Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vad är SkrivPuff?
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
Skrivarkurser med Ann
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(388)
-
▼
oktober
(33)
- Utmaning 304 - 31 oktober
- Utmaning 303 - 30 oktober
- Utmaning 302 - 29 oktober
- Utmaning 301 - 28 oktober
- Utmaning 300 - 27 oktober
- Utmaning 299 - 26 oktober
- Utmaning 298 - 25 oktober
- Utmaning 297 - 24 oktober
- Utmaning 296 - 23 oktober
- Delta i Skrivarkalendern 2010
- Utmaning 295 - 22 oktober
- Utmaning 294 - 21 oktober
- Utmaning 293 - 20 oktober
- Utmaning 292 - 19 oktober
- Utmaning 291 - 18 oktober
- Utmaning 290 - 17 oktober
- Utmaning 289 - 16 oktober
- Utmaning 288 - 15 oktober
- Utmaning 287 - 14 oktober
- Utmaning 286 - 13 oktober
- Utmaning 285 - 12 oktober
- Utmaning 284 - 11 oktober
- Utmaning 283 - 10 oktober
- Utmaning 282 - 9 oktober
- Utmaning 281 - 8 oktober
- Utmaning 280 - 7 oktober
- Utmaning 279 - 6 oktober
- Utmaning 278 - 5 oktober
- Vill du vara med i Skrivarkalendern 2010?
- Utmaning 277 - 4 oktober
- Utmaning 276 - 3 oktober
- Utmaning 275 - 2 oktober
- Utmaning 274 - 1 oktober
-
▼
oktober
(33)
13 kommentarer:
God morgon. En utmaning skriven idag. Finns att läsa på bloggen.
Dagens rykande färska inlägg
Ett nytt inlägg finns på min blogg
Vid vadstället
Nu är jag tillbaka i lugnet ;-)
Om att lugna sig och en mobiltelefon har en roll även idag
Idag har jag skrivit.
Bromsa in...
Det blev en text idag. Ibland överraskar jag mig själv.
Idag har jag skrivit om något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat
Slå av på takten.
En dikt på min blogg, insprierad av dagens puff.
14 oktober - Att slå av på takten II
Han måste slå av på takten. Orkade inte förfölja henne längre. Hon var för snabb för honom. Hade inte hans tunga kroppshydda. Han stannade vid en gatukorsning. Lutade sig andfådd mot en lyktstolpe. Lungorna drog in luft som om hade varit under vatten i 5 min. Diafragman rörde sig upp och ner som en blåsbälg i ett mindre järnverk..
Hur skulle han orka ifatt henne? Han visste att om han inte fick tag på henne var allt förlorat.
I gatlampans matta sken bestämde han sig. Han fick chansa på vart hon var på väg. Den enda möjlighet han hade var att ta en genväg för att hinna fram före henne. Han blev tvungen att välja.
Förmodligen var hon på väg till sin bror som alltid beskyddade henne . För att hinna dit före var den enda vägen, som var genare, över Östra kyrkogården. Han förstod varför inte hon tagit den vägen. Kyrkogårdar är inte speciellt trevliga i månsken, speciellt inte Östra, men han hade inte mycket att välja på om han skulle komma ifatt och fick han inte tag i henne skulle hans liv vara stenkört.
Stålgrinden till kyrkogården knarrade. Han tog ett försiktigt steg i gruset.
”Nej låt bli at vara rädd. Här finns inget farligt. Det är bara barnsligt att tro på gastar och odöda”, tänkte han. Han ökade på farten över gruset. Svängde snävt vid kurvan bakom en stor ek. Eken såg kal ut utan alla sina löv. På andra sidan eken hade kyrkvaktmästaren krattat ihop alla nedfallna löv.
Kristian kom för snabbt runt i kurvan och fick svänga tvärt för att inte snubbla över alla våta löv.
Men i den hala lövsörjan fick hans sneakers inte riktigt fäste och han kom över mot gräset vid sidan av gången. Utan att riktigt inse det, var hans jakt på väg att ta slut. Hans knä slog emot en gravsten med en vit duva på och hastighet gjorde att han började snubbla.
”Fuck”, hann han tänkta innan han föll raklång över granngravens låga stålstaket
Skicka en kommentar