Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vad är SkrivPuff?
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
Skrivarkurser med Ann
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2010
(346)
-
▼
september
(26)
- Utmaning 2010:266 - 30 september
- Utmaning 2010:265 - 29 september
- Utmaning 2010:264 - 28 september
- Utmaning fr bokmassan 26 september
- Utmaning fr bokmassan 25 september
- Utmaning från bokmässan 24 september
- Utmaning 2010:259 - 23 september
- Utmaning 2010:258 - 22 september
- Utmaning 2010:257 - 21 september
- Utmaning 2010:256 - 20 september
- Utmaning 2010:255 - 19 september
- Utmaning 2010:254 - 18 september
- Utmaning 2010:253 - 17 september
- Utmaning 2010:252 - 16 september
- Utmaning 2010:251 - 15 september
- Utmaning 2010:250 - 14 september
- Utmaning 2010:249 - 13 september
- Utmaning 2010:248 - 12 september
- Utmaning 2010:247 - 10 september
- Utmaning 2010:246 - 9 september
- Utmaning 2010:245 - 8 september
- Utmaning 2010:244 - 7 september
- Utmaning 2010:243 - 6 september
- Utmaning 2010:242 - 3 september
- Utmaning 2010:241 - 2 september
- Utmaning 2010:240 - 1 september
-
▼
september
(26)
12 kommentarer:
en text har kommit till.
Dagens är inlämnad
Ha en härlig söndag
http://kuckelikaka.blogspot.com/2010/09/bedarad.html
Och här kommer min text.
Vilken söndag vi har, va?
Underbar!
När jag älskar dig mest
Fler kotankar Det mest bedårande jag kan komma på.
belinda
Tillbaka! Har skrivit föregående skrivpuff, nummer 247.
Hoppas allt är bra med er. Cissi
Jag har skrivit en liten text från en tidigare utmaning (skriv om ett uppvaknande) Den börjar såhär:
Jag slog upp ögonen och fann mig stirra rakt upp i ett bländande vitt tak. Det var knäpptyst, onaturligt tyst. Jag antog att jag var helt ensam i rummet. När jag skulle vrida på huvudet för att se efter, gjorde jag den otäcka upptäckten att jag helt enkelt inte kunde. Jag kunde inte vrida på huvudet. Då försökte jag istället att sätta mig upp. Men jag kunde inte det heller, jag kunde inte röra mig överhuvudtaget, inte ens vifta på tårna. Jag minns inte riktigt vilka tankar som rörde sig i mitt huvud när jag gjorde denna oroväckande upptäckt att jag var lika rörlig som en kokt grönsak. Jag tror att jag först inte förstod vad det var som hände, men sen när jag väl insett att jag kunde inte röra mig, blev jag livrädd, rädd för att jag kände mig så utsatt och försvarslös. Jag kunde inte slå tillbaka och försvara mig, inte heller kunde jag fly. Jag var fången i min egen kropp.
läs gärna hela texten på min blogg, uppskattar kommentarer och kritik! (:
glömde skriva adressen till min blogg den är: http://ooonlyfifteeen.wordpress.com/
Jag kan inte komma in och kommentera era texter för det är fel någonstans i systemet.
Hoppas det är bättre imorgon
Och så en historia om bedårad. Fast ändå inte.
Cissi
Asså asså, nu hoppas jag ju på att ni ska bli bedårade dårå.
Skicka en kommentar