Efter ett par dagar av kroppsliga utmaningar ligger jag i soffan med reggae, te, kakor och en smula tankekraft. Dagens bidrag kaliwarra: Samlade tankar under en sekund
Hon hade lärt sig att närma sig övergångsstället på ett sådant sätt att det inte var självklart att hon skulle gå över. Det gjorde för det mesta att bilarna saktade ner och tittade på henne. Då log hon, höjde handen till tack och gick över gatan. Det tog en stund, rullatorn var visserligen lättputtad men hennes vänsterben ville inte riktigt hänga med längre. De flesta började köra så fort hon hade passerat men en och annan väntade tills hon kommit över ordentligt. De brukade hon vinka till igen.
Trafiken vid hennes övergångsställe var tät men hon försökte undvika rusningstrafiken, särskilt på eftermiddagen. En gång var hon tvungen att gå till affären för mjölken var slut och just när hon klivit ut på gatan kom en bil och trängde sig framför henne så hon ramlade baklänges. Bilen fortsatte i hög fart och stannade inte men mannen i bilen bakom hade stannat och hjälpt henne. Det var en otrevlig upplevelse, hon blev inte skadad men lite uppskakad. Hon brydde sig inte om mjölken den gången utan gick hem istället.
Nu var det rusningstrafik och mjölken var slut igen. Hon var arg på sig själv för att hon inte hade köpt en liter när hon var och handlade senast. Men då visste hon inte att hon skulle få besök. Det hade ringt på dörren vid tvåtiden och utanför stod hennes arbetskamrat Jessica med en liten son på armen. Det var så roligt att få spontanbesök och pojken var snäll och lättskött. Det var länge sedan de var arbetskamrater men det var ändå roligt att få höra lite skvaller om de gamla kollegorna, de som fortfarande var kvar.
Mjölken stod i korgen och hon gick sakta fram emot övergångsstället. En gång hade hon skrivit till kommunen och frågat om de inte kunde sätta upp trafikljus för att underlätta övergången. Hon hade inte fått något svar. En bil närmade sig men den saktade ner när föraren fick syn på henne. Hon höjde handen till tack och började gå över. Det sista hon såg var ett leende ansikte innan hon med full kraft slungades upp i luften av bilen som kom från andra hållet. En stor, vit fläck bredde ut sig över trottoaren där mjölken landat. Det var bara färgen som skiljde den från fläcken som spred sig sakta runt hennes huvud.
Tankar om trafik.
SvaraRaderaLäs gärna mina två texter Avgrunden och Varför? från igår.
http://neasskrivstil.blogspot.com/
Mrs. Staggart och kärleken
SvaraRaderahttp://skrivpuff.blogspot.com/2010/09/utmaning-2010251-15-september.html
SvaraRaderaOm att åka buss.
SvaraRaderaEfter ett par dagar av kroppsliga utmaningar ligger jag i soffan med reggae, te, kakor och en smula tankekraft. Dagens bidrag kaliwarra: Samlade tankar under en sekund
SvaraRaderaTrafik. Raden av människor...
SvaraRaderahttp://piasskrivpuffar.blogspot.com/2010/09/trafik.html
SvaraRaderaDen som kan sin Bob Dylan kanske känner igen ett och annat. Löpande text idag igen. Jag vet inte vad det tagit åt mig.
Läste era puffar igår, men de var svåra att kommentera. Varför vet jag inte.
Dagens är inne...
SvaraRaderaNär man minst anar det
SvaraRaderaHon hade lärt sig att närma sig övergångsstället på ett sådant sätt att det inte var självklart att hon skulle gå över. Det gjorde för det mesta att bilarna saktade ner och tittade på henne. Då log hon, höjde handen till tack och gick över gatan. Det tog en stund, rullatorn var visserligen lättputtad men hennes vänsterben ville inte riktigt hänga med längre. De flesta började köra så fort hon hade passerat men en och annan väntade tills hon kommit över ordentligt. De brukade hon vinka till igen.
Trafiken vid hennes övergångsställe var tät men hon försökte undvika rusningstrafiken, särskilt på eftermiddagen. En gång var hon tvungen att gå till affären för mjölken var slut och just när hon klivit ut på gatan kom en bil och trängde sig framför henne så hon ramlade baklänges. Bilen fortsatte i hög fart och stannade inte men mannen i bilen bakom hade stannat och hjälpt henne. Det var en otrevlig upplevelse, hon blev inte skadad men lite uppskakad. Hon brydde sig inte om mjölken den gången utan gick hem istället.
Nu var det rusningstrafik och mjölken var slut igen. Hon var arg på sig själv för att hon inte hade köpt en liter när hon var och handlade senast. Men då visste hon inte att hon skulle få besök. Det hade ringt på dörren vid tvåtiden och utanför stod hennes arbetskamrat Jessica med en liten son på armen. Det var så roligt att få spontanbesök och pojken var snäll och lättskött. Det var länge sedan de var arbetskamrater men det var ändå roligt att få höra lite skvaller om de gamla kollegorna, de som fortfarande var kvar.
Mjölken stod i korgen och hon gick sakta fram emot övergångsstället. En gång hade hon skrivit till kommunen och frågat om de inte kunde sätta upp trafikljus för att underlätta övergången. Hon hade inte fått något svar. En bil närmade sig men den saktade ner när föraren fick syn på henne. Hon höjde handen till tack och började gå över. Det sista hon såg var ett leende ansikte innan hon med full kraft slungades upp i luften av bilen som kom från andra hållet. En stor, vit fläck bredde ut sig över trottoaren där mjölken landat. Det var bara färgen som skiljde den från fläcken som spred sig sakta runt hennes huvud.
Om tågtrafik.
SvaraRaderalite dystert blev det om nån som är ensam
SvaraRaderatrafik
SvaraRaderaJaha, trafik ja. Finns på min blogg. Cissi
SvaraRaderaVissa skriver på bussen andra....
SvaraRaderaLovsång
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFörst igår, sist idag.
SvaraRaderaBättre sent än aldrig-
trafik
SvaraRaderaHär är en text om trafik.
SvaraRaderahttp://kattana.blogg.se/skrivarverkstad/
En smäll
SvaraRaderaFör mig är trafik mycket just nu, har precis fått hem dotterns lämp så nu ska vi ut och armbåga oss fram med livet som insats;)
SvaraRadera