Sidor

2009-02-20

Utmaning 51 - 20 februari

En bild att skriva till:



Lägg gärna din text som en kommentar här eller i din egen blogg.

14 kommentarer:

  1. Jag ska träna på lite fulare språk men det är svårt, mitt försök till både råare ton och dagen utmaning finns här

    SvaraRadera
  2. Min vägbeskrivning finns på min blogg.

    www.cattis-attskrivaenbok.blogspot.com

    SvaraRadera
  3. Åh, den här veckan har varit hopplös. Jag har inte hunnit skriva en enda utmaning ordentligt. :( Och idag när jag verkligen har tid så är det en utmaning jag inte kan ta del av (eftersom jag inte kan se bilder). Typiskt.
    Ska nog ge mig på en av veckans tidigare utmaningar istället kanske.

    SvaraRadera
  4. http://puttikraftlosblogg.blogspot.com/2009/02/51.html

    SvaraRadera
  5. Nu har jag dessutom hunnit redigerat dagens text så den blev ännu lite smaskigare ;-)

    SvaraRadera
  6. God förmiddag alla bloggare!
    Mitt bidrag finns på:http://cissi0224.blogspot.com/

    Cissi

    SvaraRadera
  7. Har skrivit till bilden och texten ligger på min blogg, http://gilgamesh.blogg.se

    SvaraRadera
  8. Idag blev texten minimal. Tomt. Härliga texter ni har skrivit
    languedoc-liselotte.blogspot.com

    SvaraRadera
  9. http://sopkarusellen.blogspot.com/2009/02/ah-en-bild.html

    SvaraRadera
  10. Du kan läsa mitt alster på min blogg
    http://annchristinskriver.blogspot.com/

    SvaraRadera
  11. Allt går så fort, men ändå så sakta. Hela värden flyger förbi i en suddig vy utmed vägen. Men vägen ändrar aldrig på sig. Allt flyger förbi, men allt är ändå detsamma. Jag står still och åker framåt i 150 kilometer per timme samtidigt.

    Jag sitter tillbakalutad i förarsätet, och känner in stämningen i ett ögonblick som tycks sträcka sig i oandligheten. Men jag har också precis svischat förbi och missat just detta ögonblick, och försvunnit in i nästa.

    SvaraRadera
  12. http://ordentarplats.wordpress.com/2009/02/24/skrivpuff-51/

    SvaraRadera
  13. 2009-02-20
    Utmaning 51 - 20 februari
    En bild att skriva till:

    Ljuset

    Bilens hastighet var alldeles för hög. Men just idag kände hon för att köra så fort. Hon körde nedcabat och håret flög omkring hennes ansikte. Solen sken och det var en underbar försommardag. Kanske hon skulle sätta på någon bra musik? Luckan till CD-hållaren krånglade och hon fick luta sig ner för att få upp den. När hon tittade upp var den stora långtradaren någon meter ifrån bilen och kraschen var oundviklig. Glas som splittrades, metall som gnisslade sönder, en outhärdlig smärta och sedan ... lugn. Hon kände att hon svävade, nej flög fram över vägen i en otrolig hastighet. Ett grönt skarpt ljus och en konstig skärpa över hela landskapet.
    Drömde hon? Hon vände sig om och såg. Såg bilen totalkvaddad och sig själv svårt skadad liggande på vägen. Ett otroligt lugn spred sig genom kroppen. Hon kände sig totalt lycklig och avslappad. Kunde det vara så? Kunde hon vara död? Hennes kropp fanns ju kvar? Ingen smärta, bara en stor frid och glädje. Långt framför henne som i en dimma kom en stor grupp människor gående. En kvinna vinkade åt henne och skrattande närmade hon sig. Men det var ju...det kunde inte vara.. Mamma! Hon ropade högt av glädje. Mamma! Hennes älskade mamma som hon saknat så.
    Plötsligt ändrades bilden och allt blev mörkt. Smärta, en röst som sade ”Älskling, vakna! Kom tillbaka till mig!” Hon öppnade ögonen och såg sin man stå bjöd över henne. ”Doktorn, hon har återfått medvetandet”. Hon ville inte. Hon ville tillbaka till glädjen och friden.
    Med en djup suck återvände hon till livet och kämpade för att säga åt sin man ”Jag har sett ljuset. Det gröna skimrande ljuset och den klara dagen. Aldrig mer kommer jag att vara rädd för döden”

    SvaraRadera