Skriv om den dag du upplevde igår- men lägg in minst tre lögner.
När du skrivit din utmaning har du tre alternativ:
1. Behåll den för dig själv.
2. lägg upp den på din egen blogg och gör en länk till den i en kommentar till detta inlägg (rekommenderas)
3. Lägg in övningen som en kommentar till detta inlägg.
20 kommentarer:
Igår vaknade jag av att grannens hund skällde. Det fanns inget annat att göra än att döda den för att få lugn och ro. Så jag sköt fanskapet med hagelbössan.
Dagen använde jag till stor del till att läsa ut Enquists bok "Lewis resa". Pingströrelsens historia är ju mycket intressant, och kampen mellan Lewi Pethrus och Sven Lidman är rena thrillern, som oundviktligt går mot sitt tragiska slut. Det fanns bara plats för en primadona, inte två. Boken väcker många tankar, inte minst om en Pingstvän jag känner.
Men det hände annat också. Jag fick ett mail från ett stort svenskt förlag som ville ge ut min novellsamling, och jag accepterade förstås. Den kommer lagom till nästa jul och har titeln "Gör en laglig U-sväng".
Eftersom jag beundrar "Tärningsmannen" av Luke Rhinehart beslut jag mig för att slå tärning om nästa steg i mitt liv. Två alternativ uppställdes: (1) Att knacka på hos grannen och tala ut om deras störande beteende. (2) Att knacka på hos grannen och hota med att yxmörda dem om de inte slutar. Yxa skulle medföras. Tärningen föll, kanske turligt nog, på (1). Jag knackade på. De var hemma - det såg jag nog - men de låtsades vara ute och öppnade inte.
Lugn till sinne slog jag mig ned framför datorn och skrev ett långt mail till en kvinna jag inte träffat på 15 år. Hon svarade genast, hon hade hoppats att jag skulle höra av mig. Och hon gillade mina texter. Även om de inte alltid handlade om henne. Eller just därför.
Jag tillbringade dagen ute i vintervädret tillsammans med familjen. Vi grillade korv, drack varm saft och lekte med barnen på isen. På grund av kylan fick en av sönerna en lättare förfrysningsskada på ena kinden som släppte tack vare stenhård massage. Efter ett par timmar i härligt frisk luft badade vi i badkaret och slappade framför sedan brasan med fjorton glas vin.
Dagen började som vanligt med att vårt hembiträde Henny viskade att ”nu är det morgon”. Varligt placerade hon silverbrickan bredvid mig på sängen. Dragkampen mellan drömvärlden och verkligheten påbörjades, men ammunitionen av dofter -rostat bröd och nykokt ägg -gjorde att verkligheten vann. Jag svalde och reste mig upp så att Henny kunde lägga kuddarna till rätta. Söndagstidningen med alla sina bilagor låg prydligt vid sidan om, allt var som det skulle.
Nervositeten, det milda fladdret i magen, fanns där redan när jag vaknade. Det var svårt att samla tankarna, och det visste Henny. Hon log och nickade mot fönstret. Det skulle krävas varma kläder efter nattens snöfall. ”Hela Godalming kommer att vara vitt,” konstaterade Henny; ”det blir vackert”. Hon rörde sig mot fönstret och stannade till vid kläderna som jag visste att hon varit inne under natten och hängt fram. Hon lät handen glida över pälskragen;
”Är du nervös?”. Frågan blev hängade i luften. Vi visste ju båda att jag alltid var orolig före ett sångframträdande. Jag hade sjungit ofta och mycket, men att sjunga gospel med Aretha Franklin i Godalming var ändå något speciellt.
Henny nickade och log när hon lämnade rummet så att jag kunde väcka Mick Jagger, som ju skulle leda gospelkören. Mick sov fortfarande. Han såg trött, lite fårad, ut och jag bestämde mig för att låta honom sova en stund till.
http://puttikraftlosblogg.blogspot.com/2009/01/utmaning-5-51-09.html
http://sopkarusellen.blogspot.com/2009/01/dagen-igr-utmaning-5.html
DAGEN igår , Satt och tittade på när katterna sov, sov själv , gav dom mat, handmatade en av dom, åt själv,
funderade på chips , funderade på godis, valde inget.
Det ringde , det var ingen så jag la mig igen.
vaknade, åt en limpa, såg tre nerladdade avsnitt av Dexter säsong tre.
rakade ett ben och blev avbruten av vännen. en katt ville gosa så den fick ligga på mitt bröst. stavade fel på en massa ord men ringde ingen. såg saker på tvn jag aldrig sett men har inte skrivit ner det. Åt.
