- Låååt bli smöret, säger jag ju! Den galna skrikande rösten tillhörde den som för bara två minuter sedan lugnt pratat med sin makes älskarinna i telefon. Chocken borde ha varit mycket stor för hon hade alltid ansett äktenskapet som ärligt och kärleksfullt men hon visade inget av upprördhet ens. Bara lyssnat och pratat som om det handlat om att samsas om några inköp till middagen. Men nu stod hon böjd över bordet och saliven slog ut genom munnen emot det oförstående och skräckslagna barnet. Vad är det som gör hur vi väljer att hantera vår omgivning? Det som händer eller det vi låter hända?
"Jag känner inte igen den här kroppen. Titta på mina armar, bara skinn och ben!" utbrast pappa, där han låg i sängen. Jag klappade om honom och gick.
Något senare står jag i ett provrum och råkar få syn på min baksida. Jag har fått valkar. Valkar! Kan bara hålla med pappa; Jag känner inte igen den här kroppen. Men jag förstår att den är min. Och nu har vi stridit färdigt, kroppen och jag. Nu får den vara som den är.
Om att välja sina strider. Ofrivilligt tvingades jag lyssna på ett mobilsamtal i tunnelbanan där hon sade "det förståruväl att när det är slut så ere slut". Sedan blev mobiltalerskan tyst en kort stund innan hon fortsatte samtalet med "jag är inte kär i dig längre!" Nu skrek hon högt och fler än jag hoppade till. Tunnelbanetåget stannade vid en station och vi drog en suck av lättnad när mobilen tystnade.
Om att välja sina strider
SvaraRadera- Låååt bli smöret, säger jag ju!
Den galna skrikande rösten tillhörde den som för bara två minuter sedan lugnt pratat med sin makes älskarinna i telefon. Chocken borde ha varit mycket stor för hon hade alltid ansett äktenskapet som ärligt och kärleksfullt men hon visade inget av upprördhet ens. Bara lyssnat och pratat som om det handlat om att samsas om några inköp till middagen. Men nu stod hon böjd över bordet och saliven slog ut genom munnen emot det oförstående och skräckslagna barnet.
Vad är det som gör hur vi väljer att hantera vår omgivning? Det som händer eller det vi låter hända?
Min är klar :)
SvaraRaderaVälja sina strider, sen dör jag glad och nöjd
SvaraRaderahttp://systerysteroch7mamma.blogspot.com/2011/12/orolig.html
SvaraRaderaEn till blev det - tänkte mig en tråk- och en trams... men det gick visst inte så bra..
Väldigt kort idag.
SvaraRaderaDagens kortis
Jag kunde inte kommentera hos "Öppet Spår" men jag tycker att man kan börja göra vad man vill redan när man har passerat tjugo.
SvaraRaderaTårta
SvaraRaderaSista striden det är
SvaraRadera"Jag känner inte igen den här kroppen. Titta på mina armar, bara skinn och ben!" utbrast pappa, där han låg i sängen. Jag klappade om honom och gick.
Något senare står jag i ett provrum och råkar få syn på min baksida. Jag har fått valkar. Valkar! Kan bara hålla med pappa; Jag känner inte igen den här kroppen. Men jag förstår att den är min. Och nu har vi stridit färdigt, kroppen och jag. Nu får den vara som den är.
Korrekturläsarsjäl
SvaraRaderaBra Carro, visst kan/skall men det men har man inte gjort det så förr dess bättr. Några är kloka redan vid 20
SvaraRaderaMan kan. Om man vill :-)
SvaraRaderahittade hit ska kolla sen har lite att göra
SvaraRaderahar skrivit skulle jag skriva ju hur blev det
SvaraRaderaOm att välja sina strider.
SvaraRaderaOfrivilligt tvingades jag lyssna på ett mobilsamtal i tunnelbanan där hon sade "det förståruväl att när det är slut så ere slut". Sedan blev mobiltalerskan tyst en kort stund innan hon fortsatte samtalet med "jag är inte kär i dig längre!" Nu skrek hon högt och fler än jag hoppade till. Tunnelbanetåget stannade vid en station och vi drog en suck av lättnad när mobilen tystnade.
Min text ligger också inne, men jag har "glömt" skriva det här.
SvaraRaderaha en härlig dag kära skrivarvänner.
Hittade precis den här sidan. Ser fram emot att få lite inspiration. Så nu har jag skrivit ett blogginlägg om att välja sina strider.
SvaraRadera