2010-12-07

Utmaning 2010:331- 7 december

Skriv om att ha tid.

18 kommentarer:

Dakota sa...

Tids-puff

disco sa...

tiden

malix sa...

hittade hit idag med

razaha sa...

Dagens är inne, nu är det strax skolan som gäller. Läser era ikväll (hm, om inte kalaset ikväll drar ut på tid. Då läser jag dem morgonen efter.

Ethel sa...

"Har ni tid?". Skrivpuff 7 december.

kaliwarra sa...

Realtidsexempel kaliwarra: Ursäkt i slutet av en stressig dag

BettyB sa...

Fick lite tid över.

Pia sa...

http://piasskrivpuffar.blogspot.com/2010/12/att-ha-tid.html

Dagens dikt är kort.

marmoria sa...

Brodsky och rådjuren

Bokmånglarn sa...

Allt jag hade tid med i dag.

Om att ha tid

Sassa sa...

Tid

Malin sa...

Tid.

marie sa...

Bråda dagar. Här kommer mitt bidrag.

Kondoren

foxy sa...

Blev till slut en liten puff om min tid - den icke oändliga

Anonymos/ByFlatan sa...

om att ha tid, med den man hade...

Lena sa...

Tid och puff!
http://yagmurpuff.blogspot.com/2010/12/tid.html

Hur gör man en direktlänk till inlägget förresten? Som Dakota och marmoria?

Anonym sa...

Att ha tid

Det var en novembernatt för ungefär ett år sedan. Snön hade ännu inte fallit för första gången. Luften var rå och kallt. Himlen var grå och lovade ingen sol om dagarna. Natten var mörk och bara några stjärnor lyste genom det tjocka täcket av moln. Jag var på väg hem från en kväll på den lokala puben. Alkoholen bubbla sådär mysigt i kroppen men jag kände mig ändå relativt nykter. Det vibrerade plötsligt i min ficka. Jag tog upp mobilen och såg på displayen. Ett leende spred sig på mina läppar när jag läste ordet. Hej, sa jag glatt. Rösten svarade mig väldigt lågt. Jag hörde direkt att det var något fel. Det är klart jag har tid för dig, är strax hos dig, svarade jag och avslutade samtalet . Jag hade sett fram emot en skön varm säng och många timmars sömn, men den tanken var som bortblåst. Jag skyndade mig genom gatorna medan tankarna virrade som yra löv runt mig. Vad hade hänt?
Jag sprang upp för trapporna till andra våningen och knackade försiktigt på dörren. Små hasande släpande steg hördes på den andra sidan. Sakta gled dörren upp. Jag möttes av ett söndergråtet ansikte. Det behövdes inga ord för jag kunde läsa i hennes ansikte vad som hänt. Hon hade blivit lämnad som så ofta förr. Jag tog henne i min famn. Jag har alltid tid för dig, viskade jag.

JG sa...

att ha tid