Hej! Jag "Provpuffar" idag, hoppas det är ok att lägga in en såhär lång text här, jag har ingen blogg än i alla fall... /Pärlan
- Det brinner! Yrvakna bönder, kor som råmar i panik. Barnskrik, gråt, frosten som biter i nakna fötter. Eldsflammorna slår redan ut genom ladugårdens dörröppning. Förbannat, någon har öppnat porten. Vem i hela friden kan vara så dum att han öppnar porten och matar Het med luftens andar? Så får hon syn på honom, Bagge, där han går omkring och tafatt försöker få det att se ut som att han gör något vettigt. Tittar nervöst omkring sig bara för att försäkra sig om att ingen ser hur bortkommen han är, men den tomma blicken dras hela tiden mot elden. Han kommer att falla under Hets våld om han inte aktar sig, den dåren! Hon springer fram till honom och tar tag om hans axlar. Det är knappt att hon når att skaka om honom, han vill inte vakna ur sin eldsdröm, men hon skakar honom tills myrorna biter i hennes armar, och skriker åt honom att han måste titta på henne. Till slut möter han hennes blick, och hon fäster hans ögon i sina, väcker hans medvetande och slutar skaka honom. - Var det du som öppnade porten? Inget svar, bara tomma, dumma ögon som stirrar på henne. - Din förbannade dåre, var det du som öppnade porten? Hon hör någon stanns långt borta Eiriks röst när han skriker att ladugården är förlorad, och eftersom försvinner kornas råmanden ett efter ett. Bagge nickar långsamt samtidigt som tårarna börjar trilla nerför hans sotsvarta kinder. - Jag blev så rädd. Jag öppnade porten och så var det eld där inne. Jag blev så rädd när det brann. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var alldeles ensam. Han hulkar tyst mellan orden, och hon slår armarna om hans breda kropp. Snart skulle folket i byn börja fråga sig vem som öpnnat porten och lämnat den öppen. Någon måste bli syndabock när alla deras kor brunnit inne, och ladugården brunnit ner till grunden. Männen var nu i full färd med att släcka branden och förhindra att den spred sig, men kvinnorna stod redan och pratade medan de lugnade sina små, och när gryningen kom skulle det inte finnas någon nåd för den som var skyldig till detta. Hon strök Bagge över ryggen. - Det är ingen fara vännen, ingen behöver få veta något, bara du inte berättar. Prata inte med någon annan än mig i natt, men du måste hjälpa till att släcka elden. Gå till Eirik och de andra, och så gör du bara som de säger. Hör du det? Han nickade mitt i skakningarna och hulkningarna. Så kände hon hur hans andning blev lugnare, han sträckte på sig och började gå bort mot de andra. Nu fanns ingen tid att förlora. Hon stod still ett ögonblick för att samla kraft och gick sedan bort mot de andra kvinnorna för att som så många gånger förut plantera en historia som skulle rädda hennes älskade drummel till lillebror.
Välkommen hit, Pärlan. Gillar din text. Skaffa gärna en egen blogg om du vill vara aktiv på skrivpuff. Det är inte så svårt. De flesta skrivpuffare har sin blogg via blogger. Har du en blogg så samlas dina texter där och respons på dem där. Skulle alla göra inlägg direkt på Anns blogg skulle det bli rörigt med inlägg och kommentarer om vart annat. Du bloggar eller skrivpuffar på den så ofta du vill. Kommentera gärna andras texter. Det är ett sätt att locka läsare till sin egen blogg och få respons på den.
först blev jag, tack vare nattjobb
SvaraRaderasent igår, tidigt idag, så kan det bli under pågående resa
SvaraRaderaen kortis, mest på skoj
härförare
http://piasskrivpuffar.blogspot.com/2011/04/eld.html
SvaraRaderaDagens dikt om ett brännande ämne.
