Gårdagens datum kommer att innebära fruktansvärda minnen många, många år framöver. Då bestämde en mycket närstående person sig nämligen för att lämna oss genom att ta sitt liv. Jag är i chocktillstånd och kan inte riktigt fatta att jag aldrig mer skall få krama den personen. Bilder av honom snurrar framför mina ögon, och jag vill stoppa världen, och spola tillbaka tiden för att ge honom chansen att ångra sig. Att göra som han gjorde är i mina ögon fegt, och omdömeslöst mot barnen som älskar sin pappa mer än allt annat. Sambon var förvisso på väg att separera med mannen, men...alla år av kärlek och samboskap, alla gräl finns kvar i minnet hos henne, och livet går faktiskt vidare efter en separation även om det ser väldigt mörkt ut just då det sker. Men att ta sitt liv och sluta finnas för de som älskar en anser jag alltför brutalt att ens tänka på. Nä, jag förstår inte hur han kunde, och framförallt hade modet att göra det. För nog måste det ha inneburit panik och smärta? Nu står sambon där i ett hus som hon älskat och kämpat sig blodig för, och skall stå ut med att varje dag konfronteras med minnet av scenen hon hittade. Mina tankar är hos dig lilla människa, och även hos dig du förvirrade själ som trodde att du hittat ett perfekt slut på lidandet. Jag hoppas att du äntligen fått frid i sinnet, och återkommer till oss i en annan gestalt.
bryderier
SvaraRaderatack snälla för alla fina kommentarer senaste dagarna!
bekymmer jorå det finns idag
SvaraRaderaTransistorradion
SvaraRaderaGårdagens datum kommer att innebära fruktansvärda minnen många, många år framöver. Då bestämde en mycket närstående person sig nämligen för att lämna oss genom att ta sitt liv. Jag är i chocktillstånd och kan inte riktigt fatta att jag aldrig mer skall få krama den personen. Bilder av honom snurrar framför mina ögon, och jag vill stoppa världen, och spola tillbaka tiden för att ge honom chansen att ångra sig.
SvaraRaderaAtt göra som han gjorde är i mina ögon fegt, och omdömeslöst mot barnen som älskar sin pappa mer än allt annat. Sambon var förvisso på väg att separera med mannen, men...alla år av kärlek och samboskap, alla gräl finns kvar i minnet hos henne, och livet går faktiskt vidare efter en separation även om det ser väldigt mörkt ut just då det sker.
Men att ta sitt liv och sluta finnas för de som älskar en anser jag alltför brutalt att ens tänka på.
Nä, jag förstår inte hur han kunde, och framförallt hade modet att göra det. För nog måste det ha inneburit panik och smärta?
Nu står sambon där i ett hus som hon älskat och kämpat sig blodig för, och skall stå ut med att varje dag konfronteras med minnet av scenen hon hittade. Mina tankar är hos dig lilla människa, och även hos dig du förvirrade själ som trodde att du hittat ett perfekt slut på lidandet. Jag hoppas att du äntligen fått frid i sinnet, och återkommer till oss i en annan gestalt.
Jag har också skrivit dagens puff :)
SvaraRaderahttp://piasskrivpuffar.blogspot.com/2011/06/bekymra-sig.html
SvaraRaderaDagens dikt.
alltid finns det någonting att bekymmra sig för, problemet är väl när bekymmerna blir för stora för att hantera.
SvaraRaderaFarmor var bekymrad
SvaraRaderarazaha: Jag beklagar verkligen sorgen. Den är fruktansvärt.
SvaraRaderaMina bekymmer
SvaraRaderahttp://annasskrivpuffar.wordpress.com/2011/06/08/att-bekymra-sig/
SvaraRaderaSådär, dagens inne senare än planerat pga datatrassel.
bekymra sig
SvaraRaderaRazaha, fy vad tufft det låter, jag beklagar sorgen.
SvaraRadera(Hoppas återkomma med text senare ikväll.)
En sak som bekymrade henne
SvaraRaderaShit! Hamnade på fel sida om midnatt och såg att du redan lagt ut 9 junis skrivpuff..;-)
SvaraRadera