Om du tycker om att skriva är du förmodligen också förtjust i att läsa. Berätta - vem är din favoritförfattare och varför? Och vilken bok läser du just nu?
När du skrivit din utmaning har du tre alternativ:
1. Behåll den för dig själv.
2. lägg upp den på din egen blogg och gör en länk till den i en kommentar till detta inlägg (rekommenderas)
3. Lägg in övningen som en kommentar till detta inlägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Min favoritförfattare är Stephen Hawkings med Jean M Auel som god två.
Stephen förklarar sin insikt inom det vetenskapliga på ett, för oss lekmän, begripligt sätt. Hans böcker är fantastiskt intresseväckande och väcker min lust att lära mig mer.
Just nu läser jag om Auels romanserie om cromagnonflickan Aylas livsöde i förhistorisk tid. Läser och läser, jag lyssnar på dem när jag tränar på gymmet eftersom tiden försvinner och jag kan träna längre då mitt fokus ligger på böckernas handling istället för hur jobbig träningen är. Det är sjätte gången jag plöjer genom dessa böcker och andra gången jag lyssnar på dem i talboksformat.
Oftast lyssnar jag på böcker som rör vetenskap och fakta. Jag får mycket inspiration till mitt skrivande av dessa verk.
Tänk tillbaka drygt fyrtio år, till sextiotalets omtumlande tid, till studentrevolt, vietnamkrig och sexuell frigörelse, till ett Sverige på tröskeln till en ny era med välfärden ännu på topp. Runt knuten på det trygga folkhemmet lurar socialt betingad kriminalitet. Borta är femtiotalets idyll och rikets skenbara oskuld. Hur kan Sverige, ett så utvecklat och jämlikt samhälle, ha precis samma problem som andra jämförbara länder?
I Maj Sjöwalls och Per Wahlöös stilbildande dekalogi Roman om ett brott (1965-1975) undersöks, med utgångspunkt i brottet som samhällelig företeelse, varför välfärdsstaten inte klarar av att tackla kriminaliteten på ett tillfredsställande sätt.
Med utpräglat patos, en politisk agenda och frän samhällskritik riktar författarna udden mot makten i alla dess former. På nyanserad och behärskad prosa berättas effektivt om ett samhälle och dess utveckling under tio år. Ett tidsdokument av rang.
Realismen och psykologin står i fokus. Atmosfären och närvaron är så konkreta att de går att ta på. Spänningen är naturlig, på intet vis sökt, och intrigerna känns, om än intrikata, aldrig konstruerade. Givetvis beror det på författarnas fenomenala förmåga att skildra och trovärdigt förklara mänskligt beteende i ljuset av den sociala miljön.
Sjöwall/Wahlöö inspirerar, roar och lär. Som samhällsskildrare och karaktärstecknare, som säkra stilister och drivna berättare representerar de inte bara eminent kriminallitteratur, utan även god litteratur alla kategorier. De är, kort sagt, viktiga författare.
Just nu läser jag Gösta Berlings saga för andra gången.
Äsch, jag har för tillfället haft så fullt upp med mitt arbete att jag inte läst något under de senaste tre-fyra veckorna. Vanligtvis tycker jag om deckare, romaner eller sannhistorier skrivna som romaner. Just nu står det stilla om vem som skulle vara min favoritförfattare, finns det såna? Jag är en allätare.
Just nu läser jag nobelpristagaren le cleesio
Har kommit in i ett meditativt tillstånd där jag gungar med på havet och tittar på stjärnhimlen i mörkret
Just nu läser jag Livet på Scotland Street 44 av Alexander McCall Smith, ni vet han som skrivit böckerna om Damernas detektivbyrå. Den är riktigt bra. Det är språket som fångar och håller mig kvar.
Berättelsen består av flera parallella historier, än så länge utan några allvarliga förvecklingar. Livsskildringar helt enkelt. Borde förstås läsa den på originalspråket - det tänker jag alltid när jag hittar en bra bok med bra språk.
Favoritförfattare, jag tycker det är svårt. Det finns böcker som fångat mig, men framför allt är det sagor och berättelser med metafysiska inslag. Astrid Lindgren, Maria Gripe och Selma Lagerlöf är alla fantastiska berättare. Ja, måste jag nämna några nämner jag dem.
Astrid Lindgren främst för sina allvarligare sagor, till exempel Spelar min Lind sjunger min näktergal, Mio min Mio och Allra käraste syster.
