Min text ^^ Fick inspiration av Cissi, hoppas att du inte tar illa upp :)
Den gamla lade sig mödosamt ned på den smala sängen. Ett lapptäcke av mormorsrutor i murriga färger fick tjänstgöra som filt då kvinnan drog den över sig. Det vita håret stod som en gloria runt hennes rynkiga ansikte och hon tog ett djupt andetag. Hennes stund var kommen. Men innan hon ville lämna allt, innan hon ville påbörja sin resa ville hon minnas. Minnas sitt liv, gå igenom varje stund, från början till slut. Både sorgliga och underbara ögonblick var begravda i hennes förflutna. När hon exempelvis vid fem års ålder fick Sasse, den lilla hunden. Valpen hade betytt så otroligt mycket för den gamla. Hennes mungipor rörde sig uppåt vid minnet. En hemsk tragedi hon upplevt mindes hon allt för väl. Alla skrik, alla panikslagna skrik som sakta dog ut i natten den **/** år 1912. Titanic-olyckan. Hon var själv med på fartyget när det förliste och bilderna från katastrofen hade klistrat sig fast på hennes näthinna. De var omöjliga att sudda ut. Hennes liv hade varit en balansgång mellan glädjefyllda ögonblick och hemska moment. "Men det är jag nog inte ensam om, ty ingen människas liv är fyllt av endast sorglösa upplevelser", tänkte den gamla då hon strök bort en lock av det snövita håret. Det var den sista rörelsen kvinnan uträttade i livet.
Hej Lauraa, naturligtvis tar jag inte illa upp!! Nä, för tusan. Här är ju hur mycket som helst att hämta inspiration ifrån. Det gör jag ofta, även om jag ibland är rädd för att läsa andras innan jag skrivit min egen. För övrigt tyckte jag att du hade en hel del fina formuleringar. "Både sorgliga och underbara ögonblick var begravda i hennes förflutna." och hennes egen sista tanke " 'Men det är jag nog inte ensam om, ty ingen människas liv är fyllt av endast sorglösa upplevelser' ". Särskilt den sistnämnda tyckte jagmycket om! Och det är sant också att ingen människa lever utan sorg ett helt liv och jag tror heller inte att det skulle betyda lycka. Det är ofta motsatserna som skapar möjligheter till att känna starkt!// Cissi
Stigen var full av vargspår. vågade hon vidare. Det var nästan mörkt och de måste fortsätta.
Ingen skulle kunna rädda dem om de var skyddslösa under natten.
Apolus vädrade i luften. De var inte ensamma. Han kunde känna dofter av liv på fler kilometers håll. Nej det fick bli här, sa Lukati och började gräva rakt ner i den blåfrusna snön. Hjälp till för helvete! fräste hon till honom.
Han var för svag för detta äventyr, nästa gång tar hon med sig Gyte som hade lite handlingkraft och ballar.
Hej, hittade den här sidan för några dagar sen. Skrev faktiskt inte inlägget medvetet till den här utmaningen, men det blev visst så ändå. Tanken måste ha legat i bakhuvudet. Kul att vända och vrida på skrividéer!
"Sista resan" heter mitt lilla bidrag för dagen (fast det är natt).
SvaraRaderaCissi
http://cissi0224.blogspot.com/
Min text ^^ Fick inspiration av Cissi, hoppas att du inte tar illa upp :)
SvaraRaderaDen gamla lade sig mödosamt ned på den smala sängen. Ett lapptäcke av mormorsrutor i murriga färger fick tjänstgöra som filt då kvinnan drog den över sig. Det vita håret stod som en gloria runt hennes rynkiga ansikte och hon tog ett djupt andetag.
Hennes stund var kommen.
Men innan hon ville lämna allt, innan hon ville påbörja sin resa ville hon minnas. Minnas sitt liv, gå igenom varje stund, från början till slut.
Både sorgliga och underbara ögonblick var begravda i hennes förflutna. När hon exempelvis vid fem års ålder fick Sasse, den lilla hunden. Valpen hade betytt så otroligt mycket för den gamla.
Hennes mungipor rörde sig uppåt vid minnet.
En hemsk tragedi hon upplevt mindes hon allt för väl. Alla skrik, alla panikslagna skrik som sakta dog ut i natten den **/** år 1912. Titanic-olyckan. Hon var själv med på fartyget när det förliste och bilderna från katastrofen hade klistrat sig fast på hennes näthinna. De var omöjliga att sudda ut.
Hennes liv hade varit en balansgång mellan glädjefyllda ögonblick och hemska moment.
"Men det är jag nog inte ensam om, ty ingen människas liv är fyllt av endast sorglösa upplevelser", tänkte den gamla då hon strök bort en lock av det snövita håret.
Det var den sista rörelsen kvinnan uträttade i livet.
Hej Lauraa, naturligtvis tar jag inte illa upp!! Nä, för tusan. Här är ju hur mycket som helst att hämta inspiration ifrån. Det gör jag ofta, även om jag ibland är rädd för att läsa andras innan jag skrivit min egen.
SvaraRaderaFör övrigt tyckte jag att du hade en hel del fina formuleringar.
"Både sorgliga och underbara ögonblick var begravda i hennes förflutna." och hennes egen sista tanke " 'Men det är jag nog inte ensam om, ty ingen människas liv är fyllt av endast sorglösa upplevelser' ". Särskilt den sistnämnda tyckte jagmycket om! Och det är sant också att ingen människa lever utan sorg ett helt liv och jag tror heller inte att det skulle betyda lycka. Det är ofta motsatserna som skapar möjligheter till att känna starkt!// Cissi
Tack Cissi, blev jätteglad över kritiken :)
SvaraRaderaTrots allt är man ju bara 13 år...
Hej Lauraa, är du bara 13 år! Du är jätteduktig och så ung! Vad månde bliva av dig:=)! Lycka till med fortsatt skrivande! Cissi
SvaraRaderaJag skrev en fortsättning "och bakåt går tiden".
SvaraRaderaGod natt
Cissi
Stigen var full av vargspår.
SvaraRaderavågade hon vidare. Det var nästan mörkt och de måste fortsätta.
Ingen skulle kunna rädda dem om de var skyddslösa under natten.
Apolus vädrade i luften. De var inte ensamma. Han kunde känna dofter av liv på fler kilometers håll.
Nej det fick bli här, sa Lukati och började gräva rakt ner i den blåfrusna snön. Hjälp till för helvete! fräste hon till honom.
Han var för svag för detta äventyr, nästa gång tar hon med sig Gyte som hade lite handlingkraft och ballar.
Hej, hittade den här sidan för några dagar sen. Skrev faktiskt inte inlägget medvetet till den här utmaningen, men det blev visst så ändå. Tanken måste ha legat i bakhuvudet. Kul att vända och vrida på skrividéer!
SvaraRaderahttp://emmaochbirger.blogspot.com/2009/04/downing-centre.html