Skriv om att återvända.
Lägg gärna din text som en kommentar här eller i din egen blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vad är SkrivPuff?
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
Skrivarkurser med Ann
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(388)
-
▼
februari
(29)
- Utmaning 59 - 28 februari - Tävlingsdags!
- Tack för alla bidrag!
- Utmaning 58 - 27 februari
- Utmaning 57 - 26 februari
- Utmaning 56 - 25 februari
- Utmaning 55 - 24 februari
- Utmaning 54 - 23 februari
- Utmaning 53 - 22 februari
- Utmaning 52 - 21 februari
- Utmaning 51 - 20 februari
- Utmaning 50 - 19 februari
- Utmaning 49 - 18 februari
- Utmaning 48 - 17 februari
- Utmaning 47 - 16 februari
- Utmaning 46 - 15 februari
- Utmaning 45 - 14 februari
- Utmaning 44 - 13 februari
- Utmaning 43 - 12 februari
- Utmaning 42 - 11 februari
- Utmaning 41 - 10 februari
- Utmaning 40 - 9 februari
- Utmaning 39 - 8 februari
- Utmaning 38 - 7 februari
- Utmaning 37 - 6 februari
- Utmaning 36 - 5 februari
- Utmaning 35 - 4 februari
- Utmaning 34 - 3 februari
- Utmaning 33 - 2 februari
- Utmaning 32 - 1 februari
-
▼
februari
(29)
13 kommentarer:
Min utmaning finns på www.cattis-attskrivaenbok.blogspot.com
Då finns min utmanings text här
Hejsan hejsan! Min lilla text finns på www.metrobloggen.se/maricak
Jag missade att skicka till tävlingen men hoppas på att det går bra för alla! Och glad alla hjärtans dag i efterskott!! <3 :)
Huset luktar annorlunda. Det känns svalt fastän solen lyser genom de höga fönstren. Dom är smutsiga, noterar Anette. Det är första gången på tjugo år som hon inte har putsat dem. Sexton fönster, trettiotvå olika rutor. Hon räknar tyst för sig själv som hon brukar göra varje år men provar ingen ny revolutionerande metod för att få dem rena. Bara tanken på det får henne att gäspa. Framför henne ligger en hel dag, natten har hon klarat genom att helt enkelt vara tvungen. Hon gav helt enkelt upp inför spökrädsla och ångest, lät alla känslor strömma genom. Hon måste ha slumrat till av utmattning någon gång på morgonsidan. De ljusa nätterna förvillar så lätt. Kanske sov hon längre än så.
Doktor Kerstin slingrar sig när hon ber om sömnpiller och lugnande. Hon har inte kraft nog att springa på vårdcentralen och tjata mer om det.
- När ska du börja jobba igen, det är nyttigt att komma tillbaka så fort som möjligt. Vem sa det, är det hon själv som tänker så eller har hon hört det upprepade gånger.
Anette brygger kaffe åt sig själv, fyra koppar. Hittar en ren kopp och en torr bulle i brödlådan. Hon dricker kaffe på baksidan av huset där solen befinner sig. Någon har klippt gräset, ja visst ja, grannen som nyss flyttat in. Osäker, nästan stammande har han knackat på.
- Kkan jag få klippa gräset åt dig?
En hackspett trummar envist på telefonstolpen. KKKKKK. Ljudet borrar sig in i henne.I pauserna mellan hackandet andas hon lättad ut. När kaffet är uppdrucket kliver hon ut på gräsmattan, låter sina nakna fötter sjunka ned i det gröna frodiga. Grannarnas gräsmattor är brunsvedda. De klipper ofta och för kort, krattar bort allt nyklippt gräs. Hon går runt huset, pionerna har slagit ut och doften följer henne en bit. Resten av rabatten är bara ogräs noterar hon. Postlådan är full. Räkningar och reklam sticker upp under locket. Tur att det inte regnat på några dar. Anette får famnen full av papper. Måste in och lägga ifrån sig det någonstans.
Soffan i hallen är full av skräp, köksbänken kladdig och på köksbordet står odiskat porslin. Anette flyttar undan några tallrikar så hon får plats med posten. Ser sig omkring. Krukväxterna är torra, dom ser lika bedrövliga ut som hon känner sig. Martin brukade sköta blommorna. Det föll sig naturligt trots att de bägge jobbat med blommor under så många år. Martins dröm, hans intresse hade också blivit hennes.I alla fall på det affärsmässiga planet. Hon hade aldrig lyckats uppbåda ett lika stort intresse för växterna hemmavid. På något sätt hade hon levt hans dröm istället för att ta rätt på sin egen, vilken den nu kunde vara.
Hon ser honom framför sig, en högrest stilig man bland tusentals pelargoner. Hur han kryssar mellan odlingsborden på sitt lugna men ändå effektiva vis. Hon hade njutit av att se på honom då han arbetade. Rörelsen av honom. Känslan av honom. När han tog i henne på samma varsamma sätt, beundrade någon vacker linje på hennes kropp lika ömsint som han betraktade sina växter.
Anette suckar, lyfter upp en kruka, skalar bort några vissna blad och slänger skräpet i diskhon. Mellan krukorna ligger döda flugor och det har bildats spindelväv i hörnen av fönsterbrädorna. Händerna börjar röra sig automatiskt. Snart är fönsterbrädan tom, gardinerna fråndragna och hon söker rätt på en skurhink. Skurkäppen ramlar ur städskåpet när hon öppnar det, Anette tar ett steg åt sidan och låter den falla i golvet. Några droppar Yes i skurhinken och hon doppar dammtrasan i vattnet. När hon torkar fönsterbänken öppnar hon altandörren så gardinerna får luft. Hon tar ett tag med trasan över fönsterrutan, det är väl lika bra när hon nu ändå tömt i fönstret. Snart står hon ute på verandan och putsar baksidan, det är ju så lätt med köksfönstret när man kan göra så.
