Det långa helgfirandet börjar ta slut, kanske hör du till de lyckliga som varit lediga ända sedan jul? Skriv om din känsla inför att återvända till jobbet.
När du skrivit din utmaning har du tre alternativ:
1. Behåll den för dig själv.
2. lägg upp den på din egen blogg och gör en länk till den i en kommentar till detta inlägg (rekommenderas)
3. Lägg in övningen som en kommentar till detta inlägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
Tanken på jobbet får det att krypa i kroppen. Inte av välbehag utan mer som tusen spindlar innanför skinnet. Detta är en ny känsla då jag egentligen känner stor tillfredsställelse med mitt arbete. Men just denna frånvaro, denna gång har varit så mycket längre. Inte i tid utan i positiva och negativa upplevelser, så mitt arbete känns oändligt långt borta. Rent mentalt är jag inte förberedd för den stora högen av jobb som ligger framför mig.
Men herre Gud, det är redan i morgon!
Efter allt elände igår så känns det faktiskt skönt att få gå upp i mogon kl6.30 och börja jobba. Tycker att det skall bli skönt med vardag igen ibland alla ledigheter man hittar på så mycket dumt vänder på dygnet sover halva dagarna och läser om nätterna. Men jag vet om en månad då längtar jag till en ny ledighet igen. Lagom är bäst tycker jag.
Som pensionär är ju känslan att få återgå till arbetet, i mitt liv en förverkad lux, men jag minns hur roligt det vara att, på den tiden det begav sig, vara tillbaka i rushen. Det var faktiskt lika roligt som förväntan man byggde upp varje år inför helgerna. Under ett antal år jobbade jag vid sidan om samhället, en bart för egen vinning och till glädje för endast ett fåtal. Det skapade ingen lycka och ingen arbetsglädje och det skapade intet heller någon längtan att gå tillbaka till efter en långhelg. Så ni därute som tycker det är jobbigt att gå tillbaka till kneget; byta jobb.
Äntligen vardag. Jag älskar vardagarna. Kanske inte dom som infaller i januari och februari dock - dom är mest transportsträcka. Men jag har en ny idé - i eftermiddag ska jag göra en ny kalender som jag sen ska saluföra och jag tror den kommer att göra succé. Jag ska ta bort jan-feb och så ska jag lägga till en extra juni och en extra september. Det är dom månader jag gillar allra mest. Senvår (här i Jämtland) - och höst. Å så härligt. Och då får jag många härliga - ljusa - dagar att jobba på - och slipper dom här tunga januari och februari-dagarna som liksom hänger vid mig som tuggummi, då jag inte får något vettigt gjort. Sen fyller jag ju också år i juni. Då skulle jag också vilja införa Födelsedagsafton, Födelsedagsdagen och så Annandag Födelsedag. Så att jag verkligen blir firad på ett anständigt sätt. Och jag vill dra ut på midsommaren med både annandag och tredjedag midsommar. Och varför inte införa nåt i juli och augusti? T ex Högsommar och Eftersommar? Tänk Annandag Eftersommar. Fy sjutton va härligt. Och tänk så många lediga dagar. Vad jag hittar på!!! Jag som egentligen älskar mina jobbdagar! Jag som älskar mitt jobb! Blev jag tramsig? Jamen det var precis vad jag behövde - superförkyld som jag är!!! Maud D
I går började mitt "skriva-på-allvar-sabbatsår". Det var början på året då jag tagit ledigt från mitt vanliga arbete för att skriva på min andra bok.
För min del kom egentligen julafton först denna dag -dagen då vi alla började "jobba"! Såhär lycklig och förväntansfull har jag inte känt mig sedan jag var mycket liten -och då kreativiteten och leklusten fick lov att härska över förnuftet och eftertanken.
