Tack alla fina skrivpuffare för en magisk första månad! Jag blir alldeles förälskad i alla texter och den aktivitet som genererats här - med en massa nya bloggar och nya kontakter som skapats.
Februaris första SkrivPuff-utmaning:
Skriv om hur du - eller din huvudperson i ett fiktivt verk - påverkas av ljus!
Lägg gärna din text som en kommentar här eller i din egen blogg.
Jag bor i fel land. Jag borde inte bo i ett land där det är mer mörker än ljus.
SvaraRaderaLjuset ger mig energi. Ljuset gör mig piggare både på morgnarna och på kvällarna. Ljuset ger mig hopp och liv. Ljuset får mig att vilja.
Då jag är synskadad är ljuset även nödvändigt för min syn. I mörkret är jag nämligen så gott som blind. Ljuset gör världen vacker och tillgänglig för mig.
Här kommer mitt bidrag: klicka på här
SvaraRaderaJa, tack själv Ann! Vi är nog många som förälskar oss i texterna som samlas här. Du har skapat en riktig skattkista för oss skrivsugna. Ett jättefint forum! Having said that; oavsett hur intensiv min skriventusiasm är idag så måste pennan vila. Dotterns rum ska målas om. Yngste sonens "loosing team" i knattefotbollen är i akut behov av påhejning, så vi ska först stå i regnet och tjoa.
SvaraRaderaRegn, sol. Dag, natt. Mörker, ljus ... Ja, den ena sidan hänger ofrånkomligen ihop med den andra. Så, att när vi kommmer hem från regnet -och har målat rummet- så kommer belöningen. Då tänder vi brasan. Ljuset, skenet från elden får kroppen att koppla av. Jag tänker mig hur man lutar sig bakåt, tittar in på eldslågorna och sedan kanske blundar. Tankarna rör sig fritt, lätt som i en dans där den ena ideen bjuder upp den andra, så att energin och inspirationen strömmar till igen; kanske med material för morgondagens skrivpuff?
God morgon! Min finns på Fru K berättar
SvaraRaderaMin utmaning fins på www.cattis-attsrkivaenbok.blogspot.com
SvaraRaderahttp://puttikraftlosblogg.blogspot.com/2009/02/21.html
SvaraRaderaVarför skiner solen?
SvaraRaderaJag sitter här och förbannar solens sken och väntar på mörkrets intågande.
Finns det något så härligt som mörker, regn och blåst?
Tänk att få stänga in sig i skrivrummet, sätta på gregoriansk kyrkomusik på grammofonen och höra hur regnet slår på fönstret och stormarna tjuter.
Underbart!
Om jag sluter mina ögon kan jag känna hur dämonerna och småfolket visar sig, depressionen smyger fram och inspirationen flödar.
Jag bara väntar på kvällens mörker.
Nu är det bara timmar kvar.
Mitt bidrag finns här: http://accidentalbaby.blogspot.com/2009/02/ljusterapi-klockan-sju-pa-morgonen.html
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderanu har jag försökt länka men det funkar inte fn. Mitt "dagens" finns på www.ordlek-pillan.blogspot.com
SvaraRaderaSkön afton till er alla!
Appropå ljuset så kom jag att tänka på något jag lärde en gång för länge sedan på gymnasiet:
SvaraRaderaNature and natures law lay hid in night God said let Newton be and all was light!
Min lilla text finns att läsa på languedoc-liselotte.blogspot.com
SvaraRaderaMin huvudperson är växten Nattljus. Det är en av mina favoritblommor, som med sin intensivt solgula färg lyser i min trädgård under sommarnätterna.
SvaraRaderaEn solig sommardag ser den ut som en ganska tjock, halveterhög, grönluden pinne med långa flikiga blad.
Men en mulen dag och om nätterna, vecklar den ut stora, tunga, självlysande kronblad.
Den utslagna blomman är den växtdel som har till uppgift att med sin skönhet dra till sej insekter för fortplantnigens skull.
Varför gömmer hon sej då undan ljuset? Är hon rädd för att jämföras med andra? Blyg? Har hon dålig självkänsla?
Eller - kan det vara så enkelt...
Det är någon detalj i hennes fantastiska kärleksliv som inte tål dagsljus.
/Miss G
PS. Tack alla för härliga texter!!!!
Och som daggen sakta reste sig över den nattkylda skogstjärnen skrek en fågel i fjärran och skogen vaknade. En ny dag. Jag omfamnar den och suger ut ur den de vackraste dofterna.
SvaraRaderaI denna dikts ögonblick är ljuset närvarande på ett sätt som det inte är just nu. Här vaknar ett junisommarens gryningsljus som aldrig riktigt täckts av nattmörker, endast en vag hinna av skymning har lagt sig runt dagen som tidigt gryr på nytt. Den mörka årstid vi fortfarande stretar oss igenom är längtan stark till dessa ögonblick, då ljuset lyckas sprida hopp även i den djupaste av skogar.
Jag behöver ljus. För ljus jagar bort mörker mycket effektivt; där det finns ljus finns det ingen plats för mörker alls. Därför sover jag med sänglampan tänd. Det har blivit en vana och det är så svårt att somna i mörkret. I mörkret finns det skuggor och det är svårt att att bara blunda och slappna av. Så ljus förgyller verkligen min dag.
SvaraRaderamitt bidrag finns på http://annchristinskriver.blogspot.com/
SvaraRaderahttp://minskrivarlya.blogspot.com/2009/02/utmaning-32.html
SvaraRaderaJag är en liten blomma som följer solen med frögonen.
SvaraRaderabara en sån idag!