Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vad är SkrivPuff?
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
Skrivarkurser med Ann
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(388)
-
▼
april
(30)
- Utmaning 120 - 30 april
- Utmaning 119 - 29 april
- Utmaning 118 - 28 april
- Utmaning 117 - 27 april
- Utmaning 116 - 26 april
- Utmaning 115 - 25 april
- Utmaning 114 - 24 april
- Utmaning 113 - 23 april
- Utmaning 112 - 22 april
- Utmaning 111 - 21 april
- Utmaning 110 - 20 april
- Utmaning 109 - 19 april
- Utmaning 108 - 18 april - Tävling
- Utmaning 107 - 17 april
- Utmaning 106 - 16 april
- Utmaning 105 - 15 april
- Utmaning 104 - 14 april
- Utmaning 103 - 13 april
- Utmaning 102 - 12 april
- Utmaning 101 - 11 april
- Utmaning 100 - 10 april
- Utmaning 99 - 9 april
- Utmaning 98 - 8 april
- Utmaning 97 - 7 april
- Utmaning 96 - 6 april
- Utmaning 95 - 5 april
- Utmaning 94 - 4 april
- Utmaning 93 - 3 april
- Utmaning 92 - 2 april
- Utmaning 91 - 1 april
-
▼
april
(30)
7 kommentarer:
Jag älskar att åka karuseller. Jag verkligen älskar det!
Så var det den där gången på Liseberg... Jag och lillebror var laddade till tusen och otroligt åksugna. Lillebror ville så gärna åka "fritt fall". Jag var nog lite skeptisk men har aldrig bangat för någon form av karusell så jag var förstås på.
När vi klev upp på platformen drog magen ihop sig ordentligt. Jag kände att jag faktiskt var skiträdd. I ärlighetens namn är jag ganska höjdrädd. Detta brukar jag dock inte känna av när jag sitter tryggt och säkert fastspänd i en maskin. Men det här kände jag på mig skulle bli annorlunda. Det var mycket folk och jag och lillebror lyckades inte få platser bredvid varandra. Detta fick det att knyta sig ännu mer i magen. Hjälp! Jag fick sitta bredvid ett par killar som tyckte det här skulle bli riktigt lajbans. De härjade som tusan och jag hade inget som helst stöd från dom.
Så bar det av upp. Jag höll mig krampaktigt i handtagen. Högre och högre.
Människor brukar säga till mig att - det är väl skönt för dig, du behöver ju inte vara höjdrädd eftersom du inte ser. Saken är den att jag visst ser. Jag är inte helt blind vilket innebär att marken försvinner ännu snabbare för mig än vad den gör för andra. Jag gissar att jag upplever en höjd som betydligt högre än vad den egentligen är.
Hur som helst så satt jag då där mitt i luften med benen dinglande. Maskinen stannade högst upp och jag trodde jag skulle svimma av skräck. "Jag kommer dö", tänkte jag. "Jag ångrar mig, jag vill inte, jag vill ner, ta mig ner!". Och ner kom jag. Efter några långa sekunder av utdragen, fruktansvärd väntan högt upp i skyn så kom jag ner. Med en herrans fart. Det kändes som om alla mina inälvor stannade kvar där upe i toppen medan resten av mig föll ner. Det var hemskt!
Min kropp var ur lag hela den resterande kvällen och inget annat jag åkte kändes särskilt roligt. Jag hade varit med om det värsta och ingen av de övriga karusellerna lyckades framkalla de där härligt hisnande känslorna som jag längtat så efter.
Aldrig mer ska jag åka något liknande!
Blev ganska nöjd med dagens skriv puff :) Chekka gärna min blogg och säg vad ni tycker.
Jag var dum mot mina barn idag
http://www.nogg.se/startpage.asp?idHomepage=99131
Utmaning nr 110 är klar...
Här är mitt bidrag ;-)
Här kommer mina lilla text: http://mysaansvensson.blogg.se/2009/april/dagens-skrivpuff-11.html
http://sopkarusellen.blogspot.com/2009/04/110-dreamer.html
Skicka en kommentar