Jag vaknade klockan fem och undrade när jag kunde gå ur sängen och börja skriva utan att framstå som alltför excentrisk i barnens ögon. Klockan sex vågade jag mig upp, och när barnen och maken kom ner för trappan, en efter ne, försökte jag låta som en så "vanlig" mamma som möjligt;
"Hr du hittat skolväskan?", "Du äter väl ordentligt nu, och glömmer inte den packade lunchen..." osv. Märkte de något? Jag kände mig som om jag blivit ertappad i en rungandes tango, medan alla andra stackare måste ge sig ut i regnet, till sina respektive köer och upprepningar. Jag visste ju att de också helst velat stanna kvar -dra ut på lovet. Hördes det hur jublande uppspelt jag var? Åh, karaktärerna i den nya boken ropade, lockade; "Kom, försvinn med oss..." Men med en åsnas envishet höll jag mig kvar i vardagen och verkligheten tills familjemedlemmarna kommit iväg till sina destinationer. Jag gick t o m ut med hunden, vår engelska pointer, och gav honom mat. Sedan ... ja, efter det följde en av de mest spännande och innehållsrika arbetsdagar som jag upplevt. Och ändå lämnade jag inte stolen på åtta timmar. Att det kan vara så förtvivlat roligt att få skriva!
PS Maud, jag tycker din kalenderide är utmärkt! Mvh Sofie
http://sopkarusellen.blogspot.com/2009/01/utmaning-6-tillbaka-till-jobbet.html
http://sopkarusellen.blogspot.com/2009/01/vill-inte-g-till-jobbet-2utmaning-6.html
Jobba, det gör ju en del av er. Jag ser fram emot att de stora barnen ska börja skolan. Faktum är att många långa lediga dagar sliter på både föräldrar och barn. Till slut stelnar pedagogiken likt ett ansträngt leende i mungipan och man längtar efter skolans avlastning. Kvar hemma blir jag och minstingen, ensamma några timmar innan de stora bullriga härliga ungarna tar huset i besittning på nytt.
MAINA sa...
Platsannonserna var inte så uppmuntrande! Städare, klinikchef, elingenjör, säkerhetsvakt på tunnelbanan, trafikvakt. Här kanske..biljettförsäljare på
Nationalmuseum? Där kunde jag ju samtidigt studera konst, som jag är så intresserad av. Blev avbruten av min man som förvånat utbrast ”Tänker du börja jobba igen? Nu när du äntligen blivit glad pensionär!”
Pippi Långstumpsyndromet. Det är vad som drabbat mig. Pippi ville ju börja skolan eftersom hon så gärna ville få skollov. Precis så känner jag mig. Skulle vilja börja
arbeta igen, så det skulle kännas härligt att vara ledig och inspirerande att börja
arbeta igen. Fastän kanske jag skulle vända på det? Nu kan jag ju gå på Nationalmuseum och titta på konst som jag älskar när jag vill. Jag är ju pensionär!
Hurraaa!
Platsannonserna var inte så uppmuntrande! Städare, klinikchef, elingenjör, säkerhetsvakt på tunnelbanan, trafikvakt.
Här kanske..biljettförsäljare på
Nationalmuseum? Där kunde jag ju samtidigt studera konst, som jag är så intresserad av.
Blev avbruten av min man som förvånat utbrast ”Tänker du börja jobba igen? Nu när du äntligen blivit glad pensionär!”
Pippi Långstrumpsyndromet. Det är vad som drabbat mig. Pippi ville ju börja skolan eftersom hon så gärna ville få skollov. Precis så känner jag mig. Skulle vilja börja
arbeta igen, så det skulle kännas härligt att vara ledig och inspirerande att börja arbeta igen.
Fastän kanske jag skulle vända på det? Nu kan jag ju gå på Nationalmuseum och titta på konst som jag älskar när jag vill. Jag är ju pensionär!
Hurraaa!
Tack Sofie i London för att du gillar min kalenderidé! Den kan säkerligen utvecklas. Skulle vi
t ex behöva nån fler dag i veckan? Nån extra skrivardag t ex? Vad skulle en sån dag heta - och när skulle den ligga? Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, skrivdag, lördag och söndag? Eller? Mellan tisdag och onsdag i stället? Kram Maud
Utmaning 6 , 6 januari, två ideer
Ide 1
Varje julledighet önskar hon att det händer något vackert, något som får det att kännas som all julbaksångest och kravfyllda samkväm med rultiga släktingar är värt att närvara vid. Jesusbudskapet hittade aldrig fram till min dörr viskar hon bittert på bussen hem. men nu är man i allafall ledig.Ledig till att göra vad då?
De inre rummen ska vädras ut och städas, klappar ska slås in, och mat skall ödmjukast hålla sig på sina tallrikar och i lagom takt ätas.
Ta in det helstekta lammet, skinkan eller kalkonen. Trava in köttbullar och små prinskorvar tills solen inte kan skina in mellan tänder så sneda och böjda av gnisslandet på nätterna.
