Skriv om någon som har anledning att skämmas.
Lägg gärna din text som en kommentar här eller i din egen blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vad är SkrivPuff?
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
Skrivarkurser med Ann
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(388)
-
▼
januari
(34)
- Utmaning 31 - Första Skrivpuff-tävlingen!
- Utmaning 30
- Utmaning 29
- Utmaning 28
- Utmaning 27
- Missa inte!
- Utmaning 26
- Utmaning 25
- Utmaning 24
- Utmaning 23
- Utmaning 22
- Utmaning 21
- Utmaning 20
- Utmaning 19
- Utmaning 18
- Utmaning 17
- Utmaning 16
- Om dagens övning
- Utmaning 15 .
- Utmaning 14
- Utmaning 13
- Utmaning 12
- Utmaning 11
- Utmaning 10
- Utmaning 9 - Allting är vitt vitt vitt!
- Utmaning 8
- Utmaning 7
- Utmaning 6
- Utmaning 5
- Utmaning 4
- Utmaning 3
- Utmaning 2
- Nyårsdagen. Nytt år, nytt liv.
- Utmaning 32
-
▼
januari
(34)
16 kommentarer:
Här kommer min text som för mig var mycket jobbig att skriva idag.
http://skrivklotter.blogspot.com/
http://puttikraftlosblogg.blogspot.com/2009/01/27.html
Min utmaning finns den här gången på min blogg:
http://www.mikaelastigsdotter.blogspot.com
Ni alla här är så inspirerande och tack vare er har jag tillslut vågat skriva något påhittat. Det känns nervöst och utlämnande. Men jag gillar ju att utmana mig själv...
Min utmaning finns på www.cattis-attskrivaenbok.blogspot.com
Idag är det så mycket klokt sagt att jag mest känner för att instämma. Vem har inte suttit vid emailet som inte kan återkallas eller stått i affären med plötsligt hjärtklappning och tänkt att Gode Gud, tänk om jag gör något olämplgt när hela världen verkar så sansad idag!? Och Lillemors "man med tusen ansikten" -om någon ska skämmas så är det han! Cattis text leder tankarna till mitt eget bidrag igår; om jag känner honom rätt så har han nog vaknat upp med samma darrningar idag, så han kan nog ligga kvar som ett ytterligare bidrag inom temat "anledningar att som skämmass" //Sofie
Här kommer mitt bidrag om skammens hårda verkningar i en värld där den inte borde höra hemma.
-Jag är en man som står vid sina ord, flinade han. Hans förmodligen en gång bulliga kinder, hade gett efter för gravitationen och hängde ca tre millimeter nedanför den krökta käklinjen. Racoon.. var det en Tvättbjörn? Det påminde han mig om. Linjerna som utgick från den yttre ögonvrån pekade i samma riktning som hakan hängde, nedåt. De insjukna påsarna under ögonen var tvättbjörnens teatersminkade bleka cirklar. Men han flinade bakom det där hängiga skinnet. Inte med munnen visserligen, men i bakgrunden. Hånade.
Han satt med händerna knäppta över magen. På det magnifika mahognyfärgade skrivbordet fans varken repor eller dator..ingen laptop, inget anteckningsblock. Men en tung penna, av det dyraste märket och några vita kuvert.
En upptagen man. En affärsman. Mörkorange manchester kavaj och en brunrutig scarves runt halsen. Hans iögonfallande val av klädsel förde tankarna till en 1800-tals borgare, som plockad ur Torsten Veblens bourgeoisieteori. Två skinnarmband i turkost respektive brandgult prydde hans högra handled. Statusmarkörer. Men bara om man visste om koderna. Vred man på de stela skinnringarna kunde man se ett H ingraverat i skinnet. Hermés. Jag kunde koden. Såg igenom hans fåfänga. Mådde illa.
-Mina ord är det säkraste kontraktet. Fortsatte han, medan något jag sett i en Amerikansk actionrulle oroade mig. Något i hans kroppsspråk.
-Affärerna går hemskt dåligt. Tyskarna har sjunkit med 63 % och Holländarna med 46%. Folk har inte råd, de har inga pengar att resa för. Det kommer att gå fruktansvärt.
Nu kom jag på det. Han sneglade ner åt vänster. Han ljuger. Jag sett det på film. Människor som sneglar åt vänster när det lovar en saker ljuger.
- Ni kommer inte få någon bonus nästa år.
Där kom det. Ingen bonus. Brutet löfte. Jag lyssnade intensivare.
-Inga affärer, ingen bonus. Svarade jag förstående medan jag försökte se blid ut.
-Han förde upp fingerspetsarna mot hakan. Plutade med sin rynkiga mun. Blundade.
-Nadja ela mesa!! Skrek han på sitt andra modersmål Grekiska. Kom hit Nadja!
Det skärande ljudet av smala kvinnoklackar ekade nerifrån korridoren. Det som antagligen var Nadja, trippade in med gungande höfter och en svajande page.
-Kirie Stamati, sa Nadja och avslöjade en trött själ genom sin blanka uppgiva blick.
Konversationen som följde var inte för mina öron. Tyska. Jag sneglade på min smala nybildade nagelkant. Tre veckor hade jag klarat utan att bita. Deras röster blev ljumma i bakgrunden.Lämnade mig ensam åt mina tankar. Fan. Gubben kör tyst förhandling och bakvänd psykologi. Jag synar. Sa jag till mig själv. All in!
Nadja försvann och med henne en svag doft av mentolcigaretter och dyr parfym. Nu kör jag.
