2009-02-02

Utmaning 33 - 2 februari

Fortsätt skriva:

Jag har tappat bort...

Lägg gärna din text som en kommentar här eller i din egen blogg.

22 kommentarer:

Cissi sa...

Jag har tappat bort en del av mitt liv. Så känns det när yngsta och sista barnet flyttar hemifrån. Sorgen är oändlig.
Mitt inlägg om att tappa bort finns på http://cissi0224.blogspot.com/
Jag önskar alla en fin måndag! /Cissi

Tjotten sa...

Min skrivutmaning finns här

Lillemor sa...

Fortfarande inte lärt mej att länka direkt. men jag ska! idag!

http://puttikraftlosblogg.blogspot.com/2009/02/33.html

Cattis sa...

Jag har tappat bort mitt choklad. Hela min utmaning finns på www.cattis-attskrivaenbok.blogspot.com

Sofie i London sa...

Mitt bidrag finns nu på
englandsvardag.blogspot.com
//Sofie

Marica sa...

Min utmaning finns här www.metrobloggen.se/maricak


Cicci - Oj vilken fin text!
Jag var det sista barnet som flyttade ut och jag tror att min mamma kände på samma sätt. Även om hon var glad och uppåt för mig och min killes skull.
"Hur sörjer man en förlust som inte är en förlust" tycker jag är en väldigt bra beskrivning på en sådan här känsla.
Jag tycker verkligen om början, du fångade mitt intresse på en gång. Jätte bra! :)

Drömmarn sa...

Mitt korta försök

Mikaela Stigsdotter Larsson sa...

Jag har tappat bort många strumpor i min dag. Vad är det med strumpor och tvättstugor? Är det tvättmaskinskötaren som inte utfodrar tvätmaskinerna tillräckligt så dom inte kan låta bli att snaska i sig en och annan strumpa? Eller är det kanske torktummelskötaren som inte gör sitt jobb ordentligt?
Och varför just strumpor? Varför är det inte någon liten trosa eller kalsong som försvinner?
Nästa gång jag går till tvättstugan ska jag ta med mig några uda strumpor och erbjuda maskinerna. Då kanske de låter bli mina strumpepar.

Cool like Plastic sa...

Hejsan!

Mitt svar på dagens skrivutmaning finns här:

http://havsdjupens-sal.blogspot.com/2009/02/hur-gor-idrottsmannen.html

Emma Lind sa...

Jag har tappat bort mig själv.
Någonstans mellan första och tredje barnet förlorade jag min identitet. Jag vet precis vad min man vill ha till middag. Att han föredrar jordgubbssylt framför hallonsylt och att han gärna vill ha en sockerbit i kaffet. Själv dricker jag inte kaffe. Tror jag.
Någonstans bland dagislämningar och aktiviteter tappade jag bort mina egna intressen. Jag vet mellannamnen på killarnas kompisar, men kommer knappt ihåg namnen på mina egna vänner.
Jag har tappat bort dem.
Någonstans under högen av tvätt, under berget av leksaker, mitt i dammtussarna ligger jag och väntar. På mig själv. På att jag ska hitta tillbaka till mig själv igen.

Evelina Wahlgren sa...

Mitt bidrag: http://accidentalbaby.blogspot.com

Skrivarn sa...

Varje dag när solen stiger upp över horisonten så TAPPAR JAG BORT all inspiration och livsglädje.
Varför skall solen stiga upp och utplåna nattens härliga mörker?
Mörker framkallar livsglädje!
Mörker framkallar dämoner och småfolket smyger sig fram från sina gömslen.
Min livsglädje kommer fram i takt med mörkrets inträdande.
Tänk så härligt att få samtala med småfolket och förbanna dagens ljus.
Varför skall jag varje morgon TAPPA BORT all denna härlighet?

Anonym sa...

Miss G:
Jag har tappat bort lösenordet till mitt nyligen upprättade google-konto.
Jag blir tokig av frustration över att jag inte spontant kan lämna mina kommentarer och hurra-rop efter att ha läst era texter!
Jag har ju till och med skapat mej en egen blogg, som jag skulle kunna välkomna er till. Jag skulle inreda den lite fint och bjuda på kaffe med dopp. Men så tappar jag bort lösenordet...

skimmer sa...

Min jagtappade bort.. blev tramsig:


http://skimmervillbaravaraifred.blogspot.com/2009/02/utmaning-32.html

Ingrid sa...

