Miss G: Jag hade befarat att den här dagen skulle komma, men när den väl är här, så kan jag inte hantera den ändå. Jag har bestämt mej för att göra verklighet av mina drömmar om att skriva en bok. Jag börjar entusiastiskt söka efter distanskurser i skrivande, hittar Skrivpuffen och känner att här kan jag få god träning och samtidigt utbyte med andra skrivande människor. Fantasin vaknar och längtan efter att skriva väller fram - underbart!
Men det tar bara någon dag, så är det stopp. Min egen inre Jantelagsväktarinna infiltrerar hjärnan och klipper brutalt av trådarna från Fantasicentralen, och kopplar ihop dem med Avdelningen för negativa föreställningar och farhågor. Därefter trycker hon på knappen betecknad "högsta effekt".
Att detta är en fullständigt katastrofal koppling kan vem som helst ana sej till. Det tar inte lång tid innan jag är begravd av förklenande självbilder, ohyggliga verklighetsbeskrivningar och hiskeliga framtidsscenarier. Jag kippar efter luft och kämpar mej uppåt utåt - tror jag.
Jag gråter och ber om benådning. Jag försvarar mej förtvivlat. Men alla försök i den riktningen bemöts av en ny, ännu våldsammare attack.
Jag bestämmer mej för att det enda jag kan göra just nu är att härda ut. Jag tänker inte sluta skriva. Jag ska göra de här övningarna varje dag. Jag tänker inte sluta skriva. Jag behöver inte ens skriva bra. Jag tänker inte sluta skriva. /Miss G ...som därför ska skriva gårdagens puff idag istället. Igår fick jag erkänna mej tillfälligt besegrad.
PS. Jag grät av värmetårar över marmorias kärleksfullaberättelse om den gamla kvinnan och hennes son. Och fnissade hysteriskt åt "the writing dreams" kondomfaktura. Drabbades av smärtan i tjottens text. Känner igen mej i Cattis medberoende-skildring. Och har precis samma undring som "dyermaker", men befarar att den dag har kommit då de intransitiva verben har blivit transor allihopa...
Min text återfinns här
SvaraRaderaMitt bidrag: En alldeles särskild dag
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaNu finns min text här
SvaraRaderaMin utmaning finns på www.cattis-attskrivaenbok.blogspot.com
SvaraRaderaUndran: Kan man befara en dag? Fruktar man den inte? Eller befarar att den här dagen..?
SvaraRaderaMiss G:
SvaraRaderaJag hade befarat att den här dagen skulle komma, men när den väl är här, så kan jag inte hantera den ändå.
Jag har bestämt mej för att göra verklighet av mina drömmar om att skriva en bok.
Jag börjar entusiastiskt söka efter distanskurser i skrivande, hittar Skrivpuffen och känner att här kan jag få god träning och samtidigt utbyte med andra skrivande människor.
Fantasin vaknar och längtan efter att skriva väller fram - underbart!
Men det tar bara någon dag, så är det stopp.
Min egen inre Jantelagsväktarinna infiltrerar hjärnan och klipper brutalt av trådarna från Fantasicentralen, och kopplar ihop dem med Avdelningen för negativa föreställningar och farhågor. Därefter trycker hon på knappen betecknad "högsta effekt".
Att detta är en fullständigt katastrofal koppling kan vem som helst ana sej till.
Det tar inte lång tid innan jag är begravd av förklenande självbilder, ohyggliga verklighetsbeskrivningar och hiskeliga framtidsscenarier. Jag kippar efter luft och kämpar mej uppåt utåt - tror jag.
Jag gråter och ber om benådning.
Jag försvarar mej förtvivlat.
Men alla försök i den riktningen bemöts av en ny, ännu våldsammare attack.
Jag bestämmer mej för att det enda jag kan göra just nu är att härda ut.
Jag tänker inte sluta skriva.
Jag ska göra de här övningarna varje dag.
Jag tänker inte sluta skriva.
Jag behöver inte ens skriva bra.
Jag tänker inte sluta skriva.
/Miss G
...som därför ska skriva gårdagens puff idag istället.
Igår fick jag erkänna mej tillfälligt besegrad.
PS. Jag grät av värmetårar över marmorias kärleksfullaberättelse om den gamla kvinnan och hennes son. Och fnissade hysteriskt åt "the writing dreams" kondomfaktura. Drabbades av smärtan i tjottens text. Känner igen mej i Cattis medberoende-skildring. Och har precis samma undring som "dyermaker", men befarar att den dag har kommit då de intransitiva verben har blivit transor allihopa...
min utmaning finns här: http://kalasgalen.blogspot.com/
SvaraRaderaSe mitt svar på utmaningen på textproduktion.blogspot.com
SvaraRaderaMiss G. Du skriver så bra!
SvaraRaderaMin uppgift finns som vanligt på
http://cissi0224.blogspot.com/ Den heter "En dag som förändrade"
SKa läsa era inlägg nu! Alltid lika spännande.
Cissi
Miss G!
SvaraRaderaOm man skriver så bra som du, får man räkna med bus från Jantelagsväktarinnan. Betvinga henne! Begrav henne! Men begråt henne inte!
Tack Cissi och Marmoria för er uppmuntran!Den värmer och stärker.
SvaraRadera/Miss G
http://puttikraftlosblogg.blogspot.com/2009/02/35.html
SvaraRaderamitt bidrag finns på languedoc-liselotte.blogspot.com
SvaraRaderahttp://skimmervillbaravaraifred.blogspot.com/2009/02/utaning-35-4feb.htm
SvaraRaderakom gärna in och läs..Tackar!!
http://minskrivarlya.blogspot.com/2009/02/utmaning-35.html
SvaraRaderaRetropuffing_01. Jag (eller min huvudperson) hade längtat efter den här dagen eftersom ... OCH!...
SvaraRaderaTill Ansgars ära repriserar jag denna puff som också anger övergången till de tre ljusa(re) kvartalen på året! Ett varmt konstaterande
Kör en retropuff jag också!
SvaraRadera