Anette kastar ut mattorna på gräsmattan och slår ihjäl några enträgna myggor som biter sig fast på benen. Skyndar sig in och rensar bort disk, duschar blommorna i badrummet. Posten vill hon inte öppna än. Räkningar och nya sorters brev adresserade till Martin Erikssons dödsbo slänger hon i en korg, reklamen i soporna. Alla kuvert med handskriven adress får ligga kvar på bordet, hon lyfter på dem och torkar under. Diskmaskinen susar ikapp med dammsugaren som söker sig vidare i huset. Anette stannar upp i hallen. Förstår att hon inte orkar hela huset på en gång. Nu finns det ju ingen som städar färdigt när hon tröttnat på allt fejande efter att ha dragit ut alla mattor och sängkläder. Hon koncentrerar sig på köket, torkar av skåpdörrar och lådor. Hon torkar nerifrån och upp, precis som modern har lärt henne. Bänkar och kakel får sig en omgång av diskborsten men när hon kikar under fläkten drar hon hastigt undan huvudet, stöter huvudet i fläktkåpan. Hon sväljer en svordom och slänger en golvtrasa runt borsten på skurkäppen. Arbetar sig över det vidsträckta köksgolvet.
När hon burit tillbaka blommor och mattor kastar hon en blick i spegeln.. Ett rödmosigt ansikte kikar tillbaka. Under ögonen mörka ringar och nya kråksparkar. Hårrötterna är grå, det syns tydligt hur länge sedan hon var till frissan. Linnet är fläckigt på bröstet och joggingbyxorna hänger under fettvalkarna på magen. Inte ens den uteblivna matlusten har fått henne att tappa kilon. Bara fötterna ser någorlunda fråscha ut konstaterar Anette när hon ser ned på sina orangeskimrande tånaglar. Någon har tagit med henne på fotvård, var det Maria eller Ingegerd? Tanken på alla omsorger gör henne grinfärdig. Men hon gråter inte, inom henne finns en fördämning som inte brister i första taget. Det skulle vara så skönt att gråta, det förväntas nästan av henne. Eller så är det bara hon själv som förundras över bristen på tårar. Förresten, vad har hon att gråta över, hon får leva, hon har friska barn och vänner och släktingar som bryr sig. Inte ens pengar behöver hon sakna första tiden. Där fanns försäkringar som hon inte visste om som kommer att hålla henne flytande ett tag till.
Anette ser sig omkring i sitt nyskurade kök. Det gick förvånansvärt lätt att få ordning omkring sig. Hon ser ut genom sitt nyputsade köksfönster. Solskenet utanför lockar inte alls. Det är för ljust och för varmt och myggorna är alldeles galna den här sommaren. Synd nog har hon använt delar av myggnätet till att laga silen i diskmaskinen så hon kan inte ha nåt fönster vidöppet. Bara balkongdörren på glänt och spetsgardinen över glipan. Det kurrar i magen men när hon öppnar kylskåpsdörren stänger hon den lika fort igen. Där luktar surt som inuti henne. Hur mycket hon än skrubbar och schamponerar kommer hon att känna doften. Hon öppnar kylskåpsdörren igen, får tag på ett äggpaket och margarin. Något matnyttigt fanns där ändå.
http://puttikraftlosblogg.blogspot.com/2009/02/47.html
Mitt inslag finns på languedoc-liselotte.blogspot.com
Marianne
din berättelser utstrålar verkligen äkthet och nyfikenhet. Välskriven text.
Vet inte om han finns några Harry Potter eller fanfiction-fans här, men i så fall så kommer ni nog tycka extra mycket om min text idag. :)
Den finns att läsa på accidentalbaby.blogspot.com
47-Hon är tillbaka!
kom in!
http://sopkarusellen.blogspot.com/2009/02/47.html
Äsch. Jag höll inte på att komma på något. Det blev en suddig skiss till ett par karaktärer. Om någon har användning för dem, så varsågod. De finns i min text på marmoria.blogspot.com
Natti, alla! Nu ska jag läsa era verk.
Hur många ggr återvänder vi i ett liv?
Vi återvänder till gamla vanor, till gamla kvarter och ibland till gamla föredettingar! Att återvända kan alltså vara något ganska vanligt och ofta återkommande i våra liv. Ibland återvänder vi snabbt, andra gånger dröjer vi kvar och undersöker det gamla som om vi skulle kunna begripa oss på känslan, fenomenet, eller på oss själva.
Efter en stunds eftertanke slår det mig att jag väldigt gärna skulle vilja återvända till 70-talets känsla. Ja den som innehöll framtidstro, tro på förändringens inneboende kraft och tron på människan...
I återvändandet skulle jag förstås få träffa många olika människor men främst inom musikliv och samhällsdebatten.
Tänk att åter få känna den positiva kraften i de självkklara alternativen till konsumtionssamhället.
Sentimentalt...ja, jo men om vi skulle ha förmågan att hämta upp den postiva energin som den tiden gav för att applicera i den här tiden, då...
Ska man drömma kan man ju göra det rejält!
Mitt bidrag finns på min blogg
http://annchristinskriver.blogspot.com/
Skicka en kommentar