Tänkte på insidan men gick inte ut alls.
någon smsade men jag svarade inte. det var den kallast dagen hittils men det gjorde varken till eller från i det stora hela.
Jag tillbringade min sista dag som stalljour. Stalljour har jag haft sedan i augusti eftersom jag varit fodervärd på en häst. Det har då ingått att vara i stallet en helg i månaden och idag var min sista dag där. Jag var mest arg på alla eftersom de inte gjorde det jag tyckte att det skulle göra. En tjej fick sig en utskällning så att hon började gråta och efter det mådde jag bra, eftersom jag hade fått ur mig min ilska.
Det var en kall dag och solen sken på oss. Jag jobbade mig varm och det var rent och fint i stallet när jag körde hem. Min man var hemma med barnen och köket var städat och maten stod på bordet. Detta är visserligen vanligt hos mig, men jag blir ändå lika glad varje gång det händer.
Min mamma ringde precis innan jag skulle gå och lägga mig och berättade att vi skulle få 50000 kronor till vår renovering. Hur glad var inte jag när jag lade mig? Hur gott sov jag efter denna dag?.
När jag till sist vaknade, dan före dan före trettondan, tvingade jag mig själv att följa med på promenad i gnistrande kallt vinterlandskap. Solen sken över fälten och det var femton minusgrader. När vi nådde ån var spången borttagen och istället slängde vi oss över vattendraget med ett ungträd som katapult.
Vi fortsatte att äta oss igenom julens alla rester, ska de aldrig ta slut. När jag palperade min egen mage med händerna kom det doftpustar av knäck och rödkål ut genom näsborrarna, makalöst!!
Men nu är julen nästintill över och allt ska bli annorlunda. Jag ser fram emot mitt nya utvecklande jobb, tänk att de ville ha just mig bland trehundra sökande, och emot nästa vintersäsong som jag kommer att tillbringa i människovänligt klimat vid Medelhavet.
Det var, så att säga, sista dagen på julhelgen och kocken, jag, bestämde att vi skulle fira den med att äta ute och där började problemen. Jag är i minoritet. Äldre herre med två döttrar och en hustru och när de tre kvinnorna har den uppfattning om sig själva att de vet bäst, blir frågan om var man skall äta till ett diskussionsunderlag, som i vårt fall tog oanade proportioner. Hustrun såg enbart ekonomiskt på frågan, äldsta dottern som bor i London och inte har varit hemma i Spanien på drygt ett åt ville äta spanskt. Yngsta dottern som för tillfället har en argentinskt boyfriend ville äta Argentina mat. Jag blev inte ens tillfrågad om vad jag hade för önskemål. Diskussionens vågar gick tidvis så höga att jag blev bekymrad för att vi skulle kantra och försökte släppa ut lite olja på vågorna i form av ett förslag om att vi skulle dra lott. Det lugnade ner tornadon ett tag, det kändes som om vi hade kommit in i vindögat. Det blev dock endast en kort paus. När det skulle bestämmas vad som skulle stå på lottorna hade vi definitivt kommit igenom vindögat så det var bara att hålla fast och hoppas på det bästa.
Jag lyckades till slut att med hjälp av de gula sidorna skriva ner namnen på alla tänkbara restauranger, 26, och sedan drog vi ut tre lottor. Av det tre drog vi ut en och det var den restaurang vi skulle äta på det var alla överens om innan vi drog. Det var ett spännande moment och vi höll andan. Jag fick lov att dra och med slutna ögon och en tyst bön på läpparna om att undret skulle hände, en dansk restaurang, drog upp en av lottorna. Yngsta dottern öppnade den och gav till hjuuhuu. Argentinskt meathouse stod det på lotten. Telefonboken letades upp igen och ett bord för fyra beställdes.
Två timmar senare var vi på plats. Det verkade inte riktigt likt sig och när vi fick matsedeln fanns det ingen argentinskt mat endast danskt. På hustruns fråga svarade kyparen, med en klar dansk underton att han hade köpt restaurangen några veckor innan jul och att hans fru var svenska. Numera var det en dansk/svensk restaurang som serverade skandinaviska specialiteter.
