Ojdå. Det här var den första uppgiften som jag inte tyckte var kul. Den som fantiserar är huvudperson i den roman jag jobbar med och jag slirar på tempusformerna i Balett och wellpapp
Kom gärna in och läs. Vissa övningar är svåra att få huvudet runt.Denna blev väldigtkul bara jag släppte taget om att det måste handla om mej ens. den heter En mans man!
Skimmer! IDag var första gången som jag kunde komma in på din blogg. Tidigare har det stått att den inte är tillgänglig. Jättekonstigt. Men nu går det i alla fall!
Min text är klar, jag är inte särskilt nöjd. Var inte riktigt i min smak. Jag borde kanske ha valt att skriva om en fiktiv person, men nu blev det inte så.
Om tjugo år befinner jag mig i min vitputsade länga tillsammans med min make. Gemensamt har vi skapat vår drömtillvaro på en liten plätt på den skånska landsbygden. Barnen lever sina egna liv men inte alls långt borta. Vi umgås mycket och hjälper ofta till med våra små underbara trollungar (barnbarnen). Vi närmar oss pensionsåldern utan att tänka på det. Vi är friska och sedan några år arbetar vi hemifrån. Jag skriver böcker och under sommaren har vi öppen trädgård med lite caféverksamhet. Maken håller fortfarande på med sin musik, fem plattor har det blivit sedan starten och de säljer bra i främst England men även i Asien. Under åren som gått har vi hunnit prova olika yrken och rest till olika platser i världen. Även om vi inte på något sätt slutat leva så känns det bra att ta det lite lugnare. Fast våra vänner undrar ibland hur vi orkar och syftar då främst på skötseln av djuren. Fast för oss är inte flatten August, minigrisen Selma, de tiotalet hönsen, stallkatten Astrid och de tre hästarna något besvär. Vi njuter av att umgås med dem. Vi är inga miljonärer rent ekonomiskt men varje dag när vi stiger upp känner vi oss som vinnare i livets lotteri.
Kul och intressant för oss som försöker kicka igång vårt skrivande. Jag ska definitivt prova det här ett tag. Postar resultatet i min skriv/skräp-blogg. Tack!
Hej Miss G, jag hittar inte var jag ska skriva kommentarer inne hos dig. Det finns liksom ingen liten kommentar"knapp". Hur som helst så skriver jag lite här istället. "Den lilla snödroppens vånda var stor och hon hörde inte det gamla päronträdets knotiga viskning", är en mycket tilltalande bild, tycker jag. En poetisk beskrivning av våndorna inför framtiden. En människa är stort inte mycket mer än en snödroppe. Inte från ett universums perspektiv. Cissi
Mitt liv om 20 år.
SvaraRaderaOjdå. Det här var den första uppgiften som jag inte tyckte var kul. Den som fantiserar är huvudperson i den roman jag jobbar med och jag slirar på tempusformerna i Balett och wellpapp
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderahttp://skimmervillbaravaraifred.blogspot.com/
SvaraRaderaKom gärna in och läs.
Vissa övningar är svåra att få huvudet runt.Denna blev väldigtkul bara jag släppte taget om att det måste handla om mej ens.
den heter En mans man!
nyfiken,kom in och läs.
Min drömframtid finns här
SvaraRaderaSkimmer!
SvaraRaderaJag har ofta svårt att komma in på din blogg, har inte gått alla denna veckan för mig. Vet inte vad som kan vara fel.
TJotten
SvaraRaderadet borde vara att bara klippa ut adressen och klista in den i webbläsaren-tokigt.
testa igen
nån fler som inte kommerin ?
Min utmaning finns på www.cattis-attskrivaenbok.blogspot.com
SvaraRaderaSkimmer! IDag var första gången som jag kunde komma in på din blogg. Tidigare har det stått att den inte är tillgänglig. Jättekonstigt. Men nu går det i alla fall!
SvaraRaderaMin text är klar, jag är inte särskilt nöjd. Var inte riktigt i min smak. Jag borde kanske ha valt att skriva om en fiktiv person, men nu blev det inte så.
Cissi
http://cissi0224.blogspot.com/
kommentar:
SvaraRaderajag är imponerad av att så många Puffare skriver om sig själv.
En bra ide.Bra optimisk framtid framöver.
write on.
Dagens alster finns här
SvaraRaderaBack on track! har varit borta ett par dagar. Men nu är jag tillbaka och har då även skrivit de två dagarnas övningar som jag missat.
SvaraRaderaVälkomna!
hej alla! Min utmaning finns här: http://kalasgalen.blogspot.com/
SvaraRaderaglömde ge adressen. Jag har ju inte lärt mej länka ännu...
SvaraRaderahttp://missgskriverigen.blogspot.com/
Den här var något lättare... även om jag inte har den blekaste aning om vad jag kommer göra i framtiden.
SvaraRaderaHär.
Tack, skimmer, för att du kommenterade min andra ^^
Om tjugo år befinner jag mig i min vitputsade länga tillsammans med min make. Gemensamt har vi skapat vår drömtillvaro på en liten plätt på den skånska landsbygden. Barnen lever sina egna liv men inte alls långt borta. Vi umgås mycket och hjälper ofta till med våra små underbara trollungar (barnbarnen). Vi närmar oss pensionsåldern utan att tänka på det. Vi är friska och sedan några år arbetar vi hemifrån. Jag skriver böcker och under sommaren har vi öppen trädgård med lite caféverksamhet. Maken håller fortfarande på med sin musik, fem plattor har det blivit sedan starten och de säljer bra i främst England men även i Asien. Under åren som gått har vi hunnit prova olika yrken och rest till olika platser i världen. Även om vi inte på något sätt slutat leva så känns det bra att ta det lite lugnare. Fast våra vänner undrar ibland hur vi orkar och syftar då främst på skötseln av djuren. Fast för oss är inte flatten August, minigrisen Selma, de tiotalet hönsen, stallkatten Astrid och de tre hästarna något besvär. Vi njuter av att umgås med dem. Vi är inga miljonärer rent ekonomiskt men varje dag när vi stiger upp känner vi oss som vinnare i livets lotteri.
SvaraRaderaKul och intressant för oss som försöker kicka igång vårt skrivande. Jag ska definitivt prova det här ett tag.
SvaraRaderaPostar resultatet i min skriv/skräp-blogg.
Tack!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej Miss G, jag hittar inte var jag ska skriva kommentarer inne hos dig. Det finns liksom ingen liten kommentar"knapp". Hur som helst så skriver jag lite här istället.
SvaraRadera"Den lilla snödroppens vånda var stor och hon hörde inte det gamla päronträdets knotiga viskning", är en mycket tilltalande bild, tycker jag. En poetisk beskrivning av våndorna inför framtiden. En människa är stort inte mycket mer än en snödroppe. Inte från ett universums perspektiv. Cissi
En femminuterstext finns på min blogg. http://runawayxgirlx.blogspot.com/
SvaraRadera39
SvaraRaderaTjugo år har gått...