Tänk på något du (eller din huvudperson) önskade dig hett när du var liten men aldrig fick. Skriv en kort scen om vad som kunde ha hänt om önskningen gick i uppfyllelse.
Lägg gärna din text som en kommentar här eller i din egen blogg.
Åh, jag ville ha ett par lackskor! Röda eller svarta! Jag älskade saker som blänkte och glänste. Det var nog inte så attmamma inte ville ge mig några. Det blev som bara inte av. Så fick jag en ljuvlig svart sammetsklänning med vit krage och röda sidenband som just lackskor skulle passa så bra till. Det här var när jag var sådär åtta år. Vi skulle ha klassfest och jag behövde skor till min klänning och mina vita strumpbyxor och mamma lovade mig lackskor. VIlken lycka! Jag pratade hela dagen i skolan om att jag skulle få de där skorna. Jag förestälde mig hur fin alla skulle tycka att jag var. Som en prinsessa ungefär. Lärarna skulle tycka att jag var sötast i klassen. Till och med de andra föräldrarna skulle tycka att jag var finast. Och mina klasskamrater sen. Pojkarna skulle älska mig och de andra flickorna beundra mig. Så kom vi till affären och... De hade inga lackskor! Vilken enorm besvikelse. Och jag som hade förberett alla på att jag skulle komma med lackskor på fötterna. Det blev ett par andra skor och ingen sa något om det vad jag minns. Det var nog inte många som sa något om min underbara klänning heller. Kanske någon av fröknarna berömde den. De andra föräldrarna tyckte naturligtvis att deras egna barn var finast. Pojkarna la inte märke til det över huvud taget. Möjligen någon men han så förstås inget. Och flickorna... Ja där var det nog mer avundsjuka än beundran. Inget jag förstod då men det var sådant jag fick erfara mer när jag blev äldre och det utstuderade pikandet utvecklats.
God morgon,
SvaraRaderaMitt bidrag finns på www.cattis-attskrivaenbok.blogspot.com
Idag är det kanske jag som skriver baklänges? Min dröm finns här
SvaraRaderaÅh, jag ville ha ett par lackskor! Röda eller svarta! Jag älskade saker som blänkte och glänste. Det var nog inte så attmamma inte ville ge mig några. Det blev som bara inte av. Så fick jag en ljuvlig svart sammetsklänning med vit krage och röda sidenband som just lackskor skulle passa så bra till. Det här var när jag var sådär åtta år. Vi skulle ha klassfest och jag behövde skor till min klänning och mina vita strumpbyxor och mamma lovade mig lackskor. VIlken lycka! Jag pratade hela dagen i skolan om att jag skulle få de där skorna. Jag förestälde mig hur fin alla skulle tycka att jag var. Som en prinsessa ungefär. Lärarna skulle tycka att jag var sötast i klassen. Till och med de andra föräldrarna skulle tycka att jag var finast. Och mina klasskamrater sen. Pojkarna skulle älska mig och de andra flickorna beundra mig.
SvaraRaderaSå kom vi till affären och... De hade inga lackskor! Vilken enorm besvikelse. Och jag som hade förberett alla på att jag skulle komma med lackskor på fötterna. Det blev ett par andra skor och ingen sa något om det vad jag minns. Det var nog inte många som sa något om min underbara klänning heller. Kanske någon av fröknarna berömde den. De andra föräldrarna tyckte naturligtvis att deras egna barn var finast. Pojkarna la inte märke til det över huvud taget. Möjligen någon men han så förstås inget. Och flickorna... Ja där var det nog mer avundsjuka än beundran. Inget jag förstod då men det var sådant jag fick erfara mer när jag blev äldre och det utstuderade pikandet utvecklats.
Dagens utmaning finns här. Det är en uppföljare till utmaning 41.
SvaraRaderaMin dröm finns på languedoc-liselotte.blogspot.com
SvaraRaderaFrån min stjärnloge i Nevada skickar jag dagens inlägg ;-)
SvaraRaderaDenna kväll blev det en liten pojkberättelse,
SvaraRadera43-Jims önskan
en ny sak , det blev lite annan färg på bloggen ikväll då jag hade probms med att få rätt färg på texten.
Nåja läs gärna-...
Har vi inte alla våra drömmar om något som aldrig blev. Och som kanske mådde bäst av att vara just drömmar. Nu ska jag läsa er andra.
SvaraRaderaCissi
http://cissi0224.blogspot.com/
Äntligen fick jag in en dagens text
SvaraRaderaHar varit svårt md tid de sists dagarna Tryck här för att käsa och kommentera.
Jag har inte skrivit på ett tag men här kommer min utmaning på min blogg
SvaraRaderahttp://annchristinskriver.blogspot.com/