-Lyssna, fortsatte jag. -Jag tycker vi ska vara helt ärliga med varandra. Jag vill ha ett jobb. Men hur mycket jag än VILL jobba här så kommer säkerhet före sentimentalitet just nu. Vi måste alla se om vårt eget skinn i dessa tider. Behöver du mina tjänster eller inte?
Han stirrade med tom blick. Igenom mig. –Ja visst, fick jag till irrelevant medhåll.
-Säg bara som det är. Har jag ett jobb eller inte?
-Jag vill inte bryta mitt löfte till dig…
-Jag kan hitta något annat. Försäkrade jag och ångrade mig genast.- Det är bara det att jag trivs så bra här, ljög jag för att kompensera min faute.
Han kontrade mitt underläge. -De där 50 eurona extra jag lovade dig,..måste du verkligen..
-SUCK. Ärligaste sucken jag dragit på länge.
-Ok ok..ok Vera..Du är tuff du.Det funkade. Kvinnosuckningar går hem. Han hade aldrig vart gift så han var säkert ovan vid dem.
-Nå? Pressade jag.
En evigheters konstpaus. Sen gjorde han ett oväntat lappkast.
-Tyvärr..jag. Jag tror..jag tror att vi får avbyta vår överenskommelse Vera. Jag är en man som står vid mitt ord. Men jag måste göra dig besviken.
Mitt mod sjönk. Kapitalistsvin! Jävla Jude! Din rika jävla as till…Tur att självbevarelsedriften är ett av människans starkaste attribut. Kände mig upprörd men lättad på samma gång.
Jag slipper dina gnisslanden med tänderna.
Jag slipper stanken av dina cigariller.
Jag slipper uppröras av att du hanterar dina relationer med halvmesyrer.
Jag slipper dina sexuella anspelningar.
Jag slipper kommentarer om mina klädval.
Men ändå.
Du borde skämmas. Ja du borde fanemig skämmas.
Jaha. Nu har jag också skrivit. Usch.
Nu ska jag försöka komma ikapp, men jag börjar i nutiden så blir det roligare.
Mitt bidrag
Skam
Våra kameror följer hennes liv dessa dagar. Som en överraskning som en förberedelse inför en uppgift hon varit tvungen att tacka ja till. Men ännu vet hon inget.
Vi följer henne och hon anar inget. Detta är första dagen.Ser på henne men hon ser ej oss. Häng med.
Hon går gatan fram i sommarkvällen. På väg hem efter jobbet går hon en omväg av någon anledning vi inte vet. Hon kanske vill se in alla skyltfönster eller så söker hon efter något. Men vi vet inte, vi observerar. Hon stannar ibland och verkar försjunka i något.
Längre fram ser vi hur hon stannar fram för en sybehörsaffär. Inget syfte alls, inga extrapris eller utmärkande marknadsföring att notera. Tycker vi.
Vi ser plötsligt att hon ser på sig själv. Speglar sig, bara kort för att se vidare på symaskinerna. Tycker vi.
Stegen verkar tyngre nu men snart är hon hemma. Kamerorna är placerade så hon kan ses i trapphuset och in i lägenheten. Väl inne i hallen släpper hon väska ,mobil och kofta rakt ner på golvet. Hon går och kissar, det strilar och hon biter sig i läppen. Det var bråttom.
Sen sparkar hon av sig byxor och trosor och slår en stor grön handduk omkring sig. Hon går in i köket och sätter sig vid bordet.
Där blir hon kvar. Ansiktet är stilla. Hon plockar upp en stor handspegel och tittar rakt in i den. Den är en blick som skrämmer. Den var vi inte beredd på. Den speglas ut mot oss. Torra ögon kall blick. Näsa rynkas som hon kände en dålig lukt. Överläppen höjs som av förakt. En obarmhärtig intimitet breder ut sig framför oss. Vi ser att hon skäms .
Vi ser och vi väntar.Inget händer. Tycker vi.
http://betty-perfektion.blogspot.com/
Min tanke finns här.
Så många bra bidrag, som vanligt. Sena natten. Är på konferens. Roligt och spännande, men jag är trött nu. Mitt bidrag finns på
http://cissi0224.blogspot.com/
Mina tankar över skam finns på languedoc-liselotte.blogspot.com
Vilka fantastiska inlägg ni har skrivit
Miss G som gör övningarna lite huller om buller:
Hon tog den branta trappan i fem steg, stannade till framför ytterdörren, strök med svettig handflata över håret för att om möjligt platta till det, samtidigt som hon försökte få in nyckeln i låset.
Besöket hos frisören hade resulterat i en pudelfrisyr á la sent åttital. Inte alls den mjuka grundpermanent som hon drömt om. Det köpta självfallet var tänkt att ge hennes hopplöst platta, stripiga hår det lilla uns av volym som skulle göra att hon kände sej lite mer som en attraktiv kvinna och lite mindre som en nyfödd råtta.
Frisören hade haft en stressig dag och lämnat henne aningens för länge med pemanentvätskan frätande på hårstråna.
Mumlande några tafatt ursäktande och tröstande ord till frisören som stått med anisktet gömt i händerna och gråtit, hade hon betalat för besöket och snabbt lämnat salongen . Utan att lyfta blicken från trottoarstenen, av rädsla för att möta någon hon kände, hade hon rusat hemåt.
När hon såg sin spegelbild var den starkaste känslan skam. Den sög till i magen som ett kväljande välkänt slag.
Hon kunde höra hans mjuka hånfulla skratt ur djupet av sin själ: "Trodde du att du skulle bli vacker?"
Och ändå var det 11 år 7 månader och 22 dagar sedan hon lämnade honom.
27
http://minskrivarlya.blogspot.com/2009/02/utmaning-27.html
Skicka en kommentar