Jag ville alltid vara med gänget, Men de ville aldrig ha mig med. Jag stod alltid bredvid, eller ett steg bakom. Gänget såg mig inte det var aldrig någon som visade det i alla fall . Jag älskade att känna doften av tobaksröken i rökrutan. Jag hade provat röka i smyg hemma, Gul Blend som jag stulit från pappas byrålåda, han tjuvrökte han med så jag visste att han aldrig skulle våga fråga mig om jag tagit av honom. Men jag rökte aldrig i rökrutan, jag var rädd för att hosta inför gänget. Jag ville vara precis som det tuffa gänget, ha trasiga slitna jeans och färg i håret, men jag fortsatte att ha mina hela jeans och ofärgat hår. Jag tränade på att tugga tuggummi lika, blåsa undan luggen lika, använda samma slang i mitt språk. Men ingen brydde sig om mig ändå. Jag tänker ibland än idag på hur vilsen jag var.
Nu är jag vuxen och ibland tror jag att jag funnit mig själv men då kommer jag på mig själv med att sitta i lunchsalen och snegla mot bordet där personalen från den andra avdelningen sitter och skrattar högt och ljudligt. De bryr sig inte om den handskrivna lappen med orden: maten tystar munnen på väggen. Jag tänker att jag skulle vilja sitta vid deras bord, skratta högt och skramla med besticken och prata högt om helgens fester. Men jag sitter vid det tysta bordet och bredvid mig sitter min kollega och himlar med ögonen och hyschar mot det andra bordet. Jag tuggar maten långsamt och låter maten tysta munnen.
Anonym! Välkommen till skrivpuff. Skapa gärna en egen blogg, via t ex Blogger och skriv dina texter i den. Då får du dina texter och respons på dem samlade på ett ställe. Kommentera gärna andras pufftexter också.
Med god vilja kan mitt inlägg passa idag.
SvaraRaderagrupperingar
SvaraRaderaVar själv mobbad länge som ung.
Så har flera sådana texter liggande i mina böcker.
Sen är det min favoritgrupp just textmässig.
Nu har jag skrivit dagens utmaning :) Ha en bra tisdag
SvaraRaderaBrigitte Mohnhaupt
SvaraRaderaMitt inlägg är lite twistat, men...
SvaraRaderaInternet fungerar uruselt idag, och utanför fönstret viner snön.
http://piasskrivpuffar.blogspot.com/2010/11/grupperingar.html
SvaraRaderaDagens dikt är något av en fortsättning på gårdagens dikt.
Jag ville alltid vara med gänget, Men de ville aldrig ha mig med. Jag stod alltid bredvid, eller ett steg bakom. Gänget såg mig inte det var aldrig någon som visade det i alla fall . Jag älskade att känna doften av tobaksröken i rökrutan. Jag hade provat röka i smyg hemma, Gul Blend som jag stulit från pappas byrålåda, han tjuvrökte han med så jag visste att han aldrig skulle våga fråga mig om jag tagit av honom. Men jag rökte aldrig i rökrutan, jag var rädd för att hosta inför gänget. Jag ville vara precis som det tuffa gänget, ha trasiga slitna jeans och färg i håret, men jag fortsatte att ha mina hela jeans och ofärgat hår. Jag tränade på att tugga tuggummi lika, blåsa undan luggen lika, använda samma slang i mitt språk. Men ingen brydde sig om mig ändå. Jag tänker ibland än idag på hur vilsen jag var.
SvaraRaderaNu är jag vuxen och ibland tror jag att jag funnit mig själv men då kommer jag på mig själv med att sitta i lunchsalen och snegla mot bordet där personalen från den andra avdelningen sitter och skrattar högt och ljudligt. De bryr sig inte om den handskrivna lappen med orden: maten tystar munnen på väggen. Jag tänker att jag skulle vilja sitta vid deras bord, skratta högt och skramla med besticken och prata högt om helgens fester. Men jag sitter vid det tysta bordet och bredvid mig sitter min kollega och himlar med ögonen och hyschar mot det andra bordet. Jag tuggar maten långsamt och låter maten tysta munnen.
Kurunegalagänget
SvaraRaderaAnonym! Välkommen till skrivpuff. Skapa gärna en egen blogg, via t ex Blogger och skriv dina texter i den. Då får du dina texter och respons på dem samlade på ett ställe. Kommentera gärna andras pufftexter också.
SvaraRaderaEn lång nostalgitripp. Det bara blev så.
SvaraRaderaom Nikki D. och en liten gruppering...
SvaraRaderaAnonymous har gjort en egen blogg, får se vart det slutar. Kul att läsa andras berättelser... :D
SvaraRadera