Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vad är SkrivPuff?
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
Skrivarkurser med Ann
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(388)
-
▼
oktober
(33)
- Utmaning 304 - 31 oktober
- Utmaning 303 - 30 oktober
- Utmaning 302 - 29 oktober
- Utmaning 301 - 28 oktober
- Utmaning 300 - 27 oktober
- Utmaning 299 - 26 oktober
- Utmaning 298 - 25 oktober
- Utmaning 297 - 24 oktober
- Utmaning 296 - 23 oktober
- Delta i Skrivarkalendern 2010
- Utmaning 295 - 22 oktober
- Utmaning 294 - 21 oktober
- Utmaning 293 - 20 oktober
- Utmaning 292 - 19 oktober
- Utmaning 291 - 18 oktober
- Utmaning 290 - 17 oktober
- Utmaning 289 - 16 oktober
- Utmaning 288 - 15 oktober
- Utmaning 287 - 14 oktober
- Utmaning 286 - 13 oktober
- Utmaning 285 - 12 oktober
- Utmaning 284 - 11 oktober
- Utmaning 283 - 10 oktober
- Utmaning 282 - 9 oktober
- Utmaning 281 - 8 oktober
- Utmaning 280 - 7 oktober
- Utmaning 279 - 6 oktober
- Utmaning 278 - 5 oktober
- Vill du vara med i Skrivarkalendern 2010?
- Utmaning 277 - 4 oktober
- Utmaning 276 - 3 oktober
- Utmaning 275 - 2 oktober
- Utmaning 274 - 1 oktober
-
▼
oktober
(33)
9 kommentarer:
Dagens första inlägg, minsann.
Jag har också fått till några rader så här på morgonkvisten.
Idag blir det bara en kort en
Skrivit.
En liten kortis även från mig
Här en liten text om att slå ifrån sig.
Oj jag råkade ta bort mitt inlägg.. Nåja, det var knappast något av litterärt värde som gick förlorat där. Nu finns i alla fall dagens skriveri klart på min blogg
Mitt liv är bra. Jag hade inte kunnat göra något annat eller något bättre av det. Eller ?
Jag gillar det precis som det är. Inget tjat och inget gnat. Bättre att leva ensam än att känna sig ensam tillsammans med någon. Jag har fått som jag vill. Ingen mer som säger vad jag skall göra och vad jag inte ska göra.
Långsamt tittade hon sig omkring. I ena hörnan, längs murkanten, växte murgröna och i andra änden av den öppna ytan stod en vintergrön tall med stora avlånga kottar. Hon tittade ner igen. Gravstenen lyste emot henne med sin evinnerliga guld text. ”till minne”
Varför skulle han dö? frågade hon sig, för kanske tiotusende gången. Hon gick alltid till hans grav när hon var obeslutsam eller inte i samklang med sin omgivning. Detta var ett sådant tillfälle.
”Nå, Hur skall jag göra ? frågade hon den tysta gråa massan . På toppen satt en liten keramikduva, som hennes syster hade insisterat på att stenhuggaren skulle sätta dit. Maja hatade den egentligen. Den påminde henne om perfektionism. Hon hatade sin syster också. Mest för att hon hade ett så välordnat liv. Allt i hennes liv blev alltid så perfekt. Det blev det aldrig för Maja. Hon pluggade på komvux och hade precis lämnat Johan, efter att hon hade intalat sig att hon ville vara fri. Johan inskränkte på hennes friheten.
Stenen gav henne inget svar. Hopplöst skakade Maja på sina axlar. Vände stenen ryggen och gick tillbaka över grusgången mot utgången och parkeringen. Med en isande vind i ansiktet intalade hon sig sitt egna mantra.
”Mitt liv är bra. Jag hade inte kunnat göra något annat för att få det bättre”
Skicka en kommentar