Vilket är mitt liv i juletider? det med alla kusiner och brorsöner liggade fulla och träaktiga i soffan framför kalleAnka, eller det med mig själv i trappen med en bricka mellan målen,smygsittande på huk och gråtande i kapp med månens kyla. Var befinner jag mig någonstans?
Så gick de traditionella röda dagarna fulla av gas och helighet för dom som förstår det.
Det kom dagar när allt reades till lägre priser och allt kunde lämnas tillbaka om man trodde på sånt men vår hjältinna satt fast mellan alladinkartongen och det nya årets strävhet. Det var ingen lätt resa som startade.
Imorgon skulle hon gå in på kontoret, visa sin egenklippta frilla och de nya gråa håren och hon skulle le och säga hej och kul! och krama vissa och sitta vid datorn igen och spegla sig i samma skärmbild som innan.
Sedan skulle ärendena komma i hög emot henne och hon skulle ta emot det och efter bara en halv dag, kanske bara tre timmar skulle allt vara som förr igen. en kontorist till tänderna beväpnad och med ett stort leeende fingrar i kalendern , bläddrar fram till ljusare tider och deklarerar att It no place like ..?
Ide 2
(scen 1 julkaffe med släkten)
Ja så du har ingen pojkvän än då?
va tänkte jag, alltid denna fråga...alltid ska man bry sig, undra om det är nåt fel på mig.
Neej eller jo jag har faktiskt två pojkvänner! Min lillebror tappade hakan helt kort. Va! jaha.. fann han sig. berätta?
Jo sa jag, den första träffade jag redan i högstadiet och han har hängt med eversince. Han var ursnygg på det där farliga sättet. Det är han ännu fast hans drag blivit mer knivskarpa med åren.Han gjorde mig stolt över att duga till och han stöttade mig alltid om jag vill gå fram till läraren och be om mer uppgifter. Jag kunde alltid anstränga mig lite till för hans skull. Vi planerade allt i hop innan och gjorde mindmaps och listor.Han fanns där genom alla mina jobb och hjälpte mig framåt.
Jag ska träffa honom imorgon igen, ska bli kul att se om han är densamma. Det brukar ta nån timme innan vi finner varandra igen. Tyvärr kan vi inte ha någon kontakt utanför jobbet. Jag är liksom en annan person då säger han.
Jag är inte intresserad av att ta med honom hem heller. Jag har en annan kille hemma. När vi ses så softar vi alltid, sitter näranära i soffan och ser nåt nedladdat ihop och stoppar ioss allt vad vi vill. Ett helvete för min vikt men det skiter han i säger han. Faktiskt föredrar han mig precis som jag är. Han är av den strikta åsikten att vill man ha nåt så ska man skaffa det. En förödande charmör med de allra blåaste drömmande ögonen.När jag är med honom njuter jag av stunden och även om vi aldrig kommer ut någonstans så är det väl värt att göra honom lycklig.
Dessa mina herrar vet inte om varandra. Jag föredrar det så. Jag har vant mig att vandra in och ut mellan deras behov och önskningar.Det går lätt för mig. Jag har inte berättat om dom till någon förut och jag vet att du inte förstår. Men det är det livet gett mig.
Anstängande att byta på detta sätt, frågar brorsan, hålla dem isär?
Nja. lite kanske, sedan jag flyttade till stora staden har jag faktiskt börjat fundera mer på detta. I bussen , på tunnelbanan, när , man står i en kön någonstans. Vill jag ha det så här?
Du har två separata liv men du gör allt det där för deras skull. Lillebror är klok.
Vill du inget själv?
Om jag ..vill något själv? frågan tycks mig kursiv, bakvänd. Jo men jag har ju...tänkte jag redo att räkna upp allt jag gjorde för mig.Jag har ju valt det här jobbet, jag planerade ju för att flytta och byta bostad och byta liv alldeles själv, det var ju för mig!
Ja just det sa brorsan. det gjorde du ju strålande, allt löste sig ju till det bästa. Men syster, nu här i denna nya stad , är du här för dig nu då?
Ja visst , sa jag snabbt. Självklart, men blev tom i huvudet.
Jag visste ju att de bägge männen följt med mig hit, som något självklart.
Och att jag började känna mig fången av dem.
Jag gick ut i hallen och ringde han som bodde med mig.Han sa direkt att jag skulle handla med några påsar chips och en Alladinask till ikväll. bara för oss.
