Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vad är SkrivPuff?
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
Skrivarkurser med Ann
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2010
(346)
-
▼
mars
(31)
- Utmaning 2010:90 - 31 mars
- Utmaning 2010:89 - 30 mars
- Utmaning 2010:88 - 29 mars
- Utmaning 2010:87 - 28 mars
- Utmaning 2010:86 - 27 mars
- Utmaning 2010:85 - 26 mars
- Utmaning 2010:84 - 25 mars
- Utmaning 2010:83 - 24 mars
- Utmaning 2010:82 - 23 mars
- Utmaning 2010:81 - 22 mars
- Utmaning 2010:80 - 21 mars
- Utmaning 2010:79 - 20 mars
- Utmaning 2010:78 - 19 mars
- Utmaning 2010:77 - 18 mars
- Utmaning 2010:76 - 17 mars
- Utmaning 2010:75 - 16 mars
- Utmaning 2010:74 - 15 mars
- Utmaning 2010:73 - 14 mars
- Utmaning 2010:72 - 13 mars
- Utmaning 2010:71 - 12 mars
- Utmaning 2010:70 - 11 mars
- Utmaning 2010:69- 10 mars
- Utmaning 2010:68- 9 mars
- Utmaning 2010:67- 8 mars
- Utmaning 2010:66- 7 mars
- Utmaning 2010:65- 6 mars
- Utmaning 2010:64 - 5 mars
- Utmaning 2010:63 - 4 mars
- Utmaning 2010:62 - 3 mars
- Utmaning 2010:61 - 2 mars
- Utmaning 2010:60 - 1 mars
-
▼
mars
(31)
9 kommentarer:
Det har tystnat i lokalen, några kvarglömda träsvärd på mattan vittnar om att det har varit aktiviteter här, papperskorgen i hörnet är full, när jag har gått så kommer det att sitta en ny påse där.
Jag hämtar en mits och placerar mig på den som vanligt, känner hur det drar i musklerna på baksidan av låren, tankarna flyger iväg, jag ruskar lite på huvudet för att landa i nuet igen, börjar räkna mina andetag. När väl benen har förstått att jag kommer att sitta så här ett tag, så börjar de slappna av, jag låter dem göra det, räknar och bidar min tid.
När jag känner att de är helt avslappnade lutar jag mig försiktigt ner mot dem, de börjar knorra lite, jag stannar till, räknar sakta, och fortsätter sen lite mer. Räknar i huvudet, tänker på träningen som nyss varit, vilka missar jag gjort, om jag gett beröm till någon av mina elever, börjar redan planera nästa pass. Efter en stund så kommer jag tillbaka till nuet, vrider försiktigt på huvudet och kollar klockan på väggen "jaha" tänker jag, "där försvann en timme igen"
En förlorad timme
Min timme beskriver jag här ;-)
Dagens är inlämnad på min blogg.
Idag på min blogg - en spontan, kort & oredigerad version.
En timme jag gärna förlorade. En dikt idag.
Blev lite idag igen.
http://bokmanglarns-skrivhorna.blogspot.com/2010/03/skrivpuff-201086-om-en-forlorad-timme.html
Klockan är sju, jag har just vaknat. Fast egentligen är den åtta, om jag ska vara i takt med tiden. Jag vill hellre att den är sju för om den är sju kommer jag att hinna med allt jag planerat idag.
Funderar lite över söndagen, vilodagen. Varför måste jag göra så mycket en söndag? Det går väl lika bra att stryka eller städa en måndag? Fast visst är det skönt att komma hem på måndag efter jobbet och allt är liksom redan klart? Jag vänder på mig och försöker somna om. Det går inte. Nu är klockan halv åtta, eller halv nio. Jag vill fortfarande vara i otakt.
Stiger upp, duschar och är betydligt piggare. Gör te, pressar apelsiner och kokar ägg. Tar in tidningen, många delar idag. Läser allt, utom sporten. Gillar Anna Mannheimers krönika, och Tyket förstås. Söndag är långfrukost, det tar två timmar men känns som en.
När jag är färdig visar klockan halv elva, eller halv tolv. En tvåtimmarsfrukost som känns som en men som enligt klockan tagit tre. Har jag förlorat en eller två timmar då?
Lite sent, men bättre sent än aldrig. Skrev texten igår, renskrev den idag.
Timmen som försvann
Skicka en kommentar