2016-09-06

6 sept

Minst

8 kommentarer:

B i r g i t t a sa...

Lisens skugga.

Stanna här sa...

Minst

Ethel Hedström sa...

Minst

Skymning sa...

Minst

Vintermorgon. Värmen i sängen, hon vill inte gå upp. Ljudet av småsyskonens röster och porslin som skramlar hörs långt borta. Hon fryser då hon klättrar ner från våningssängen. Stickningen i lila garn, ligger orörd i soffan. Hon tycker om att se sin mors händer omsluta garnet, som en smekning över kinden. De säger att hon är stor nu. Därför gömmer hon nappen under sängdynan varje morgon. Hon dricker sin choklad. Hennes syster leker på golvet. Ute syns en blåsvart kyla och snart måste hon gå till skolbussen. Hon ser längtansfullt på den lila stickningen en sista gång innan hon tar på sig jackan och går ut i den kalla morgonen.

Pärlan sa...

För varför skulle våren annars tveka? ;) Fin text med värme!

Ethel Hedström sa...

Stämningsfull berättelse Skymning!

Stanna här sa...

Skymning, vacker berättelse och nu längtar jag också till den lila stickningen. Så stort och svårt mörker och kyla är för barn!

Skymning sa...

Tack alla!!!