När jag såg henne långt där framme, vid horisontens rand, formades en tanke. "Det där är flickan, med vilken jag ska beträda ålderdomen".
Då var jag ung. Inte längre. Inte mycket av kärlekens mål och drömmar bär kraft i det unga hjärtat. Ändå smakar livets sötma samma, då som nu. Ändå är hjärtat detsamma, i sin styrka att radera gränser.
Skillnaden har blivit den att växande vishet, i vilken vagga jag om kvällen tryggt somnar med min kära, gött min färdighet att hålla mig på vägen.
Vi är i balans när vi inte älskar. När vi kan skratta och prata otvunget. När jag känner mig lugn och trygg i förvissningen att du känner precis som jag. Det vill säga att du inte känner något alls. Och skulle du känna något litet så trycker du genast undan känslan och låter ingenting fylla dig istället. Då kan jag njuta av att vara din vän. Jag njuter av din röst och dina tankar. Jag njuter av våra diskussioner, av motståndet du ger. Då tänker jag att så här ska det alltid vara. Det är då det händer. En alltför lång blick, en hand som snuddar min, en alltför vågad dans en midsommarafton. Jag känner hur hela världen skälver och balansen förskjuts. Jag drar mig undan, men drömmer om dig i hemlighet. När jag älskar är vi i obalans. När du älskar är vi i obalans. När vi båda älskar är tillvaron ett inferno som vi vänder ryggen. Då vänder vi oss inåt mot våra familjer. Jag sover tätt intill min man och tänker på hur mycket jag älskar honom medan jag drömmer om din varma andedräkt. Du röjer på tomten, målar om ert hus, skjutsar dina barn hit och dit tills stormen lagt sig. Tills vi kan andas lugnt och tryggt och vågar se varandra i ögonen igen. Då kan vi åter skratta och prata. Då kan vi njuta av varandra. Vår relation bygger på att vi inte känner någonting. Då är vi i balans.
i sjuklig balans
SvaraRaderaNy novell på G om balans mm
SvaraRaderaEtt för mig kärt minne om balans finns nu på min blogg.
SvaraRaderaNär jag såg henne långt där framme, vid horisontens rand, formades en tanke. "Det där är flickan, med vilken jag ska beträda ålderdomen".
SvaraRaderaDå var jag ung. Inte längre. Inte mycket av kärlekens mål och drömmar bär kraft i det unga hjärtat. Ändå smakar livets sötma samma, då som nu. Ändå är hjärtat detsamma, i sin styrka att radera gränser.
Skillnaden har blivit den att växande vishet, i vilken vagga jag om kvällen tryggt somnar med min kära, gött min färdighet att hålla mig på vägen.
Min balans i livet kan ni läsa om på bloggen
SvaraRaderahttp://puttikraftlosblogg.blogspot.com/2009/07/192.html
SvaraRaderaNu har jag också skrivit om balans. Läs gärna! Välkomna! http://havsdjupens-sal.blogspot.com/2009/07/balans.html
SvaraRaderaKnopmannen - min andra text om balans den här veckan!
SvaraRaderabalanskonst
SvaraRaderaVi är i balans när vi inte älskar. När vi kan skratta och prata otvunget. När jag känner mig lugn och trygg i förvissningen att du känner precis som jag. Det vill säga att du inte känner något alls. Och skulle du känna något litet så trycker du genast undan känslan och låter ingenting fylla dig istället. Då kan jag njuta av att vara din vän. Jag njuter av din röst och dina tankar. Jag njuter av våra diskussioner, av motståndet du ger. Då tänker jag att så här ska det alltid vara.
SvaraRaderaDet är då det händer. En alltför lång blick, en hand som snuddar min, en alltför vågad dans en midsommarafton. Jag känner hur hela världen skälver och balansen förskjuts. Jag drar mig undan, men drömmer om dig i hemlighet. När jag älskar är vi i obalans. När du älskar är vi i obalans. När vi båda älskar är tillvaron ett inferno som vi vänder ryggen. Då vänder vi oss inåt mot våra familjer. Jag sover tätt intill min man och tänker på hur mycket jag älskar honom medan jag drömmer om din varma andedräkt. Du röjer på tomten, målar om ert hus, skjutsar dina barn hit och dit tills stormen lagt sig. Tills vi kan andas lugnt och tryggt och vågar se varandra i ögonen igen. Då kan vi åter skratta och prata. Då kan vi njuta av varandra. Vår relation bygger på att vi inte känner någonting. Då är vi i balans.