Skriv om att få en chans som kommer att försvinna om en kort stund om du inte tar den NU.
Lägg gärna din text som en kommentar här eller i din egen blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vad är SkrivPuff?
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
Skrivarkurser med Ann
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(388)
-
▼
februari
(29)
- Utmaning 59 - 28 februari - Tävlingsdags!
- Tack för alla bidrag!
- Utmaning 58 - 27 februari
- Utmaning 57 - 26 februari
- Utmaning 56 - 25 februari
- Utmaning 55 - 24 februari
- Utmaning 54 - 23 februari
- Utmaning 53 - 22 februari
- Utmaning 52 - 21 februari
- Utmaning 51 - 20 februari
- Utmaning 50 - 19 februari
- Utmaning 49 - 18 februari
- Utmaning 48 - 17 februari
- Utmaning 47 - 16 februari
- Utmaning 46 - 15 februari
- Utmaning 45 - 14 februari
- Utmaning 44 - 13 februari
- Utmaning 43 - 12 februari
- Utmaning 42 - 11 februari
- Utmaning 41 - 10 februari
- Utmaning 40 - 9 februari
- Utmaning 39 - 8 februari
- Utmaning 38 - 7 februari
- Utmaning 37 - 6 februari
- Utmaning 36 - 5 februari
- Utmaning 35 - 4 februari
- Utmaning 34 - 3 februari
- Utmaning 33 - 2 februari
- Utmaning 32 - 1 februari
-
▼
februari
(29)
15 kommentarer:
Mitt stressade försök
Min utmaning finns på www.cattis-attsrkviaenbok.blogspot.com
Min "puff" når du genom att trycka här
Hejsan, mitt inlägg ligger på englandsvardag.blogspot.com
Efter detta gör jag ett par veckors uppehåll i det egna skrivpuffskrivandet, men kollar regelbundet bloggen och ser fram mot att följa andras texter.
//Sofie
Att ta chansen
Chansen att göra denna utmaningen kommer att försvinna och ersättas med en annan. Tar jag inte chansen nu blir det inte av. Så det blir inte av då NU inte är en bra tid. Blev lite andra prioriteringar idag. Vi ses och hörs i morgon igen.
Igår visste jag inte vad det var jag hade tappat bort men efter att jag hade formulerat "chansen" så kom det bortappade fram så jag har lagt in det också idag. För att läsa tryckhär
Oj, jag ville verkligen skriva den här övningen. Trodde knappt jag skulle hinna men nu är den klar och ligger på min blogg:
http://www.mikaelastigsdotter.blogspot.com
3 februari
Tack alla ni som läser mina texter! Jag blir så glad och inspirerad av det! Dessvärre hinner jag inte läsa så många andra texter, jag har jämnt skägg med skrivövningen i sig. Men ibland får jag tid, och då läser även jag, för det är fantastiskt roligt och stimulerande!
Min lilla text finns på languedoc-liselotte.blogspot.com
En dag försent men nu ligger min text uppe på www.metrobloggen.se/maricak
Miss G:
"Vill du bli min hustru?"
Hustru. Han säger alltid hustru. Aldrig fru. Under vårt sex år långa förbund ska han komma att kalla mej sin hustru.
Förutom hustru, ska han också komma att kalla mej hora - till exempel när jag klädde upp mej.
Och psykiskt sjuk, eftersom jag inte var lycklig med honom.
Och frigid, eftersom jag inte ville att han skulle göra mej illa när vi hade sex.
Vi har umgåtts intensivt och isolerat på alla plan i två dygn. För fjorton dagar sedan visste jag inte ens att han fanns.
Ett overkligt lyckorus. Han har bjudit mej på dyra restauranger, köpt mej en fin klänning, smycken och blommor.
"Du är den rätta", säger han.
Han älskar mej för att jag har rödaktigt hår och gröna ögon.
Jag har varken rött hår eller gröna ögon, men han blir missnöjd när jag påpekar det.
I morgon reser han hem igen.
Han måste få mitt svar nu annars får jag aldrig mer träffa honom.
"Jag har ett helt liv bakom mej", är det enda jag klarar av att säga för att inte såra honom med att jag behöver tid att lära känna honom.
"Du är så söt.", säger han och förklarar att från och med nu så har jag inget förflutet - bara en framtid.
Om jag svarar ja.
http://skimmervillbaravaraifred.blogspot.com/2009/02/utmaning-34.html
kom in
Vi ligger i sängen och han böjer sig fram och pussar mig lätt på läpparna. Sedan ligger vi och tittar på varandra en stund. Jag ser ömhet i hans blick men vågar inte tro på det, så jag frågar:
”Varför gör du så?”
”Jag vet inte… Jag tänkte att vi kunde...”, säger han med hes röst.
Jag är förvirrad och påpekar att han inte känner så för mig egentligen, att det skulle förstöra vår vänskap. Han lägger sig ner i sängen. Jag går på och pratar om hur han har varit bortrest i ett år och att vi inte hört av varandra på hela den tiden.
”Men jag har tänkt på dig hela tiden”, säger han.
Jag kan fortfarande inte tro på det så jag säger med säker stämma:
”Ja, det har jag med, men om vi ska vara helt ärliga så vet du att det här bara är ett infall. Det skulle bara förstöra allt. Det vet du. Känner du något mer för mig egentligen?”
”Nej, det gör jag väl inte… Jag tänkte vi kunde vara vänner som ses ibland och har det lite mysigt…”, viskar han.
”Nej, nej, det fixar inte jag. Trodde du att det var det här jag menade när jag sa att du kunde sova över?”
”Nej, men det var så skönt ikväll, så bra… Men du har rätt. Det är bäst vi fortsätter vara vänner”, säger han och jag nickar nöjt.
På något vänster får jag honom, hans outtalade önskan, hela samtalet, att passa in i min fyrkantiga uppfattning om vad som är rätt just då. Stunden går oss förbi och ett halvår senare är första gången vi hörs vid igen. Då är han på andra sidan jorden. Ute och reser igen och kommer att vara borta i ett halvår till, minst. Vi reder ut det via e-post och kommer fram till att det fanns så mycket känslor under ytan att våra liv hade sett helt annorlunda ut idag om jag inte hade envisats med att tro att han bara var ute efter ett engångsligg.
Skicka en kommentar