Jag har skrivit en liten text från en tidigare utmaning (skriv om ett uppvaknande) Den börjar såhär:
Jag slog upp ögonen och fann mig stirra rakt upp i ett bländande vitt tak. Det var knäpptyst, onaturligt tyst. Jag antog att jag var helt ensam i rummet. När jag skulle vrida på huvudet för att se efter, gjorde jag den otäcka upptäckten att jag helt enkelt inte kunde. Jag kunde inte vrida på huvudet. Då försökte jag istället att sätta mig upp. Men jag kunde inte det heller, jag kunde inte röra mig överhuvudtaget, inte ens vifta på tårna. Jag minns inte riktigt vilka tankar som rörde sig i mitt huvud när jag gjorde denna oroväckande upptäckt att jag var lika rörlig som en kokt grönsak. Jag tror att jag först inte förstod vad det var som hände, men sen när jag väl insett att jag kunde inte röra mig, blev jag livrädd, rädd för att jag kände mig så utsatt och försvarslös. Jag kunde inte slå tillbaka och försvara mig, inte heller kunde jag fly. Jag var fången i min egen kropp.
läs gärna hela texten på min blogg, uppskattar kommentarer och kritik! (:
en text har kommit till.
SvaraRaderaDagens är inlämnad
SvaraRaderaHa en härlig söndag
http://kuckelikaka.blogspot.com/2010/09/bedarad.html
SvaraRaderaOch här kommer min text.
Vilken söndag vi har, va?
Underbar!
När jag älskar dig mest
SvaraRaderaFler kotankar Det mest bedårande jag kan komma på.
SvaraRaderabelinda
SvaraRaderaTillbaka! Har skrivit föregående skrivpuff, nummer 247.
SvaraRaderaHoppas allt är bra med er. Cissi
Jag har skrivit en liten text från en tidigare utmaning (skriv om ett uppvaknande) Den börjar såhär:
SvaraRaderaJag slog upp ögonen och fann mig stirra rakt upp i ett bländande vitt tak. Det var knäpptyst, onaturligt tyst. Jag antog att jag var helt ensam i rummet. När jag skulle vrida på huvudet för att se efter, gjorde jag den otäcka upptäckten att jag helt enkelt inte kunde. Jag kunde inte vrida på huvudet. Då försökte jag istället att sätta mig upp. Men jag kunde inte det heller, jag kunde inte röra mig överhuvudtaget, inte ens vifta på tårna. Jag minns inte riktigt vilka tankar som rörde sig i mitt huvud när jag gjorde denna oroväckande upptäckt att jag var lika rörlig som en kokt grönsak. Jag tror att jag först inte förstod vad det var som hände, men sen när jag väl insett att jag kunde inte röra mig, blev jag livrädd, rädd för att jag kände mig så utsatt och försvarslös. Jag kunde inte slå tillbaka och försvara mig, inte heller kunde jag fly. Jag var fången i min egen kropp.
läs gärna hela texten på min blogg, uppskattar kommentarer och kritik! (:
glömde skriva adressen till min blogg den är: http://ooonlyfifteeen.wordpress.com/
SvaraRaderaJag kan inte komma in och kommentera era texter för det är fel någonstans i systemet.
SvaraRaderaHoppas det är bättre imorgon
Och så en historia om bedårad. Fast ändå inte.
SvaraRaderaCissi
Asså asså, nu hoppas jag ju på att ni ska bli bedårade dårå.
SvaraRadera