Uppleva Dörrar är till för att stängas. Sade jag strängt till mig själv. Det är ju därför de är där. I min fastighet finns det många dörrar och ett illa upplyst korridorsystem som leder mellan dem. Ibland tassar jag runt och lyssnar försiktigt vid någon stängd dörr. Vad kan pågå där inne? Oftast är det så tyst. Jag vet inte vem hyresgästen är, om vi har setts förut.
Vissa dörrar hittar jag till lätt, för jag är ofta där. Då går jag in, hälsar vant på den boende. Kanske pratar vi en stund, kanske äter en bit, kanske kramas eller skrattar. När jag går stänger jag dörren, och så är jag ensam igen.
I mitten av fastigheten finns en central, har jag hört. Det ska gå att få reda på allt i alla lägenheter om man befinner sig där, att vrida på synen så att korridorerna mjukas upp, väggarna blir tunnare och lägenheter slås samman. Jag tänker på det som Paradiset. I Paradiset blir allting förklarat klart.
Nu gäller det bara att hitta nyckeln som går dit. Nyckeln finns i någon av lägenheterna, och jag tror inte att den hittas i någon av de mera välstädade. Det kan finnas andra rum som ingen har tittat till på länge, som har gamla kläder i högar, saker som gick sönder och inte lagades, sår som inte syddes ihop. Jag tror att det luktar där. Jag måste leta. Det är ett ensamt arbete i halvdunklet. Något ruvar på nyckeln som jag letar efter.
Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med - och få kontinuitet i - ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!
4 kommentarer:
Fish 'n chips
Gårdagens. Tror jag
Uppleva
Dörrar är till för att stängas. Sade jag strängt till mig själv. Det är ju därför de är där. I min fastighet finns det många dörrar och ett illa upplyst korridorsystem som leder mellan dem. Ibland tassar jag runt och lyssnar försiktigt vid någon stängd dörr. Vad kan pågå där inne? Oftast är det så tyst. Jag vet inte vem hyresgästen är, om vi har setts förut.
Vissa dörrar hittar jag till lätt, för jag är ofta där. Då går jag in, hälsar vant på den boende. Kanske pratar vi en stund, kanske äter en bit, kanske kramas eller skrattar. När jag går stänger jag dörren, och så är jag ensam igen.
I mitten av fastigheten finns en central, har jag hört. Det ska gå att få reda på allt i alla lägenheter om man befinner sig där, att vrida på synen så att korridorerna mjukas upp, väggarna blir tunnare och lägenheter slås samman. Jag tänker på det som Paradiset. I Paradiset blir allting förklarat klart.
Nu gäller det bara att hitta nyckeln som går dit. Nyckeln finns i någon av lägenheterna, och jag tror inte att den hittas i någon av de mera välstädade. Det kan finnas andra rum som ingen har tittat till på länge, som har gamla kläder i högar, saker som gick sönder och inte lagades, sår som inte syddes ihop. Jag tror att det luktar där.
Jag måste leta. Det är ett ensamt arbete i halvdunklet. Något ruvar på nyckeln som jag letar efter.
att uppleva ilska
Skicka en kommentar