2011-12-22

22 december

Skriv om att hoppas.

11 kommentarer:

Madeleine Blomberg sa...

Inga hopp utan ben;-)Få se vad denna puff leder till!

Madeleine Blomberg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lisa Björn sa...

Jag hoppas på en värld som vill ha fred och som gör något positivt varje dag för att världen ska bli fredligare för alla människor att leva i.

Madeleine Blomberg sa...

Hejsan Lisa Björn - jag var inne och kollade dina nallesagor - blev imponerad av samlingen och nyfiken på dig... vem du är mer än "kvinna". Tänke göra något likande om våra lillalängtanfigurer - pingvinnallarna. Se gärna lillalangtan.com. KraM

Carro sa...

En vit jul i år.

Anonym sa...

Ibland får man ha hopp för någon annan, som inte längre orkar ha det själv. Någon som gått in i en återvändsgränd. Blev visst en ganska lång text om det.

marie sa...

I min hand

Öppet spår sa...

Vi kan hoppas

disco sa...

hoppas

Linda sa...

En kortis.

Iris sa...

Allan på rymmen
Det är hans 100-årsdag. Självaste kommunordförande kommer för att fira Allan på hemmet. Men Allan själv står just nu stilla i blomsterrabatten nedanför sitt fönster. Allan är på rymmen. Först tänkte jag: den här boken måste jag ge till min pappa I nästa ögonblick tänkte jag men hjälp, han kanske blir inspirerad och också rymmer. Romanfiguren Allan rymde när penséerna blommade men nu är det vinter. Pappa kan ju frysa ihjäl!
Jag kör in på Mc Donalds Drive in. ” Två macfeastmenyer och två cola utan is och mycket peppar, salt och ketchup. Ta en påse med kycklingvingar också förresten!” Pappa älskar Macdonaldsburgare och jag tycker att han behöver fett. Han är så mager och orkar knappt ur sängen. Jag skyndar på för att hinna fram innan de serverar mat på hemmet så att pappa slipper äta den.
”Ät lite till, pappa! Du måste ta en kycklingvinge de är jättegoda!” Jag hoppas pappa ska bli frisk och stark av den feta maten
”Jag blir nog inte kvar här länge till” säger han plötsligt. Om jag äter ordentligt och försöker röra mig lite mer så orkar jag nog snart komma hem.” Då blir jag orolig. Jag sneglar bort mot fönstret och ser till min lättnad att någon skruvat bort handtagen till fönstren. Pappa Allan kan inte rymma, även om han skulle vilja.