Antagligen är jag inte ensam om att läsa om ”Gösta Berlings saga” just nu. Förra året år 2008 var det 150 år sedan Selma Lagerlöf föddes, och i år 2009 är det 100 år sedan hon fick sitt nobelpris i litteratur. Detta har uppmärksammats ganska mycket nu i radio och tv.
Eftersom vi varit så mycket i Värmland och trakterna för bokens utövande är det särskilt spännande att läsa den. Visst har vi besökt både Lövens långa sjö och Ekeby herrgård. Björnidet och Gurlita Klätt är också bekanta platser. Eftersom så många orter har geografisk förankring ligger det nära till hands att spekulera i vilka som är förebilder för de olika personerna. Det har framkommit efter att ha läst i marginalanteckningar som Selma Lagerlöf har gjort vem som är förebild till Gösta Berling. När jag läser boken nu igen efter ett antal år blir jag inspirerad att skriva något om en massa ”kavaljerer” från nutiden invävt i en nutida historia. Selma Lagerlöfs språk är ganska otidsenligt idag och hon skriver om saker som är främmande för en person av idag.
Ska jag skriva vem min favoritförfattare är, måste jag ta fram min röda bok, där jag skriver ned alla recensioner, för böckerna jag läst under året. Förra året läste jag 20 böcker, vilket är betydligt färre än vad jag läst de tidigare två åren. Kanske det beror på Shantaram av Gregory David Roberts som innehöll över 900 sidor. Den tog en tid att läsa, men jag läste andra böcker parallellt med den. Det var för jobbigt att ha med den boken på resa.
När jag läser igenom vilka böcker jag läst fastnar jag för Khaled Hosseinis båda böcker ”Flyga drake” och ”Tusen strålande solar”. Båda böckerna var så medryckande att det var omöjligt att lägga ifrån sig dem. ”Flyga drake” har jag senare sett på film också, och även denna tyckte jag hemskt mycket om. Det var två mycket gripande människoöden man fick läsa om, och när det är verklighetsbaserat blir det extra intressant. Man inspireras att ta reda på mera om i detta fall Afganistan, och hur utvecklingen kunde bli som den blev.
Diem Insomnia av Mite Brewersen är en skrämmande pikareskroman från den tid när spanska inkvistionen lamslog allt intellektuellt liv i europas huvudstäder d v s vid de europeiska hoven och i de riddarsprängda furstehusen. Intriganta och giriga katolska kardinaler offrar oskyldiga och anger verkliga och påhittade motståndare till Ignatius de Loyolas blodtörstiga jesuitmaskineri. Religiösa falskmyntare och skrymtare gör blixtkarriärer i det bigotta Rom och bistår den svårt sjuke påven Pius med ständiga bannbullor som får inkvistionens stegelhjul att snurra för fullt i de gudstrogna kungahusens morbida skräckkammare. De historiska fresker öven den onda tid när politik och religion verkligen hörde ihop som Brewersen med sedvanlig briljans låter oss ta del av är skrämmande läsning för en nutida agnostiker som haft turen att få växa upp i ett samhälle där uppsalienska filosofiprofessorer avrättat våra egna gudsprofeter med endast hjälp av skrivnmaskinen och boktryckarkonsten.
MAINA SKRIVER:
Just nu läser jag Charlotta Rydholms "Flykt" (Alfs förlag) för andra gången. Jag uppskattar den mycket eftersom jag också bor i Spanien och läser igenkännande om Charlottas upplevelser i Madrid. Mycket bra skrivet.
På skrivbordet ligger "Gomorra" av Roberto Saviani och väntar. Det ser jag mycket fram emot.
Det är svårt att välja favoriter bland sina allra bästa vänner.....
Det finns så många men här några exempel. Per Anders Fogelström är en av mina favoriter författare hans berättelser om Stockholm och berättelser om vanliga människors vardag och strävanden. Bengt Pohjanen är en annan. Som berättar om Tornedalen och folket, samt om myndigheternas förtryck av folket i Tornedalen.
Här är mitt bidrag: http://minskrivarlya.blogspot.com/2009/01/utmaning-4.html
Jag har två favoritförfattare. Det är Kajsa Ingemarsson och Denise Rudberg. Läser dock just nu Prime Time av Liza Marklund.
Skicka en kommentar