2009-04-27

Utmaning 117 - 27 april

Skriv om eld.

Lägg gärna din text som en kommentar här eller i din egen blogg.

13 kommentarer:

Lisette sa...

Jag har bara skrivit dikter de senaste gångerna så nu fick jag för mig att skriva en liten text istället :) Blev faktiskt nöjd med en, läs och se vad ni själva tycker :)

Marica sa...

Nu har jag skrivit min

www.metrobloggen.se/maricak

Lillemor sa...

http://puttikraftlosblogg.blogspot.com/2009/04/117.html

Linnea-Christina Axelsson sa...

Eld,

Visst finns det något mystiskt i elden.
Eld ,används som bild för många heta och varma känslor.
Ställ dig och titta in i en eld, det knäpper och knastrar, lågorna flammar , eldig älskare... eldig kvinna, Öppna eld..... genom eld och vatten, han/hon är eldig i humöret, det är verkligen facinerande.

Betty sa...

Eld kan värma de som är ute.

Jag har skrivit en kort text om gårdagens utmaning. Läs gärna den också. Vatten

mysaan sa...

Så nu är min text om eld uppe, den passar ju så bra nu när valborg börjar närma sig. Lite sådär minne från barndomen kanske (:

Braintalker sa...

Eld, vem är inte förtrollad av den? Elden är ju en källa till både liv och destruktion

skimmer sa...

vatten och elden dikt av 116+117

om ni har lite tid över ...

Cecilia Sahlström sa...

En historia om eld - och lite annat. En historia då!
Har haft problem med datorn. Därför har jag inte lyckats kommentera mer än en. Jag försöker senare/Cissi

Bokmånglarn sa...

En liten text om vad eld kan ställa till med.

"- Det brinner, skrek hon och kom springande. Det brinner.
Jag stod inte långt därifrån och såg allting precis det ögonblick det hände. Det var på eftermiddagen, strax efter det att jag hade ätit middag och gick ut på tomten för att sträcka på den stela och dästa kroppen. Det var på samma gång komiskt mitt i det hemska och jag hade svårt att låta bli att skratta. Åt det som skedde.
- Hjälp oss. Hjälp oss.
Nu kom det människor springande från alla håll. Våra gemensamma grannar var först på plats. Där kom Jönnson springande, där kom tanten Andersson med en tom hink i ena handen och efter dem kom resten. Nisse kom sist. Han kom alltid sist, men i gengäld gick han alltid också hem sist och fullast blev han, så det jämnade väl ut sig. Fasen vet om han någonsin var nykter.
- Var finns det vatten?
Tanten Andersson viftade med hinken och skrek förtvivlat, ville göra något, hjälpa till och vara den som tippade vågskålen åt rätt håll. Precis då, inte senare och inte tidigare, jag vet det, jag var där och såg allting precis när det hände, slog de sotiga brandgula lågorna ut genom fönstren med ett dovt dånande och allt var över.

Sex månader senare satt jag i hennes trädgård och vi diskuterade den dagen då det hände, då hennes hem försvann på en kort kvart tack vare ett överhettningsskydd som inte fungerade. Hon tackade mig.
- Hade du varit lite snabbare hade det inte gått så bra, sa hon. Då hade kanske brandkåren kommit i tid."

Kommentera gärna!

Cecilia Sahlström sa...

Hej Per! Det var en fantasifull knorr på slutet. Hon fick väl ut på försäkringen kan jag tro?! Jag gillade också delen om Nisse som alltid kom sist. Jag vet inte, men det var något rörande och tragikomiskt över hela storyn. Bra!
Cissi

Linnea sa...

Blev riktigt inspirerad av det enkla ordet eld, och så här blev resultatet:

”Riiiitch”

Det rispade ljudet verkade alltför högt i nattens tystnad. Han höll upp tändstickan och såg hur toppen redan var svartbränd medan lågan ledade sig allt längre nedåt. När den nästan brände honom blåste han ut den.

”Riiiitch”

Lågan flammade upp igen. Den här gången kunde han hålla den en lite stund längre innan han var tvungen att blåsa ut den.

”Riiiitch”

Hettan brände till på hans fingrar och han blåste snabbt ut den.

”Riiiitch”

Lågan sökte sig nedför träet i tändstickan. Lågan var bara några millimeter från hans fingrar. Värme strålade mot den. Han skulle precis blåsa ut den när hettan blev alltför stor och han tappade stickan.
Först trodde han att den slocknat då den slog i marken men han varseblev snart en rökslinga som letade sig upp mot honom. Strax därefter slog lågorna upp från det torra gräset. Han skrek skrämt till och hoppade bakåt. Elden började spridas på ängen. Skrämd tog han flera steg bakåt, vände sedan helt om och sprang allt vad han orkade. Han såg inte bakåt, vågade inte. Men hade han gjrot det hade han sett hur lågorna växte sig högre bakom honom, hur de snabbt rusade fram över den torra marken. Några eldtungor hade fått fäste i en gammal trädstam som legat alldeles i närheten där han stått. Han rusade för allt vad han var värd. Rädd som aldrig för av det sken som lyste bakom honom och gjorde skuggor långa framför honom.

Tjotten sa...

Nu ska jag vara tillbaka efter en helg med gäster. Har inte hunnit läsa era ännu me gör det i morgon bittia, Här är min korta elds text