Skriv om något som luktar surt.
Lägg gärna din text som en kommentar här eller i din egen blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vad är SkrivPuff?
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
Skrivarkurser med Ann
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(388)
-
▼
februari
(29)
- Utmaning 59 - 28 februari - Tävlingsdags!
- Tack för alla bidrag!
- Utmaning 58 - 27 februari
- Utmaning 57 - 26 februari
- Utmaning 56 - 25 februari
- Utmaning 55 - 24 februari
- Utmaning 54 - 23 februari
- Utmaning 53 - 22 februari
- Utmaning 52 - 21 februari
- Utmaning 51 - 20 februari
- Utmaning 50 - 19 februari
- Utmaning 49 - 18 februari
- Utmaning 48 - 17 februari
- Utmaning 47 - 16 februari
- Utmaning 46 - 15 februari
- Utmaning 45 - 14 februari
- Utmaning 44 - 13 februari
- Utmaning 43 - 12 februari
- Utmaning 42 - 11 februari
- Utmaning 41 - 10 februari
- Utmaning 40 - 9 februari
- Utmaning 39 - 8 februari
- Utmaning 38 - 7 februari
- Utmaning 37 - 6 februari
- Utmaning 36 - 5 februari
- Utmaning 35 - 4 februari
- Utmaning 34 - 3 februari
- Utmaning 33 - 2 februari
- Utmaning 32 - 1 februari
-
▼
februari
(29)
18 kommentarer:
Direkt när jag går ner för trappan kan jag få en föraning om vad som skall ske.
Uprörda står de utanför dörren hetsigt diskuterande.
Ilsket röda i ansiktet och nästan hotfulla trots att de är bästa vänner och delar det mesta.
Mats ,lång säkert över två meter och så Peter ,liten knappt en och sextio men ettrig som få.
Deras diskussion drar folk,många är nyfikna och vill kunna sprida storyn vidare.Vem vet kanske till och med kvällstidningarna är villiga att betala en slant .
Jag fortsätter förbi dem knackar på dörren och blir insläppt.
Den fräna doften av svett ,sura handdukar och svettig hockey-utrustning får mej nästan att rygga tillbaka ,jag sveper min sjal lite lätt över munnen och låtsas hosta, allt för att inte låta kväljningarna höras.
Killarna i rummet är villrådiga ,släppta til hyenorna som kallas media.
Övergivna av alla som funnits där.
Ryggdunkarna och smilfinkar.
Den sura doften sprider sej.
Och den kommer inte bara från sura svettiga matchkläder.
Den mest sura doften kommer från de som svek.
De med ångestens svettpärlor och virrande blick som bad om nåd.
Min surdoftande text ligger på min blogg, http://gilgamesh.blogg.se
Jag hann aldrig ladda upp mitt svar till uppmaning 51 igår, men den går att hitta här. Och dagens finns här.
Tack för alla snälla kommentarer. Jag är så skamsen över att jag inte har läst och kommenterat så mycket T.T Jag ska bättra mig.
Till Anonym: Jag gillar hela berättelsen - hur den målar upp händelseförloppet och den ytliga närvaron av media. Men de sista raderna är helt fantastiska. Klockar en mellan ögon.
http://wordscomeseasily.blogg.se/2009/february/skriv-om-nagonting-som-luktar-surt.html#comment
Mitt sura bidrag
Underbar sur doft finns här
Om man här av någon anledning märker att man vet vem någon IRL är, ska man då ge sig tillkänna för den personen eller ej? Några av oss känner folk redan sen tidigare det märker man, men om man inte uppgett namn och hemstad m.m. utan bara alias och ändå blir igenkänd. Vad jag menar är att en del texter blir mycket personliga och man kanske inte är så anonym som man vill vara. Hur ser ni på det?
Dagens surdeg finns nu på plats här
Det luktar surt i min näsa!
Vem var hon?
Var det E?
Eller den yngre C?
Vad gjorde vi som har frambringat den här sura doften av fisk?
Var det en dröm?
Var det verklighet?
Varför kan jag inte minnas det?
Blev det för mycket Kronvodka?
Eller blev det för mycket St Peters stout?
Vem vet?
Mitt sura inlägg hittar ni på languedoc-liselotte.blogspot.com
Med inspiration från Tjotten och Cissi´s övningar nr.51 från igår föll också mitt bidrag till den övningen på plats.Så härfinns den.
Hej! Min historia handlar om Surmöken
http://puttikraftlosblogg.blogspot.com/2009/02/52.html
52
sur lukt som leder till gräl som leder till...
Svar till den senaste "Anonym" här ovan: knepigt att ge något generellt svar. Personligen skulle det inte göra mig något om någon satt och visste vem jag är utan att säga något men någon annan skulle säkert sätta stort värde på motsvarande information. HÄRAV FÖLJER: att det antagligen, i utilitaristisk anda, är bäst att ge sig till känna. Jo. Det är nog min åsikt.
Till anonyms fråga: Jag själv vill bara vara skrivare här,
privata kommentarer, frågor och sånt får mailas tycker jag.
Tidigare gått en IRL skrivarkurs där vi inte visste mer om folk än namn och text.
VÄldigt skönt att vara utan alla etiketter.
Allt sånt får vara individuellt som IRL.
Till senaste anonym: Jag kan ju bara tala för mig själv, men som en väldigt privat person skulle det göra mig illa till mods om någon visste vem jag var irl utan att jag visste att den visste. Jag skulle därför vilja veta vem det var.
Det är nog bäst att ge sig till känna.
För att förstå hur jag tänker, kanske: föreställ dig att du håller en del hemligheter irl, som kanske kommer fram i dina texter. Om någon annan skulle veta dessa tankar (face it: vem räknar med att springa in i någon man känner på Internet?) och vara i din närhet, hur skulle du då känna dig?
Jag vill också veta om någon skulle känna igen mig här. Inte för att det gör någon skillnad på vad jag skriver då många vänner redan har adressen och läser. Men jag skulle inte vilja ha privata diskutioner på mina textinlägg. Alltså ge sig tillkänna mer anonymt för alla andra som läser.
http://sopkarusellen.blogspot.com/2009/02/52.html
Skicka en kommentar