Jag har tappat bort mig själv. Jag har letat i tvätten, både bland de skitiga underkläderna och bland de nystrukna skjortorna. Jag har letat och letat, andra letar också, allt är förgäves.
Det var förra veckan det hände, jag hade just burit in den nyköpta maten, lastat in torrvaror i skafferiet, det frysta i frysen och staplat mjölkkartongerna tillsammans med smörpaketen på översta hyllan i kylen. Jag stängde kylskåpsdörren och kastade som vanligt en blick på min spegelbild i den blänkande metallen, men jag var inte där. Att inte tro sina ögon fick en djupare innebörd, jag blundade, gruggade min ögon, putsade mina glasögon, utan att för ett ögonblick släppa blicken på den punkt där jag inte såg något annat än blank metall. Jag började långsamt gunga på kroppen för att upptäcka en rörelse i den spegelbild jag inte kunde se. Jag tänkte att det var kylen som blivit konstig så jag gick in i badrummet för att se mig i en riktig spegel, men det var något fel på den också.
Jag hörde dörren öppnas och min älskade lilla Elins ljusa röst: ”Hallå! Jag är hemma!” Jag ropade ”Hej gumman!” med en suck av lättnad och gick henne till mötes. ”Hallå!” ropade hon igen strax efter att jag leende klivit ut i hallen med armarna utsträckta. Jag stannade som förstelnad och viskade: ”Ser du mig inte?”. ”Hallå! Mamma!” ropade hon igen, klev ur sina skor och gick rakt förbi, eller kanske igenom mig.

Chranna sa...

2 februari

Här är det jag tappat bort!

A-K sa...

Jag har tappat bort mig själv. Har ingen som helst aning om var jag kan ha tagit vägen. Jag tror inte ens att jag skulle kunna säga exakt hur länge jag har varit försvunnen men jag har ett svagt minne av att någon såg mig gå mot min bil härom veckan. Tror det var onsdag. Men helt säker är jag inte. Det kan lika gärna ha varit en dröm. Att jag fanns kvar här förrförra veckan minns jag med bestämdhet för den sura grannkärringen var på mig igen om att sopa framför dörren. Hon tjatar och gnatar så fort hon får tillfälle. Särskilt mycket verkar hon tycka om att komma med små dolda gliringar om inbillade fel som jag begår. Hon, som tillhörande en äldre generation, vet ju hur allt ska vara. Minsann! Jo, så det är jag säker på – jag var kvar här förrförra veckan. Men efter det… bara diffusa detaljer som glider undan så snart jag försöker fånga in dem. Tänk, är det inte lustigt hur man kan förlora sig själv så totalt och inte minnas den minsta detalj om hur det kan ha gått till?

liselotte sa...

min text finns på languedoc-liselotte.blogspot.com

Betty sa...

Här finns min text eller dikt.

Marie sa...

http://minskrivarlya.blogspot.com/2009/02/utmaning-33.html

Maina sa...

2009-02-02
Utmaning 33 - 2 februari
Fortsätt skriva:

Jag har tappat bort...

-----------------------------------


Jag har tappat bort mina trosor. Det är högst pinsamt, men inte omöjligt när det gäller mig är jag rädd. Dessutom var de mina favorittrosor, svarta med rosa hjärtan på.
Hur kunde jag ha blivit av med dem och när?? Och var??
Först tänkte jag på gymmet men där hade de inte hittat några svarta trosor med rosa hjärtan.. Till råga på allt blev det mycket fnittrande i receptionen. Larvigt tycker jag!
Återstod alltså det mest troliga: hos gynekologen. Tog mod till mig och slog numret till Doktor Anderssons mottagning. Den osympatiska syster Birgitta svarade med sin vanliga sura röst ”Doktor Anderssons mottagning”. Har aldrig förstått varför hon måste se ut som en citron i ansiktet och alltid ge order som en sergant. ”KLÄ AV ER I HYTTEN! SITT KVAR OCH VÄNTA TILLS JAG ROPAR UPP ER!” Måste man
låta på det sättet? Kanske hon har ett olyckligt kärleksliv och ständigt blir påmind om det med alla halvnakna kvinnor omkring sig? Nåja, nu gällde det ju mina trosor.
Jag kunde tänka mig vilket avsnoppande svar jag skulle få. ”Hmm, jag har möjligen inte glömt mina trosor i omklädningshytten igår?” nästan viskade jag. ”HUR SA? TROSOR? NI FÅR FÖRKLARA LITE NÄRMARE.” Syster Birgitta var i högform hörde jag. ”Ett par svarta trosor med rosa hjärtan” försökte jag klämma fram igen.
”VERKLIGEN INTE! HÄR HAR VI ANNAT FÖR OSS ÄN ATT TÄNKA PÅ ERA TROSOR”. ”Nähä” kaxade jag upp mig. Då måste jag ha glömt dem hos TANDLÄKAREN!”

Evelina Wahlgren sa...

http://accidentalbaby.blogspot.com/2009/02/i-min-egen-hud.html