Sista delen (jo, det var en till!) på Drivtimmer och fiskelycka. Visst är det en sann historia även om man hade hoppats att den varit påhittad. Tack för alla kommentarer!
Det ligger en förpackning på en hög med böcker i mitt sovrum. Det är ett etui med små metallklädda kakor av ögonskuggor i olika toner. Färgpaletten kan varieras efter humör eller årstid. Det finns pastellfärger, puderrosa, babyblått eller askgrönt. Känner jag mig glamorös kan jag välja silver eller grafitgrått. På nämnda bokhög samlas det mycket damm. Jag kan inte påstå att jag städar ovanpå högen med någon regelbundenhet. Jag kan inte ens påstå att jag någonsin städar där. Den platta, rektangulära asken med ögonskuggor blir för varje dag täckt med ett nytt lager, nya sediment av partiklar, okända beståndsdelar av något som varit, rester från oss själva. När arkeologer i en avlägsen framtid startar en utgrävning här kommer ögonskuggorna fram, analyseras. Det kommer att sägas att detta var vad vi smyckade oss med i vår tid, ansiktspynt som gjorde att vi framhävde våra ögon, som gjorde oss vackrare. Det stämmer inte. Inte på mig. Jag använder inte ögonskugga.
”Det här känns inte som en viktig sak” sa hon snabbt medans hon låtsades ha sitt intresse fokuserat på mobiltelefonen som låg på köksbänken. Vi stod halvt frånvända och följde varandra indirekt i vitögat. - Du måste väl ha vetat vad du faktiskt menade? replikerade jag efter att ha roterat tummen i hakgropen några varv. ”Det känns inte viktigt att prata om” fortsatte hon. - Bestäm dig, sa jag efter en stund. ”Bestäm vad då?” kom det snabbt. - Är det en oviktig sak, eller är den bara oviktig att prata om? Jag förstod att detta skulle bli den tändande gnistan. ”Om en sak är oviktig så är den väl oviktig helt enkelt, är du jävla dum i huvet eller FATTARU trögt!”. - Jag ställde faktiskt bara en fråga här, la jag till med ett kort litet flåsljud efter sista stavelsen. ”Ja, frågor som kan göra en GALEN ibland!”. Nu har hon vänt ansiktet rätt emot mig och lämnar munnen halvöppen. ”Äh, vi kan strunta i saken” säger jag och sänker mig långsamt ned vid bordet igen. Vi skulle i alla fall inte orka fortsätta medans vi åt. I morgon hittar vi kanske viktigare frågor, tänker jag för mig själv.
Viktigt eller oviktigt, texten finns i alla fall där.
SvaraRaderaSista delen (jo, det var en till!) på Drivtimmer och fiskelycka. Visst är det en sann historia även om man hade hoppats att den varit påhittad.
SvaraRaderaTack för alla kommentarer!
Något oviktigt finns på min blogg.
SvaraRaderaOviktigt...
SvaraRaderaViktigt i andras ögon, oviktigt i lilla Lisas.
SvaraRaderaTrailer medföljer idag.
Kung av regn
SvaraRaderatänk om jag ändå förstått..........
SvaraRaderatack alla ni som faktiskt tycker det är kul att läsa mina inlägg!
tänk om jag ändå förstått..........
SvaraRaderatack alla ni som faktiskt tycker det är kul att läsa mina inlägg!
utmaningen oviktigt, är nu klar! :)
SvaraRaderahttp://piasskrivpuffar.blogspot.com/2010/05/oviktigt.html
SvaraRaderaDagens dikt handlar om något så oviktigt som udda strumpor.
Det ligger en förpackning på en hög med böcker i mitt sovrum. Det är ett etui med små metallklädda kakor av ögonskuggor i olika toner. Färgpaletten kan varieras efter humör eller årstid. Det finns pastellfärger, puderrosa, babyblått eller askgrönt. Känner jag mig glamorös kan jag välja silver eller grafitgrått.
SvaraRaderaPå nämnda bokhög samlas det mycket damm. Jag kan inte påstå att jag städar ovanpå högen med någon regelbundenhet. Jag kan inte ens påstå att jag någonsin städar där. Den platta, rektangulära asken med ögonskuggor blir för varje dag täckt med ett nytt lager, nya sediment av partiklar, okända beståndsdelar av något som varit, rester från oss själva. När arkeologer i en avlägsen framtid startar en utgrävning här kommer ögonskuggorna fram, analyseras. Det kommer att sägas att detta var vad vi smyckade oss med i vår tid, ansiktspynt som gjorde att vi framhävde våra ögon, som gjorde oss vackrare.
Det stämmer inte. Inte på mig. Jag använder inte ögonskugga.
På sjön
SvaraRaderaTrött dag idag. "Oviktigt" på min blogg.
SvaraRaderaOviktigt
SvaraRaderaHej igen
SvaraRaderavarit borta en vecka från puffandet.
Skrivit en novell. tro det eller ej.
Men nu fortsätter jag med min inte oviktiga historia.
Ni har säkert undrat hur det går för Zygmunt. Så här kommer han.
PS
SvaraRaderaTestade att hoppa mellan personerna.Vet inte om det gick så bra
DS
Flata stenar
SvaraRaderaBara väldigt snabbt och kort finns på bloggen.
SvaraRaderaOviktigt
SvaraRaderaMycket kort idag.
SvaraRaderaDagens puff.
SvaraRaderaklar
SvaraRadera”Det här känns inte som en viktig sak” sa hon snabbt medans hon låtsades ha sitt intresse fokuserat på mobiltelefonen som låg på köksbänken. Vi stod halvt frånvända och följde varandra indirekt i vitögat. - Du måste väl ha vetat vad du faktiskt menade? replikerade jag efter att ha roterat tummen i hakgropen några varv. ”Det känns inte viktigt att prata om” fortsatte hon. - Bestäm dig, sa jag efter en stund. ”Bestäm vad då?” kom det snabbt. - Är det en oviktig sak, eller är den bara oviktig att prata om? Jag förstod att detta skulle bli den tändande gnistan. ”Om en sak är oviktig så är den väl oviktig helt enkelt, är du jävla dum i huvet eller FATTARU trögt!”. - Jag ställde faktiskt bara en fråga här, la jag till med ett kort litet flåsljud efter sista stavelsen. ”Ja, frågor som kan göra en GALEN ibland!”. Nu har hon vänt ansiktet rätt emot mig och lämnar munnen halvöppen. ”Äh, vi kan strunta i saken” säger jag och sänker mig långsamt ned vid bordet igen. Vi skulle i alla fall inte orka fortsätta medans vi åt. I morgon hittar vi kanske viktigare frågor, tänker jag för mig själv.
SvaraRaderaNågot oviktigt med Surpotta Bengtsson!
SvaraRadera