Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vad är SkrivPuff?
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
Skrivarkurser med Ann
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(388)
-
▼
januari
(34)
- Utmaning 31 - Första Skrivpuff-tävlingen!
- Utmaning 30
- Utmaning 29
- Utmaning 28
- Utmaning 27
- Missa inte!
- Utmaning 26
- Utmaning 25
- Utmaning 24
- Utmaning 23
- Utmaning 22
- Utmaning 21
- Utmaning 20
- Utmaning 19
- Utmaning 18
- Utmaning 17
- Utmaning 16
- Om dagens övning
- Utmaning 15 .
- Utmaning 14
- Utmaning 13
- Utmaning 12
- Utmaning 11
- Utmaning 10
- Utmaning 9 - Allting är vitt vitt vitt!
- Utmaning 8
- Utmaning 7
- Utmaning 6
- Utmaning 5
- Utmaning 4
- Utmaning 3
- Utmaning 2
- Nyårsdagen. Nytt år, nytt liv.
- Utmaning 32
-
▼
januari
(34)
12 kommentarer:
Min utmaning finns på www.cattis-attskrivaenbok.blogspot.com
Jag är författaren som efter ett halvt liv har slutat drömma om skrivandet och i stället börjat sitta ner och faktiskt skriva. Jag började med att ålägga mig en kvart om dagen. Snart blev behovet så stort att jag inte behövde ha någon piska längre. Nu skriver jag mestadels de här Utmaningarna och så sitter jag och vaskar igenom min Nästan Färdiga Roman, om och om igen, det allra sista och sen det allra, allra sista, otåligt, den har gått fort att skriva men jag vill bli färdig med den, skicka iväg den, så att jag kan få börja på en ny och ännu bättre.
Jag är författaren som alltid skrivit dagbok. Som varit en skrivande människa även när prestationsskräcken gjorde skönlitterärt skrivande omöjligt. Jag tror att det hjälper mig nu, när jag äntligen skriver.
Jag är författaren som upptäckt att ju mer man skriver, desto fler uppslag får man. Som konstnär måste man slösa. En konstnär är någon som är fattig och som slösar och därigenom upprätthåller balansen i kosmos.
Jag är författaren som upptäckt det sköna i att strama åt. Som ser skönheten i ordmosaiken plötsligt lysa fram när jag lyfter bort ett adjektiv som dittills tett sig helt oumbärligt.
Jag är författaren som har två motton fastsatta med häftmassa på min sekretär. Det ena har jag skrivit själv: "Det som aldrig tystnar. Dyk genom den polyfonin av röster. Dyk dit där det bara finns ett ord att hämta. Lösgör det lugnt och försiktigt och för det tillbaka." Det andra är av Samuel Beckett: "Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fall again. Fall better."
Boeson sa
att jag är nog äldre än de tre som redan har skrivit en kommentar. Hela 66 år men jag tycker om att skriva för mig själv. Jag har över 110 tunna men mest tjocka dagböcker och nu börjar det kännas som det är dags att göra en summering av mitt liv hittills och kanske förstå, varför jag inte- åtminstone jag-inte visste något om mig själv före jag var född och gissar att jag inte kommer att veta något om mig själv efter att jag är död. Därför bör jag passa på att göra en sammanfattning om mitt liv och lite, lite om andra jag mött fram tills nu, eller hur?
Jag är författaren som ännu inte har blivit upptäck. Det är inte ditt fel, men världens fel och mitt fel.
Jag började min karriär mycket sent i mitt liv. För sent känns det som nu.
Mitt fel låg i ett icke existerande självförtroende. Värdens fel låg i att döma.
Dömd på förhand. Utan vingar kan du inte flyga, utan ben kan du inte ta dig fram, utan självförtroende kan jag inte skriva.
Att skriva, vara författare är mer än bokstäver på ett papper. Men det tog tid att ta det till mig.
Tretti sju år tog det att inse att man kan flyga utan vingar och ta sig fram utan ben. Men för att skriva måste man ha självförtroende.
Senast för ett par månaders sedan hörde jag det igen. "Du som är dyslektiker kan inte skriva"
Nu känner jag ingen ledsam het längre, bara ilska. "Du som inte kan tänka, ska inte döma"
Så nu jobbar jag på fullt med att ta igen alla åren. Åren jag missat för världens okunskap.
Jag är författaren som har fantasi, berättarglöd, kärlek till orden och dyslexi.
Du har något att hämta hos mig.;0)
Kramar
Du kan läsa min text på languedoc-liselotte.blogspot.com
http://sopkarusellen.blogspot.com/2009/01/skrivpuff-utmaning-17.html
Liselott!!!
Jag kan inte komma in på din blogg, vet inte vad det kan vara. Jag har varit inne där förrut, men nu går det inte.
Hälsningar Tjotten som gärna vill läsa.
Min utmaning finns att läsa här: http://minskrivarlya.blogspot.com/2009/01/utmaning-17.html
Här är min utmaning:
http://najisblogg.blogspot.com/2009/01/skrivardrmmar.html
http://skimmervillbaravaraifred.blogspot.com/
Utmaning 17
Börja en text med: Jag är författaren som
Jag är författaren som sitter på historiens bästa öppningar vändningar och språkliga tvister. Det är ibland segt och tradigt men efter en kaffe eller en chai kommer min inspiration igång. Vid 13 avbryter jag allt skapande för att släppa in katten Tolstoi. Han får mat och jag tar en leverpastejsmörgås liggande i min hammock.Är det en vacker dag med sol öppnar jag fönstret.
Min katt är litterär och ser ofta på dataskärmen om det är en bra nog passus att skapa vidare från. Han spinner då högt och kan knappt lämna mitt skrivbord.
Idag blev det inte så så jag sätter mig igen och jonglerar med verb och abverb, en ormvråks svepande över himlen och dialogbyggande.
När mörket faller utanför tänds de aktiverade lyktorna ute i trädgården så jag kan se vattenfallet och grodfamiljen av sten. Då tänker jag att jag är i en saga och det kan starta lite skrivande.
Om inte min bästa vän ringt så ringer jag honom och ber om takeaway och riktigt kaffe. Om han vill komma förbi med det så stänger jag skrivbutiken för den dagen, så börjar det om igen nästa dag.
Skicka en kommentar