Hej! Jag "Provpuffar" idag, hoppas det är ok att lägga in en såhär lång text här, jag har ingen blogg än i alla fall... /Pärlan
SvaraRadera- Det brinner!
Yrvakna bönder, kor som råmar i panik. Barnskrik, gråt, frosten som biter i nakna fötter. Eldsflammorna slår redan ut genom ladugårdens dörröppning. Förbannat, någon har öppnat porten. Vem i hela friden kan vara så dum att han öppnar porten och matar Het med luftens andar? Så får hon syn på honom, Bagge, där han går omkring och tafatt försöker få det att se ut som att han gör något vettigt. Tittar nervöst omkring sig bara för att försäkra sig om att ingen ser hur bortkommen han är, men den tomma blicken dras hela tiden mot elden. Han kommer att falla under Hets våld om han inte aktar sig, den dåren! Hon springer fram till honom och tar tag om hans axlar. Det är knappt att hon når att skaka om honom, han vill inte vakna ur sin eldsdröm, men hon skakar honom tills myrorna biter i hennes armar, och skriker åt honom att han måste titta på henne. Till slut möter han hennes blick, och hon fäster hans ögon i sina, väcker hans medvetande och slutar skaka honom.
- Var det du som öppnade porten?
Inget svar, bara tomma, dumma ögon som stirrar på henne.
- Din förbannade dåre, var det du som öppnade porten?
Hon hör någon stanns långt borta Eiriks röst när han skriker att ladugården är förlorad, och eftersom försvinner kornas råmanden ett efter ett. Bagge nickar långsamt samtidigt som tårarna börjar trilla nerför hans sotsvarta kinder.
- Jag blev så rädd. Jag öppnade porten och så var det eld där inne. Jag blev så rädd när det brann. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var alldeles ensam.
Han hulkar tyst mellan orden, och hon slår armarna om hans breda kropp. Snart skulle folket i byn börja fråga sig vem som öpnnat porten och lämnat den öppen. Någon måste bli syndabock när alla deras kor brunnit inne, och ladugården brunnit ner till grunden. Männen var nu i full färd med att släcka branden och förhindra att den spred sig, men kvinnorna stod redan och pratade medan de lugnade sina små, och när gryningen kom skulle det inte finnas någon nåd för den som var skyldig till detta. Hon strök Bagge över ryggen.
- Det är ingen fara vännen, ingen behöver få veta något, bara du inte berättar. Prata inte med någon annan än mig i natt, men du måste hjälpa till att släcka elden. Gå till Eirik och de andra, och så gör du bara som de säger. Hör du det?
Han nickade mitt i skakningarna och hulkningarna. Så kände hon hur hans andning blev lugnare, han sträckte på sig och började gå bort mot de andra. Nu fanns ingen tid att förlora. Hon stod still ett ögonblick för att samla kraft och gick sedan bort mot de andra kvinnorna för att som så många gånger förut plantera en historia som skulle rädda hennes älskade drummel till lillebror.
Min eld!
SvaraRaderaEld
Eld-i-ögat
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMycket pip utan eld
SvaraRaderaVälkommen hit, Pärlan. Gillar din text. Skaffa gärna en egen blogg om du vill vara aktiv på skrivpuff. Det är inte så svårt. De flesta skrivpuffare har sin blogg via blogger. Har du en blogg så samlas dina texter där och respons på dem där. Skulle alla göra inlägg direkt på Anns blogg skulle det bli rörigt med inlägg och kommentarer om vart annat. Du bloggar eller skrivpuffar på den så ofta du vill. Kommentera gärna andras texter. Det är ett sätt att locka läsare till sin egen blogg och få respons på den.
SvaraRaderaeld
SvaraRaderaSoppsleven
SvaraRaderaTack för vänliga kommentarer igår.
SvaraRaderaDagens är inne. Det blev en fortsättning på gårdagens om pantrarna
SvaraRaderaMajsolen
SvaraRadera