Tyckte inte att det var så lätt att skriva idag, hade inte så mycket fantasi men några ord kom ju iaf: http://mysaansvensson.blogg.se/2009/april/dagens-skrivpuff-8.html
Ansikten jag ser överallt där jag strosar fram på Odengatan.
I ett skyltfönster får jag ett brett leende av en skyltdocka i röd klänning och med blont hår. Trafiken bullrar förbi och avgaserna smyger sig fram i folkhavet.
Jag fortsätter gatan fram och råkar knuffa till en man. Han ger mig en sur min och himlar med sina ögon mot mig. Före jag hinner be honom om ursäkt är han borta i vimlet. Jag rycker på axlarna och fortsätter min promenad.
Ansikten jag ser överallt där jag går.
Jag möter ett snett, glatt leende från en ung tjej. Plötsligt tappar en kvinna framför mig sin ena handske. Jag böjer mig ner och plockar upp den. En tung parfymdoft söker sig till mina näsborrar. Jag går ikappp och klappar henne lätt på vänster arm. - Ursäkta mig, du tappade din handske. - Tack, säger hon förvånat och ger mig ett leende. Någon i storstaden bryr sig.
Jag viker av till höger och går ner i tunnelbanan vid Odenplan.
Här nere har människorna nollställda ansikten. Och tunnelseende. Ovan jorden, fler leenden än uttryckslösa masker som här i underjorden.
Mitt inlägg ligger uppe på bloggen nu :) Tänkte att jag lika gärna kunde ta o skriva skrivpuffen först idag, då jag ändå inte kunde sova :)
SvaraRaderaKul bild! :)
SvaraRaderaMin text finns på www.metrobloggen.se/maricak
Och jag tycker inte speciellt illa om konstnärer;)
Tyckte inte att det var så lätt att skriva idag, hade inte så mycket fantasi men några ord kom ju iaf: http://mysaansvensson.blogg.se/2009/april/dagens-skrivpuff-8.html
SvaraRaderaHej! Tack för att du lägger ut dessa skrivpuffar! De är verkligen inspirerande.
SvaraRaderaJag länkar till din blogg. Hoppas att det är ok.
Nu har också jag skrivit ombilden
SvaraRaderaMitt bidrag till dagens utmaning finns på http://linneas-krypin.bloggagratis.se
SvaraRaderaAnsikten jag ser överallt där jag strosar fram på Odengatan.
SvaraRaderaI ett skyltfönster får jag ett brett leende av en skyltdocka i röd klänning och med blont hår. Trafiken bullrar förbi och avgaserna smyger sig fram i folkhavet.
Jag fortsätter gatan fram och råkar knuffa till en man. Han ger mig en sur min och himlar med sina ögon mot mig. Före jag hinner be honom om ursäkt är han borta i vimlet. Jag rycker på axlarna och fortsätter min promenad.
Ansikten jag ser överallt där jag går.
Jag möter ett snett, glatt leende från en ung tjej. Plötsligt tappar en kvinna framför mig sin ena handske. Jag böjer mig ner och plockar upp den. En tung parfymdoft söker sig till mina näsborrar. Jag går ikappp och klappar henne lätt på vänster arm.
- Ursäkta mig, du tappade din handske.
- Tack, säger hon förvånat och ger mig ett leende.
Någon i storstaden bryr sig.
Jag viker av till höger och går ner i tunnelbanan vid Odenplan.
Här nere har människorna nollställda ansikten. Och tunnelseende.
Ovan jorden, fler leenden än uttryckslösa masker som här i underjorden.
Kajsa