Dagen till ära var mina älskade vuxna barn på middag hos mig. Vi åt kyckling stekt i romargryta med klyftpotatis och sallad. Jag lät som vanligt vår hund fördiska tallrikarna. Plötsligt hör vi ett väsande ljud och alla stelnade till av skräck. Kycklingben ropar min son och jag rusar och lyfter upp jycken stående varpå jag klämmer till i mellangärdet. Kycklingbenet kom upp efter två "heimlich manöver" som det kallas inom sjukvården. Min dotter studerar detta mycket ingående eftersom hon läser till sjuksköterska så är detta viktigt att kunna. Av detta tog vi dock alla lärdom. För att lugna ner oss efter den uppskakade händelsen och för att fira Rambos överlevnad korkar jag upp champanjeflaskan som ej blev öppnad på nyår. Vi skålar alla tre och Rambo får lite välling för att lindra svedan i halsen. Han älskar nämligen välling. Nu börjar jag bli sentimental av champanjen. Jag tänker på flydda dar och mitt pianospelande som rann ut i sanden för 35 år sedan. Jag sätter mig vid pianot och klinkar mig fram och plötsligt hör jag mig själv spela Beethovens Fürelise som en gudinna.
MAINA sa....
Nätterna är kalla i norra Spanien just nu. Efter att ha tagit en rask kvällspromenad runt mitt hus titta jag upp på himlen och såg ett konstigt sken österut. Vad kunde det vara? Jag sprang kvickt in och hämtade en kikare. Långt, långt borta kom ett otroligt följe. 3 män med gåvor i händerna. En av dem var svart och alla hade turbaner på huvudet. Närmare och närmare kom de och jag såg att det var högt uppsatta män, troligtvis kungar. Jag hade ju hört att det skulle komma kungar ikväll med presenter till alla barn i Spanien, men att det verkligen var sannt kunde jag ju inte föreställa mig.
Nu red de in i min lilla by under ljudliga smällare och musik och alla barnens ögon tindrade som stjärnor. Kanske var det dessa stjärnor de tre kungarna följde?
Dagen igår vill jag glömma va osams med hela familjen pga att jag inte hade fått sova ut ordentligt. Katten spydde på mattan han är väl sjuk eller nått. Svinkallt ute 16 minusgrader så det blev att vara inne hela dagen och tjafsa med de nära o kära. Gav mej på att städa spisen och skura ugnen det skulle jag inte ha gjort det slutade med att vi inte kan använda den så nu får vi till råga på allt äta kall mat eller mickrad portionsrätter från Findus och hur kul är det? åååå om det kunde bli vardag så man får gå o jobba
Efter en lång, och för en gångs skull avkopplande, julledighet känns det faktiskt ganska bra att gå till jobbet i morgon. Under hela lovet har jag och min familj tillbringat varenda stund tillsammans i harmoni och samförstånd.
Vi har inte varit oense en enda gång, allt har varit inlindat i ett slags ”kärleksmoln”. Vid elvatiden varje förmiddag har min kära make serverat mig kaffe och allsköns läckerheter och igår när jag kom ner från sovrummet hade han och sonen städat hela huset. Tvätten var nystruken och vikt i fina högar. Strumporna låg i fina små bollar sorterade i rätt låda.
På eftermiddagen fick sonen besök av några klasskompisar. De lekte snällt och fint hela tiden, inte ett enda slag eller bråk. De åt sina pannkakor under tystnad, torkade sig på sina servetter, plockade bort från bordet och tackade artigt för maten innan de fortsatte sina lugna lekar.
Tja, så jag känner mig utvilad och redo för lite arbete. Det ska bli skönt att äntligen få göra lite nytta, och inte bara leva lyxhustruliv som jag har gjort under flera veckor!
Oj, jag blandade visst ihop utmaning 5 och 6! Det blev en blandning!
/VanligaJag
Vad roligt det är att försöka lista ut vad som är lögn och vad som är verklighet i dessa härliga skrönor!
Igår när jag tittade ut så såg jag solen titta fram, klockan var endast 10.00 på förmiddagen. Jag drack mitt kaffe, satte på mig bikinin (lögn) och gick ut till den pool (lögn) vi har på gården. Jag simmade i nästan tre timmar (lögn) sedan gick jag in i lägenheten igen och gjorde en god lunch som gjorde mig så trött att jag kune sova skönt i två timmar.
Vill du se mitt ljug så gå vidare...
Utmaning 5
Går dagen började dåligt försov mej vaknade inte förrän 10,32. Hade tänkt vara uppe tidigt för att hinna ut till skogen, för att titta på småfåglar (dom stora fåglarna gillar inte jag). Steg upp masade mej till köket för att koka kaffe. När jag vred på vattenkran för at fylla kaffe pannan kom inget vatten. Utan kaffe går inte stiga upp! Raskt tog jag beslutet att återvända till den varma goda sängen. Jag låg i sängen hela dagen Och vilken perfekt dag det blev, je rent av den bästa på hela ledigheten.
Min gårdag: http://minskrivarlya.blogspot.com/2009/01/utmaning-5.html
Skicka en kommentar