Nej menjag ville ju hålla vikten, strunt i det gumman, vill du inte göra mej glad? Jo det är klart ,självklart.
Sen ringde jag min man på jobbet och han ville påminna om de fem ekonomska utredningar jag måste skriva klart imorgon, utan stavfel och sen visa chefen vår nya ide om hur vi kan besvara fler ansökningar över internet. Tre klienter behövde komma på besök och sen skulle vi boka in ett samverkansmöte med den andra gruppen.Han var smart och höll koll på allt detta åt mig. Jag behöver oftast bara dyka upp , ta några djupa andetag så föll jag in i det snabbt.
Jag återvände till julkaffet.Min bror satt kvar ivrig för att höra hur det gått?
Jo det gick bra sa jag. allt är okej. Allt är som det ska vara.
Han suckade och tog en finsk pinne till.Han hade fått de svar han ville ha.
Jag vände mig till min kusin på mammas sida och bytte
Boeson sa...
Jag är en man som för två år sedan blev "panksionär". Trots att jag inte har något arbete längre att gå till, känner jag ingen saknad över det. Det kan bero på att jag inte trivdes alltför bra med min chef. Jag arbetade som biblioteksbiträde och tyckte om mina "vanliga" arbetskamrater.
Men nu försöker jag istället att hinna med att läsa mina böcker i mitt eget biblotek. Nu när jag är "vuxen" har jag råd att köpa böcker, men hinner inte läsa dem alla...När jag var ung, hade jag inte råd att köpa dem alla. Då var biblioteken räddningen.
http://skrivpuff.blogspot.com/2009/01/utmaning-6.html#links">SkrivPuff: Utmaning 6
(jag skrev den här igår, men sen lyckades jag inte länka rätt så då lade jag upp den idag...)
Trevlig sida detta! Får en att jobba mer aktivt med att skriva. Tack Skrivpuff och Ann Ljungberg. :)
Hahaha, jag arbetar på ett ställe som gör att om jag och mina två kollegor inte är där, , då kommer n i inte få höra något?!!...så jag och en av mina kollegor traskade snällt iväg till vårt arbete och arbetade febrilt. Den tredje låg hemma i influensa med sedan välbehövd ledighet.
Men vi två som arbetade drog vårt strå till stacken och nu när helgerna är över har vi ändå samma mängd av uppgift vi måste ta del av, dag ut och dag in...men visst, det är ett roligt yrke!
Utmaning 6
Äntligen får man återvända till den gråa vardagen, skulle man inte kunna slå ihop alla helger så man firade dom under semestern, för då har man ju likaså ingenting att göra? För om vi är ärliga med varandra så tar helgerna mycket av tid, för va då fira att någon föddes för ett par tusen år sedan, med att köpa en massa presenter som ingen egentligen behöver eller vill ha, ja det är rent en tvångsmässig handling för många.
För att inte snacka om, att fira ett nytt år vad är det att fira dom kommer ju vare sej vi fira dom eller inte.
Här är mitt bidrag: http://minskrivarlya.blogspot.com/2009/01/utmaning-6.html
Ledig från jobbet, ledig vad är det?
De första dagarna är som en reningsprocess, att släppa allt skapande av "måsten". Egentligen jobbar jag ju de tre första dagarna inpå ledigheten. När semestern/ledigheten går in på sin fjärde dag har jag slutat tänka på jobbet när jag går upp och kissar mitt i natten. Ledigheten börjar alltså när jag efter mitt nattliga toabesök kan gå och lägga mig med tomt huvud och somna om, fri från ofrivillig problemlösning.
Dagen efter kan jag plötsligen befinna mig i Nuet. Oj vad allt luktar och smakar gott! Jag hör, ser och tänker vad jag själv vill! Både befriande och läskigt för nu närmar jag mig frågan: Vem är jag?
Jag följer impulser och har tid att känna hur jag reagerar på mina egna val.
Tiden går fort i detta tillstånd även i stunder av uttråkad rastlöshet.
Jag har just börjat hitta "hem" i mig själv när alarmsystemet går igång igen.
Jobbet närmar sig och jag minns att jag har en roll att spela.
Livet krymper och kostymen känns trång.Lydigt fogar jag mig, ordnar matlådan, lägger fram rena kläder, duschar och går tidigt till sängs.
Klockan 03.15 sitter jag åter på pottan och löser framtidens eventuella problem.
Skicka en kommentar