Det har tystnat i lokalen, några kvarglömda träsvärd på mattan vittnar om att det har varit aktiviteter här, papperskorgen i hörnet är full, när jag har gått så kommer det att sitta en ny påse där.
Jag hämtar en mits och placerar mig på den som vanligt, känner hur det drar i musklerna på baksidan av låren, tankarna flyger iväg, jag ruskar lite på huvudet för att landa i nuet igen, börjar räkna mina andetag. När väl benen har förstått att jag kommer att sitta så här ett tag, så börjar de slappna av, jag låter dem göra det, räknar och bidar min tid.
När jag känner att de är helt avslappnade lutar jag mig försiktigt ner mot dem, de börjar knorra lite, jag stannar till, räknar sakta, och fortsätter sen lite mer. Räknar i huvudet, tänker på träningen som nyss varit, vilka missar jag gjort, om jag gett beröm till någon av mina elever, börjar redan planera nästa pass. Efter en stund så kommer jag tillbaka till nuet, vrider försiktigt på huvudet och kollar klockan på väggen "jaha" tänker jag, "där försvann en timme igen"
Klockan är sju, jag har just vaknat. Fast egentligen är den åtta, om jag ska vara i takt med tiden. Jag vill hellre att den är sju för om den är sju kommer jag att hinna med allt jag planerat idag.
Funderar lite över söndagen, vilodagen. Varför måste jag göra så mycket en söndag? Det går väl lika bra att stryka eller städa en måndag? Fast visst är det skönt att komma hem på måndag efter jobbet och allt är liksom redan klart? Jag vänder på mig och försöker somna om. Det går inte. Nu är klockan halv åtta, eller halv nio. Jag vill fortfarande vara i otakt.
Stiger upp, duschar och är betydligt piggare. Gör te, pressar apelsiner och kokar ägg. Tar in tidningen, många delar idag. Läser allt, utom sporten. Gillar Anna Mannheimers krönika, och Tyket förstås. Söndag är långfrukost, det tar två timmar men känns som en.
När jag är färdig visar klockan halv elva, eller halv tolv. En tvåtimmarsfrukost som känns som en men som enligt klockan tagit tre. Har jag förlorat en eller två timmar då?
Det har tystnat i lokalen, några kvarglömda träsvärd på mattan vittnar om att det har varit aktiviteter här, papperskorgen i hörnet är full, när jag har gått så kommer det att sitta en ny påse där.
SvaraRaderaJag hämtar en mits och placerar mig på den som vanligt, känner hur det drar i musklerna på baksidan av låren, tankarna flyger iväg, jag ruskar lite på huvudet för att landa i nuet igen, börjar räkna mina andetag. När väl benen har förstått att jag kommer att sitta så här ett tag, så börjar de slappna av, jag låter dem göra det, räknar och bidar min tid.
När jag känner att de är helt avslappnade lutar jag mig försiktigt ner mot dem, de börjar knorra lite, jag stannar till, räknar sakta, och fortsätter sen lite mer. Räknar i huvudet, tänker på träningen som nyss varit, vilka missar jag gjort, om jag gett beröm till någon av mina elever, börjar redan planera nästa pass. Efter en stund så kommer jag tillbaka till nuet, vrider försiktigt på huvudet och kollar klockan på väggen "jaha" tänker jag, "där försvann en timme igen"
En förlorad timme
SvaraRaderaMin timme beskriver jag här ;-)
SvaraRaderaDagens är inlämnad på min blogg.
SvaraRaderaIdag på min blogg - en spontan, kort & oredigerad version.
SvaraRaderaEn timme jag gärna förlorade. En dikt idag.
SvaraRaderaBlev lite idag igen.
SvaraRaderahttp://bokmanglarns-skrivhorna.blogspot.com/2010/03/skrivpuff-201086-om-en-forlorad-timme.html
Klockan är sju, jag har just vaknat. Fast egentligen är den åtta, om jag ska vara i takt med tiden. Jag vill hellre att den är sju för om den är sju kommer jag att hinna med allt jag planerat idag.
SvaraRaderaFunderar lite över söndagen, vilodagen. Varför måste jag göra så mycket en söndag? Det går väl lika bra att stryka eller städa en måndag? Fast visst är det skönt att komma hem på måndag efter jobbet och allt är liksom redan klart? Jag vänder på mig och försöker somna om. Det går inte. Nu är klockan halv åtta, eller halv nio. Jag vill fortfarande vara i otakt.
Stiger upp, duschar och är betydligt piggare. Gör te, pressar apelsiner och kokar ägg. Tar in tidningen, många delar idag. Läser allt, utom sporten. Gillar Anna Mannheimers krönika, och Tyket förstås. Söndag är långfrukost, det tar två timmar men känns som en.
När jag är färdig visar klockan halv elva, eller halv tolv. En tvåtimmarsfrukost som känns som en men som enligt klockan tagit tre. Har jag förlorat en eller två timmar då?
Lite sent, men bättre sent än aldrig. Skrev texten igår, renskrev den idag.
SvaraRaderaTimmen som försvann