Den något fragmentariska berättelsen som började med fallgrop den 26 augusti fortsätter och börjar närma sig sitt slut. Jag tror att den kan läsas fristående och jag har lagt in ett slags sammanfattning i första stycket också.
Jag har bekymrat mej för skrivkrampen som inte släpper, försöker envetet tvinga fram en novell men utan resultat. Borde jag bekymra mig egentligen? För jag har ju fått flöde på annat som ju hör till skrivprocessen, samlandet av tankar och inspiration. Det andra kommer måhända krypandes när jag slutat bekymra mig och släpper taget.
En bekymmerstext idag: http://skrivarspar.blogspot.com/2011/09/dubbelspegling.html
(Det stör mig lite att jag fortfarande inte får till fina länkar, trots att jag försökt följa beskrivningar som dyker upp här ibland. Hoppas ni står ut ändå.)
Med ett byte från wordpress till blogspot så kommer dagens puff här. Att vända bekymmerna
SvaraRaderaGod natt allihopa!
inte fri från bekymmer...
SvaraRaderaDagens är inne.
SvaraRaderaJag sitter på parkeringen och skriver, 7 km hemifrån eftersom nätet pajat mer eller mindre hemma.
Ha det gott
Bekymra sig
SvaraRaderaSlänger in en liten puff idag!
SvaraRaderavill även passa på att tipsa om min andra blogg där jag tänkt skriva noveller med lite mer "vuxet" material...
www.lemony.blogspot.com
Bekymmer i bussen
SvaraRaderaAlex story fortsätter.
SvaraRaderaIdag står lillasyster Cassie och mamma Nora i centrum
Bekymmer... del 1
Bekymmer... del 2
Dagens skrivpuff:
SvaraRaderahttp://krakfot.blogspot.com/2011/09/hon-granskade-sig-kritiskt-i-spegeln.html
Får läsa mer av er när jag kommer hem från jobbet.
Den något fragmentariska berättelsen som började med fallgrop den 26 augusti fortsätter och börjar närma sig sitt slut. Jag tror att den kan läsas fristående och jag har lagt in ett slags sammanfattning i första stycket också.
SvaraRaderaBekymra sig
Bekymrad
SvaraRaderaOm att bekymra sig
SvaraRadera//Hasse
tack alla för det ni har skrivit idag, vad fina ni är!
SvaraRaderaJag börjar undra om jag finns
SvaraRaderaJag har bekymrat mej för skrivkrampen som inte släpper, försöker envetet tvinga fram en novell men utan resultat. Borde jag bekymra mig egentligen? För jag har ju fått flöde på annat som ju hör till skrivprocessen, samlandet av tankar och inspiration. Det andra kommer måhända krypandes när jag slutat bekymra mig och släpper taget.
SvaraRaderaKort och tramsigt.
SvaraRaderaAtt vara utan fast man har.
En bekymmerstext idag: http://skrivarspar.blogspot.com/2011/09/dubbelspegling.html
SvaraRadera(Det stör mig lite att jag fortfarande inte får till fina länkar, trots att jag försökt följa beskrivningar som dyker upp här ibland. Hoppas ni står ut ändå.)
http://sofiazim.blogspot.com/2011/09/den-vita-kaninenom-att-bekymra-sig.html
SvaraRaderahttp://izabellelindberg.blogspot.com/2011/09/skrivpuff-bekymra-sig-overlevnad.html
SvaraRaderaMin är inne :) Ganska sorglig. Sovgott!