal, visst. Men hon var gammal på ett riktigt fult och osmakligt vis. Rynkorna som gjorde hennes ansikte buttert och missgynnsamt. De svarta fjunen som spretade lite varstans i ansiktet. Det tunna vitpermanentade håret. Grisögon. En tant med grisögon.
Inte nog med det. En lögnaktigt tant med grisögon.
”Nehej du, det har jag sannerligen inte gjort”, sa Anita med en någorlunda bestämd röst.
”Jag såg att det var du. Och det har jag sagt till polisen också. Du har alltid varit en problemmakare.”
”Men det är en lögn! Jag har inte rört din brevlåda. Jag vet inte ens vilken av brevlådorna som är din.”
Granntanten spärrade upp näsborrarna och fladdrade upprört med vingarna.
”Jaså, så du förstör brevlådor lite hur som helst då? Jahaja.”
”Jag har inte förstört din brevlåda. Man får inte ljuga för polisen, det är ett brott!”
”Nu skall du sluta skrika på mig unga fröken, annars anmälar jag dig för olaga hot. Fröken skall vara tacksam för att jag själv kom och berättade om anmälan.”
”Du är ju inte klok!”
”Jahaja. Förtal också. Det verkar som att jag borde ha tagit med mig en bandspelare.”
”Skulle inte förvåna mig om du backat in i den själv, så som du kör. Du borde blivit av med körkortet för länge sen!” försökte Anita utan att riktigt veta något om tantens körvanor.
”Ha! Nej, jag tänker inte stanna och lyssna på sånt här. Jag tänkte bara meddela dig att vi inte vill ha sådana vandaler som dig här, och att polisen snart kommer att höra av sig för att vilja prata med dig.”
Och med de orden vände tanten och gick. Anita stirrade efter henne med vrede kokande i ådrorna och käkarna hårt sammanbitna. Hon såg hur tanten gick snett över gatan och promenerade längst med den lilla radhuslängan där alla husen såg likadana ut. Anita hade aldrig tidigare lagt märket till exakt vilket dörr som var den fula lilla tantens, men nu såg hon hur tanten stannade till vid en alldeles hel och ljusblå brevlåda. Tanten lyfte på locket och plockade ut en bunt med reklam. Med reklamen under armen så tog hon långsamt på tantaktigt sätt ut en nyckel ur sin handväska och låste upp dörren och gick in.
Anita stirrade efter henne med hängande mun i några sekunder. Sedan slog hon igen den, gick med bestämda steg in och hämtade sin dotters basebollträ och marscherade iväg mot brevlådan.
Rätt skulle ändå vara rätt.